Vatikanens ekonomiska skandaler – kan fälla favoriten till ny påve

Tidigt på måndagsmorgonen avled påve Franciskus, 88 år gammal, efter tolv år som Vatikanstatens statschef.

Den så kallade konklaven börjar mellan 15 och 20 dagar efter påve Franciskus död, där det röstas fram en påve bland 135 kardinaler.

Bland de starka kandidaterna hittas kardinal Pietro Parolin. Han finns med på Financial Times topplista – men är också populär på flera bettingsajter där det satsas pengar om vem som blir den 267:e påven.

Men det finns hinder, och ett av dem ligger just i Vatikanens finanser.

“Pengar ska tjäna, inte styra”

När den argentinskfödde påven Franciskus valdes 2013 hade han en tydlig ekonomisk devis: minska klyftan mellan fattiga och rika. “Pengar ska tjäna, inte styra” och “en fattig kyrka, för de fattiga” blev några av hans kända fraser.

Men som påve fick han också det yttersta ansvaret för Vatikanens egen bank Istituto per le Opere di Religione (IOR), eller helt enkelt – Vatikanbanken.

Den led då sedan länge av ett dåligt rykte, med flera avslöjade fall av korruption, penningtvätt och skumraskaffärer.

“Guds bankir” och kriserna

Det kanske mest kända exemplet var när “Guds bankir” Roberto Calvi hittades död i London 1982, efter att ha dömts för valutabrott. Som ordförande för den numera kollapsade banken Banco Ambrosiano hade han olagligt lånat ut 1,4 miljarder USD till brevlådeföretag baserade i Panama, som senare visade sig vara kontrollerade av honom själv.

Robert Calvis död klassificerades initialt som självmord, men rubriceringen ändrades långt senare, 2002, till mord. Smeknamnet “Guds bankir” fick han för sina nära band till Vatikanbanken, som också var stor ägare i Banco Ambrosiano.

Skandalen ledde till att Vatikanen betalade 250 miljoner USD till bankens fordringsägare, dock utan att erkänna någon form av egen skuld.

Ett annat exempel var från 2010 när italienska åklagare beslagtagit 23 miljoner euro från Vatikanbanken. Åklagarna hade upptäckt två misstänkta transaktioner som inte rapporterats i enlighet med Italiens penningtvättslag. I slutändan väcktes inget åtal, men dåvarande chef för banken, Ettore Gotti Tedeschi, tvingades avgå efter en misstroendeomröstning från bankens eget övervakningsråd.

Skulle bli mer transparenta med Vatikanens pengar

En del av påvens uppdrag blev därmed att städa i Vatikanens finanser och bättra dess rykte, något som tidigare påve Benedictus XVI redan påbörjat genom att bland annat skapat en intern finansinspektion.

Påve Franciskus sa tidigt att han skulle reformera Vatikanbanken och börja offentliggöra statens finanser.

“Vad det än blir, om det är en bank eller en välgörenhetsfond, är transparens och ärlighet avgörande”, sade han.

2013 blev därmed det första året som Vatikanbanken offentliggjorde sin årsredovisning.

Sedan dess har han vidtagit flera åtgärder för att omstrukturera banken.

Bland annat stängde banken 2014 tusentals konton för att uppfylla internationella finansiella standarder.

Senare bestämde han att alla Vatikanstatens avdelningar skulle flytta sina investeringar och kontanter till Vatikanbanken. Det inkluderade förvaltningen av alla tillgångar, med undantag för fastigheter, och skapade en mer centraliserad verksamhet som skulle vara enklare att överse.

Skandalerna fortsätter

Men trots reformerna har skandaler fortsatt att prägla Vatikanbanken. För några år sedan fälldes två av bankens tidigare direktörer i Vatikanstatens egen appellationsdomstol för att ha missbrukat sin position.

För två år sedan dömdes kardinal Giovanni Angelo Becciù av en domstol i Vatikanstaten till över fem års fängelse för ekonomisk brottslighet. Däribland fanns ett köp av en fastighet i sydvästra London, ett tidigare Harrods-varuhus. Vatikanens statssekretariat hade spenderat över 350 miljoner USD på fastigheten som till slut resulterade i en förlustaffär om 150 miljoner USD.

Rättegången kallades av italienska medier för “seklets rättegång i Vatikanen”. Den stack ut i och med att en sådan högt uppsatt tjänsteman i Vatikanen ställdes inför rätta. Dessutom presenterade påve Franciskus sin brevväxling med Becciù som bevis, vilket var anmärkningsvärt då påvar historiskt sett ofta har agerat för att skydda sina kardinaler.

Toppkandidaten: En motståndare till de ekonomiska reformerna?

In i det sistade yrkade påve Franciskus för en fortsatt ekonomisk reform inom Vatikanstaten. Mycket handlade fortfarande om ökad transparens men också om att eliminera det budgetunderskott som inom Vatikanstaten har legat på flera tiotals miljoner dollar per år.

Men källor tyder på att toppkandidaten Pietro Parolin kan ha andra planer.

Han föddes i den lilla byn Schiavon nordväst om Venedig. I dag är han Vatikanens statssekreterare och andre man inom Heliga stolen, påvedömet, där han också leder det administrativa arbetet.

Hemsidan The College of Cardinals Report har under de senaste dagarna ofta hänvisats till i stora nyhetsmediers rapportering om påvens död, bland annat Times och CNN:s. Lanserad i fjol drivs den av en grupp katolska journalister med syftet att kartlägga och ge bakgrund till de olika kardinalerna.

Där beskrivs dels hur Parolin på flera sätt tros fortsätta i påve Franciskus spår när det kommer till strävan efter ökad inkludering och socialt engagemang.

Men det beskrivs också hur han, som påvens högra hand, varit ansvarig för det bristfälliga arbetet med att driva igenom de ekonomiska reformerna.

Påven har själv talat om det interna motståndet mot sina reformer och till och med beskrivit motståndet i sin helhet som “ondskefullt”.

Även Financial Times tar upp Parolins förhållande till Vatikanens ekonomiska problem, och skriver att han har en “uppenbar oförmåga” att lösa dem.

Det finns ytterligare en väsentlig punkt gällande Parolin och Vatikanens finanser: hans involvering i fastighetsskandalen i London med kardinal Becciù.

Becciù var Parolins ställföreträdare när fastighetsköpet genomfördes, och Parolin var medveten om affären – men åtalades aldrig i fallet.

“Överdrivet” att prata om en kris

Hur kardinal Pietro Parolin i dagsläget ser på framtiden för Vatikanstaten och Heliga stolens ekonomi återstår att se. Det råder ingen insyn i konklaven, vars namn härstammar från latinskans conclave och betyder ungefär ”rum som kan låsas”.

Men när Parolin för några år sedan medverkade i en tv-intervju om den kontroversiella fastighetsaffären i London sade han:

“Att prata om en kris är kanske lite överdrivet i min mening.”

Läs också:
Jojje Olsson: Tullkriget handlar mer om psykologi än ekonomi

Trumps föregångare – amerikanska tullbråk vi minns

Hon hjälper svenskar fly London efter ny arvsskatt