Världsbörserna: Europa sackar efter

Mindre än 30 börsdagar återstår av 1998. Det blir ytterligareett märkesår i den finansiella historien, som kommer att nämnasi samma andetag som 1929, 1987 och 1990. Det som historikernamest kommer att minnas blir nog rasets snabba förlopp: hurbörserna föll på bred front och kurserna för flera stolta bolaghalverades men också hur dramatiskt uppsvinget blev närvändpunkten väl passerats i början av oktober.Nu är förstås frågan om index kan fortsätta uppåt. För att kunnage ett svar är det klokt att skärskåda vad som har hänt under degångna månaderna.Titta på kartan här intill. Den visar börsutvecklingen i svenskakronor på respektive börs sedan den 1 augusti. Skillnaderna ärdramatiska. New York, Tokyo och Hongkong är redan uppe på plusigen. De flesta andra marknader har fortfarande en hel del kvaratt ta igen.

Samvariation i krisfas

Under krisfasen från början av augusti till början av oktoberskedde nedgången samtidigt på alla börser. Också vändningenuppåt var i stort sett samtidig. Men sedan sticker börserna iväg åt olika håll som en hop barn som ska leka kurragömma. USAhar klättrat stadigt och även Europa har återhämtat sig men intealls lika mycket som New Yorkbörsen. Tokyo har stått stilla.

Välkänt fenomen

Att börserna beter sig så här är ett ganska välkänt fenomen. Enamerikansk studie, publicerad 1996 i tidskriften Journal ofInvesting, visar att korrelationen (samvariationen) mellan olikabörser alltid är mycket större när börserna faller än när destiger. Förklaringen är antagligen att placerarna blir rädda inedgångsfaser. Många placerare väljer att lämna aktiemarknadenhelt och hållet och säljer allt i stället för agera selektivt,alltså att köpa vissa branscher som upplevs som tryggare änandra. I en uppgångsfas agerar däremot placerarna mycket mersofistikerat, det vill säga de väljer och vrakar mellan olikabörser och branscher.

Wall Streets comeback

Visst är det slående hur snabbt Wall Street kommit på fötterigen. Den amerikanska aktiemarknaden är nu, enligt MorganStanley Dean Witter, cirka en fjärdedel högre värderad änEuropaindex. P/e-talet för 1998 ligger på drygt 24 i USA mot19,5 i Europa.Ändå är det USA som har lett börserna tillbaka mot de gamlahöjderna. Hur ska vi förklara detta?USA är hemvist för den största ansamlingen kapitalförvaltandeinstitutioner som finns på denna jord. I orostider tenderarplacerarna att dra in tentaklerna och satsa på det som kännstryggt och vant. USA-institutionerna har därför valt att mestköpa amerikanska aktier och obligationer. Och de kan göra detmed gott samvete. Amerikanerna tycker – inte utan skäl – att detser bra ut hemmavid jämfört med i den övriga världen. Ekonominär i balans, den erfarne Alan Greenspan vakar över konjunkturenoch i börsföretagen finns företagsledningar som är måna omaktieägarna.

Framtidstro

Så småningom kommer förstås den amerikanske investeraren återatt söka sig till de internationella marknaderna. Men det skerantagligen först när framtidstron och optimismen är etablerad påallvar igen.Trots att Europabörserna är billigare än Wall Street har dealltså inte hängt med i uppgången. En förklaring är just att deär så beroende av internationellt kapital. Det utländska (läsamerikanska) flödet till Europa var en av de viktigastefaktorerna bakom uppgången under 1990-talet. I Sverige, Tysklandoch Frankrike äger amerikanska placerare en tredjedel eller ännumer av börsvärdet. Den här andelen lär minska framöver i taktmed att pensionsfonder och andra placerare i Europa börjar köpamer aktier (i dag har institutionerna i Kontinentaleuropa 70-80procent av sina tillgångar i obligationer).På litet sikt talar allt för europeiska aktier. Värderingarna äralltså hyggligt låga, konjunkturen stärks successivt ochdessutom har vi EMU, som släpper loss en våg av strukturaffärer.Just nu har europeiska bolag ett extra handikapp eftersom euronav allt att döma debuterar som en starkarevaluta gentemot dollarn, än många trott.

Konjunkturstyrt

Det finns också en annan aspekt på skillnaderna i börsutvecklingunder hösten. Trenden går mot allt större fokusering påbranschanalys, på bekostnad av länderanalys.Bildandet av EMU gör ju traditionella landstrategier meningslösaoch under hösten har till exempel de stora mäklarhusen i Londonorganiserat om sin aktieförvaltning mot branschfokus.Även globalt går utvecklingen åt det hållet, eftersom det i allthögre grad blir så att telekomföretag, biltillverkare och andrabörsbolag värderas i relation till konkurrenterna – inte till deandra företagen på samma nationella börs.Det här är viktigt med tanke på det skede som deninternationella aktiemarknaden är på väg in i. Det kommer i höggrad att styras av hur konjunkturklimatet utvecklas ivästvärlden. Tillväxten ser ut att mattas ordentligt under 1999,vilket har fått genomslag hos cykliska bolag runtom i världen.Den här dämpningen av världskonjunkturen förklarar varförstålföretag uppfattas som pestsmittade oavsett nationalitet.Även skogsföretag och biltillverkare har drabbats.Nedvärderingen av banker och försäkringsbolag beror på attplacerarna fruktar den nedgångsperiod som kommer påfinansmarknaderna och de kreditsmällar som kan vänta om hörnet.När det gäller IT-bolagen är den viktigaste orsaken tillkursfallet att branschen varit synnerligen högt värderad.Vilka branscher har gått bäst då? För det mesta är det tryggabolag. Antingen har de inte särskilt stor internationellexponering (detaljhandel) eller är räntekänsliga (bygg ochfastighet). De kan också ha produkter som köps oavsettkonjunkturläge (läkemedel).

BILDTEXT: Asien och USA har hämtat sig oväntat snabbt från höstensturbulens.