Var är krisen?

När man kryssar sig fram på Drottninggatan i Stockholm på lunchen kan man inte tro att det är kris. Visserligen verkar färre sammanbitna föräldrar trampa i kassakön på Hennes & Mauritz barnavdelning, men visst finns det kassar på stan. Så hur djup kris är det egentligen?

Den här krisen har jämförts med krisen på 1930-talet och flera, som Internationella Valutafonden (IMF), har påstått att det är den värsta kris vi har haft sedan dess.

Låt oss börja med att titta på 30-talskrisen, som tog fart den svarta torsdagen 24 oktober 1929 då den amerikanska börsen rasade.

Under 30-talskrisen var den svenska arbetslösheten runt 20 procent, männi­skor blev utförsäkrade från a-kassan efter två månader och fick stå med mössan i hand inför Fattigvårdsstyrelsen för att få socialbidrag.

År 1932 var antalet socialbidragstagare som högst, runt 8,5 procent av befolkningen, och de var fattiga. Staten kunde inte bidra med så mycket eftersom den totala skattesatsen bara var 8,7 procent.

Nu för tiden har i princip alla tv, kyl och frys. Många av oss har även utrustat barnen med egen dator och mobil­telefon. Även om socialbidragstagare och arbetslösa har det svårt nu också, är det ändå inte som på 1930-talet.

De som har jobb i dessa tider har det strålande med låga räntor och lägre skatter, vilket bland annat visas genom en bostadsprisboom och att vi svenskar, enligt marknadsföretaget Globe Marketing, ökade vårt resande till exotiska Maldiverna med nästan 28 procent under årets första nio månader.

Mer anmärkningsvärt är att uteliggarna i Malmö minskade från 43 stycken förra året till 25 i år, så få uteliggare har Malmö inte haft på tio år. Dessutom ökade antalet hemlösa endast med en person till 863 personer. För Stockholm och Göteborg finns inte aktuella siffror.

Så mitt i den värsta krisen sedan 1930-talet minskar alltså uteliggarna medan hemlösheten i princip står stilla i Sveriges tredje största stad.

Låt oss titta på 1990-talskrisen. Arbetslösheten toppade år 1993 på 8,2 procent, men då ingick inte studenter. Om vi räknar bort studenterna från arbetslöshetssiffran för tredje kvartalet 2009 hamnar vi på 6,5 procent och om vi gör likadant med KI:s prognos för 2010 hamnar vi runt 8,6 procent.

Just nu har vi alltså lägre arbetslöshet än under 1990-talskrisen, och faktiskt lägre arbetslöshet än under det glada 20-talet då arbetslösheten låg på 10–12 procent.

Antalet socialbidragstagare är också antagligen lägre än under 1990-talskrisen, då de utgjorde 7,4 procent av befolkningen 1993. Siffran för år 2008 är 4,2 procent. Siffrorna är antagligen inte jämförbara och siffran för i år lär rimligen bli högre än den från 2008, men skillnaden är ändå markant.

Antalet konkurser var också större i 1990-talskrisen, de ökade med 71 procent från 1990 till 1991 medan de har stigit 30 procent de första nio månaderna i år.

På flera plan verkar alltså 1990-talskrisen ha drabbat den enskilda människan hårdare än dagens kris. I början av 1990-talet tvingades människor lämna hus och hem.

Om den bostadsbubbla som nu håller på att blåsas upp brister kommer även denna kris troligen att visa sitt fulaste tryne visavi vanliga människor. Än vet vi inte var dagens kris landar.

–?Vi befinner oss i halvtid i bästa fall, det finns en eftersläpning, säger Lars Jonung, rådgivare åt EU-kommissionen.

Ja, arbetsmarknaden brukar vara trögstartad och arbetslösheten väntas öka. Företagsledarna blir försiktiga i en kris och väntar i det längsta med att nyanställa. Men ändå pratar många om att det har bottnat nu, att industrins hjul sakta börjar snurra, dock från en mycket låg nivå.

BNP-raset som vi sett i den här krisen, 6 procent andra kvartalet 2009 jämfört med andra kvartalet 2008, är större än på 1930-talet då det var 4,8 procent 1932 och större än på 1990-talet då det var 2,1 procent 1993.

Fallet nu är dock ojämnt. Sex branscher i tillverkningsindustrin – trävaruindustrin, gummi- och plastvaruindustrin, stål- och metallindustrin, metallvaruindustrin, maskinindustrin och fordonsindustrin – stod för drygt halva tappet. De branscherna utgör tillsammans mindre än 6 procent av totala BNP, enligt SCB.

Eftersom det är industrin som är överlägset hårdast drabbad i realekonomin utanför finansbranschen så har dagens kris självfallet slagit mot industriproduktionen som föll 22 procent de första åtta månaderna i år. Det slår fallet med 7,7 procent 1932 med hästlängder. Även om årets siffra inte är jämförbar med helårssiffror så spår KI ett ras på 19,2 procent i år. I 1990-talets kris föll industriproduktionen som värst år 1991, med 2,0 procent.

De näst mest spektakulära siffrorna i dagens kris är kanske annars Stockholmsbörsens fall på 57 procent. Det är värre än 90-talskrisens fall på 40 procent, men inte 30-talskrisens på runt 68 procent.

Så hur djup nuvarande kris är i jämförelse med tidigare kriser beror dels på vilket mått vi använder, dels på hur mycket djupare den blir. Men vi kan nog lugnt slå fast att vi inte blir tvungna att öppna soppkök på Drottninggatan.