VALRÖRELSEN:Vart tog problemen vägen?

Valrörelsen har börjat rekordtidigt. Nu möts väljarna avglättiga budskap, särskilt när det gäller skatterna. Vad blevdet av alla de svåra problemen i svensk ekonomi? Valfebernhåller redan på att stiga, ett år i förväg. Det är nogrekordtidigt som man så tydligt kan se hur partierna lagt uppsina taktiska dispositioner inför valet. Nu är det slut pånedskärningar och smärtsamma strukturreformer. I stället skallskatterna sänkas. Ljusare tider stundar dessutom, med en tydligkonjunkturuppgång, ökande sysselsättning och ett framtidabudgetöverskott att fördela.

Hushållen skall få det bättre, särskilt de som haft det sämstställt. Så kan budskapet sammanfattas. Därtill skall vi välkunna förkorta arbetstiden inom några år, utan att resursernablir mindre. Budgivningen började tidigare i somras, ochförstärks nu under raden av partikongresser. Resultatet avövergången till fyraårsmandat tycks snarare ha blivitförlängning av valrörelsen än en möjlighet att driva fastpolitik utan att snegla på opinionen.

Folkpartiets mest uppmärksammade utspel på landsmötet var attdet skall bli slut på personalminskningen inom vård och omsorg.Moderaterna håller sin stämma denna vecka och socialdemokraternasin kongress andra veckan i september. Mottona Land förhoppfulla respektive Framtidskongressen antyder optimistiskatonfall. Ändå är vi inte på väg uppåt från vår sextondeplats ivälståndsligan, utan snarare på väg att passeras av Irland ochFinland.

Vart tog plötsligt alla problemen vägen? Är inte längre detviktigaste ökad flexibilitet på arbetsmarknaden, en bortreparentes i a-kassan, effektivare arbetsmarknadspolitik, lägrebidragsnivåer, ökad konkurrens, minskade subventioner ochförbättrade villkor för företagen? Detta är bara några av deåtgärder som OECD rekommenderade i sin Sverigerapport för etthalvår sedan, och som en rad ekonomer från SNS och amerikanskaNBER på nytt har fört fram i en bok. De flesta ekonomer somgranskar vårt lands ekonomi är långtifrån hoppfulla om framtiden.Att valrörelsen fått en så tidig start med framträdande inslagav positiv marknadsföring har sina givna förklaringar. En är attsocialdemokraterna redan från början lade upp sin strategi såatt de obehagliga åtgärderna skulle komma i början avmandatperioden, och därefter få till resultat ökat förtroendeför ekonomin, bättre tillväxt och sjunkande arbetslöshet. Ettannat skäl till att taktiken tycks bli så dominerande införvalet är att många partier är illa ute i väljaropinionen. De hardärför inte råd med några obekväma budskap. Främst gäller detförstås just socialdemokraterna.

För partiledaren Göran Persson är det nog fråga om vinna ellerförsvinna. Förbättras inte det nuvarande opinionstalet kommerkanske även socialdemokraterna att tvingas svälja denprestigeförlust det innebär att låta en partiledare avgå iförtid. Att Persson är så impopulär hos väljarna beror nog intebara på politikens innehåll, utan också på att han inte har denspeciella framtoning som krävs av en statsminister.Mittenpartierna centern och folkpartiet har det inte heller lättnär socialdemokraterna blivit socialliberala samtidigt sommoderaterna tonat ned sin högerprofil. Centern har försökt lösaproblemet genom att samregera med socialdemokraterna medanfolkpartiet mer än tidigare lierat sig med moderaterna ochavvisar allt samarbete vänsterut. Samtidigt försöker bådapartierna utlova förmåner åt sina speciella huvudgrupper, folk iglesbygd respektive offentliganställda.

Moderaterna har haft stora framsteg i opinionen, och bordedärför inte behöva bekymra sig lika mycket om sin popularitet. Isjälva verket har nog också moderaterna blivit extra vaksamma,just därför att de har vunnit nya väljargrupper som det gälleratt inte skrämma bort. Därför tonas den s.k. högerpolitiken ned.Det är inte bidragen som skall skäras ned, utan skatterna somskall sänkas så att bidragen inte behövs.

Göran Persson sade tidigare att han önskade Carl Bildt åter isvensk politik så att han kunde få en tydlig motståndare attdebattera med. Till hans besvikelse kom Bild tillbaka och taladeom samförstånd. Också detta måste förstås antas vara renvaltaktik, som syftar till att avväpna angreppen frånsocialdemokraterna och samtidigt appellera till väljare imittfältet.

Det finns ju inget alternativ till höger om moderaterna, ochpartiet kan växa, eller försvara sin ställning, bara genom attattrahera väljare på mitten.

Det kan dock på sikt ligga en risk i att lämna galoschernaobevakade på högerflygeln. Ian Wachtmeister har i entidningsintervju antytt att han funderar på en återkomst irikspolitiken.Ett genomgående drag tycks vara att partiernaalltmer ha blivit de röstmaximerande försäljningsapparater somman talar om inom public choice-teorin, där det ekonomiskabeteendet tas som mall för politiken. Partierna försöker säljasin politik för att vinna så många röster som möjligt. Idéernakommer in mera som ett hinder mot alltför stora förändringar,ungefär som när en motgång för Saab inte kan mötas med att manbörjar efterlikna Volvo. Då finns risk att kunderna väljeroriginalet. Man skall väl inte överdriva detta drag inompolitiken. Visst finns det fortfarande ideologiska skillnader isvensk poltik. Men åtminstone i valrörelserna och särskilt införnästa års val tycks det kortsiktiga försäljningstänkandet hablivit mer framträdande än tidigare.