Välkomna tillbaka!

Framtidstron spirar. Riskkapitalisterna har mer pengar än de kan göra av med. Den politiska debatten kring företagandets förutsättningar är mer laddad än på länge. Under hösten exploderar antalet evenemang, konferenser, galor och manifestationer på temat entreprenörskap och företagande. Oavsett vilken vinkel man väljer är entreprenörskapet, helt enkelt, höstens hetaste samtalsämne.

– Det finns flera faktorer bakom den intensitet vi ser nu, säger Marcus Wallenberg, vd för Investor som finns i bakgrunden som sponsor i flera av höstens evenemang.

– Alla aktörer som på något sätt var med i internetboomen och den därpå följande smällen på börsen börjar återhämta sig och folk tycker åter igen att företagande är något kul och viktigt. Man börjar också kunna se att ett par av de här nya, unga företagen som startades för ett par år sedan faktiskt har klarat sig igenom den här pärsen och visat sig vara riktigt bra. Parallellt växer insikten om hur enormt viktigt företagandet är för Sverige som land. Både inom näringslivet och politiken förstår allt fler att man inte kan ha en välfärdsstat som Sverige om man inte har en stor portion företagande och nyföretagande.

När Marcus Wallenberg intervjuas på de kommande sidorna är det dock varken i egenskap av opinionsbildare eller som ansvarig för de felsatsningar som Investor gjorde under förra entreprenörsyran, utan som en symbol för hur makthavare i landets storföretag kan bidra till att främja den utveckling som alla är så överens om behövs.

För när diskussionen väl är avklarad om hur man får fler entreprenörer att våga satsa på att bli egna företagare, och när riskkapitalisterna väl har vågat öppna sina plånböcker, är det ändå en tung backup från det industriella Sverige som krävs om vi ska kunna skapa de nya storföretag som alla ropar efter.

– De stora företagen är de som egentligen har kompetensen att lotsa ut nya bolag och produkter i världen, säger Salvatore Grimaldi, ordförande i Företagarna och själv industriell entreprenör.

– Storföretagen har kontakterna, nätverken, kunskapen om marknaderna, om konkurrensen. Jag tror att de är en outnyttjad resurs när det gäller att hjälpa entreprenörer och idégivare av alla de slag. Ett konkret sätt att åstadkomma förändring vore att de utsåg en “entreprenörskapsansvarig” som ansvarade för att analysera de affärsidéer och produkter som kommer upp och som hade mandat att starta projekt och göra entreprenörerna till delägare. Då skulle vi få se på skillnad.

Av samma åsikt i stort är Carin Holmquist, professor i entreprenörskap på Handelshögskolan i Stockholm.

– Kunskap om entreprenörskap handlar inte om att sitta vid ett köksbord och starta eget utan om kompetens att se nya möjligheter, nya fönster och nya marknader. Det borde just storföretagsledare vara mest lämpade för av alla. Det pågår hela tiden projekt för att få arbetslösa i Norrbotten att starta eget men det säger sig ju självt att en börs-vd som har jobbat 30 år och kan sin marknad, sina produkter, sin omvärldsanalys – att han har mycket större förutsättningar att skapa nya företag internt än den som startar med tomma händer. Det finns en enorm potential här.

Den andra sidan av myntet är att de storföretag som även framöver vill vara stora också kommer att tvingas satsa på entreprenörer – för sin egen skull. Frågan gränsar till den ständigt pågående diskussionen om storföretagens FoU (Forskning och utveckling) och Carin Holmquist betonar att det interna entreprenörskapet är ett förhållandevis billigt sätt att säkra sitt försprång.

– Att uppmuntra idéer som kommer spontant från medarbetare är många gånger snabbare och effektivare än långa forskningsprojekt. De företag som vill ligga i framkant måste satsa på båda delarna, säger hon.

Den konkreta utmaningen för storföretagen är att motverka att idéerna försvinner i organisationerna och stoppas av chefer som inte har kompetens nog att bedöma dem.

– Många av de idéer som försvinner ska säkert göra det, alla kan ju inte vara bra. Men de ska inte försvinna genom att de självdör, utan först efter att de prövats och bedömts ordentligt. Om vd:ar och högsta ledning tydligt markerar i sitt ledarskap att de vill ha fram idéer, och också lyfter upp de goda exempel som uppkommer, då blir det svårare för chefer på lägre nivå att bromsa något. Det här är ofta ganska svåra metoder att hitta. På Cisco i USA har man lyckats rätt bra, säger Carin Holmquist.

Anders Flodström, rektor på KTH i Stockholm, är en av dem som tydligt sett hur storföretagens engagemang i universitetsvärlden rent av minskat de senaste åren.

– Företagen är väldigt sökande när det gäller modeller för det här. För några år sedan var vårt samarbete med ABB, Ericsson, Scania etc stort, men som följd av att de tvingats fokusera sina verksamheter har möjligheterna till forskningssamarbeten minskat – och jag tror att de har tappat rätt mycket input på det viset. Den måste de snabbt hitta nya sätt att få tillbaka. Det som händer annars är att all produktutveckling görs i Taiwan, Kina, Indien och att vi står där som någon slags nettoimportör i stället för att ha utnyttjat vår egen styrka.

Efter att “fokusering” och storstädning i de stora industribolagen nu är avklarade finns alla förutsättningar att innovation och produktutveckling återtar sina tidigare höga positioner på företagsledningarnas agendor. Det är samtliga experter som Affärsvärlden har talat med eniga om. Men för att talet om entreprenörskap ska bli något annat än kosmetika, tjusiga formuleringar och tomma ord krävs att drivkrafterna är fast förankrade i affärsnyttan.

– Det här är en balansgång. Satsningar av det här slaget måste bygga på ett
uppriktigt intresse, säger Lena Torell, vd
för IVA (Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien) och styrelseledamot i Ericsson.

– Man ska inte glömma att storföretagens uppgift inte att är att förvalta Sverige, utan att tjäna pengar åt sina aktieägare och det är ur det perspektivet de måste satsa på entreprenörskapet. Affärssinnet måste vara det som gör att de i slutänden verkligen jobbar med sina attityder, att de inte sitter och håller på patent för att de är rädda för konkurrens gentemot egna produkter etc. Att stödja entreprenörskap får aldrig bli någon slags god sak, det ska stödjas för att det behövs, säger hon.