Välfärdskapitalisten

Under sina fjorton långa år i Attendos topp har Henrik Borelius blivit närmast synonym med den svenska välfärdssektorn. Han drar sig inte för att tala om fördelarna med den privata vården och försvarar gärna vinsterna. Han har också varit med när Attendo i olika omgångar köpts och sålts. Då har han uppmärksammats för att ha tjänat en rejäl hacka. För flera vänsterdebattörer är han ett rött skynke.

Hur känner du inför det?

– Det vet jag inte. Det har jag inte tänkt så mycket på, säger han, när vi träffas på nyöppnade Attendo på Lignagatan i Stockholm.

Med tanke på att Attendo så intensivt förknippas med den privata välfärdssektorn kan det tyckas konstigt att bolaget 1985 grundades av den svenska staten, då som en del av statliga Procordia. Dessutom tillhör det svenska pensionskapitalet bolagets största aktieägare och de fick därmed ta del av vårens utdelning på 200 miljoner kronor. Och för ett par veckor sedan invignings­talade det vänsterpartisktiska äldreborgarrådet Clara Lindblom på ett av Attendos äldre­boenden i Stockholm. Hyckleri? Eller bara en följd av att ideologi möter verklighet?

Clara Lindblom avböjer att kommentera.

Henrik Borelius har sin syn klar.

– I grunden handlar det om man tycker att människor ska få välja själva eller inte. Det är kärnfrågan, säger han.

– När vi öppnade på Lignagatan var det 200–300 personer som stod i kö till rundvisningen. Om det sedan öppnar ett bättre alternativ, så kommer de att välja det i stället. Det är kraften i det egna valet. Vi är i en bransch som i väldigt många avseenden fortfarande är ett monopol. När nya aktörer kommer in, utmanas gamla aktörer, gamla intressen och invanda arbetssätt. Det kan väl vara en provokation, men jag tror inte det är kopplat till mig som person.

Företrädare för noterade välfärdsbolag talar gärna om valfrihet. Det gäller de som är verksamma inom skolan, som Internationella Engelska skolan och Academedia, och de som bedriver verksamhet inom vården, som Attendo, Aleris och Capio. Men en ofrånkomlig kritik mot Attendo och andra bolag, är att vinsterna uppstår ur skattefinansierade ersättningar.

– Det är absolut en del av debatten, ­säger Henrik Borelius. Men det finns ­andra branscher med stora inslag av offentlig finansiering såsom byggbranschen, tekniska hjälpmedel, läkemedel och inte minst försvarsindustrin. Det är ett jätteintressant exempel. Man köper stridsflygplan, granatgevär och ubåtar från privata företag. Det är också en ganska laddad bransch.

Välfärdssektorn är relativt ny och få har varit så drivande i dess utveckling som Henrik Borelius. Efter några år på Kunskapsskolan och som McKinsey-konsult började han som affärsområdeschef på Attendo år 2000.

År 2003 befordrades han till vd. Det har han ­varit sedan dess.

I början på 2000-talet ägdes Attendo av finansmännen Melker Schörling och Gustaf Douglas. Då var bolaget i dåligt skick. Det blödde och var vad Henrik Borelius själv kal­lar ett ”turnaround-case”. Många kontrakt med kommunerna var rena förlustprojekt.

– Första affärsplanen jag såg var att vi skulle förlora 20 miljoner första året, tjäna 10 miljoner andra året och tjäna 10 miljoner tredje året. I stället blev det minus 65 första året och minus 35 andra året, säger han och inflikar att det sedan blev bättre.

Han vill gärna lyfta fram de tidiga åren, som en bakgrund till dagens debatt.

– Det var så pass illa 2002 att vi bröt våra bankvillkor och var tvungna att göra en ­nyemission. Då fick vi i ledningen och våra storägare gå in med mer pengar, annars hade inte bankerna låtit oss fortsätta. Vi var i en väldigt djup svacka. Det är en intressant kontrast i diskussioner om överskott, eller vinst i välfärden som det kallas, att det finns en historik av förlust i välfärden. Min ­personliga erfarenhet är att det stora problemet inte är när det går med vinst utan när det går med förlust. Verksamhet som går med förlust mår inte bra, oavsett om den är offentlig eller privat.

Efter de första tunga åren har det gått bättre, och Henrik Borelius menar att det delvis beror på modellen med korta beslutsvägar. Man låter också verksamhetscheferna ta stort ansvar.

– Vi tycker att det är viktigt att delegera resultatansvar. Vi vill att våra lokala ledare känner ägarskap för sin egen verksamhet, säger han och tillägger att de har en ekonomisk uppsida om allt går bra.

– Verksamhetscheferna har rörliga ersättningar som baseras på kvalitetsmål och ­resultat.

Attendos verksamhet fördelas mellan ­äldreomsorg, som står för nära två tredjedelar av all omsättning, och resten, som ­utgörs av lika delar omsorg och sjukvård. För att greppa proportionerna: verksam­heten ­bedrivs på drygt 500 enheter i de nordiska länderna. Sverige och Finland står för 95 procent av omsättningen. Den samlade ­rörelsemarginalen är nästan 10 procent.

Bolaget växer. Så sent som i förra veckan köpte Attendo finska Mikeva av det franska investeringsbolaget G Square. Nu säger sig Borelius snegla på kontinenten för ytterligare expansion. De demografiska behoven är stora.

– Tyskland är intressant, säger han.

Inom Attendo har en större förändring skett de senaste åren. När Henrik Borelius tog över sysslade Attendo främst med att driva boenden på entreprenad. I dag står den verksamheten bara för 31 procent av ­intäkterna. Boenden som bedrivs i egen regi står för 62 procent. I rena siffror handlar det om cirka 9 300 vårdplatser i egen regi. ­Därtill håller man på att uppföra ytterligare nästan 2 200 vårdplatser.

– Inom egen regi tar vi beläggningsrisken, men vi kan sälja platser till pensionärer som kommer från flera ställen, och har ett flertal olika beställare. Vi har också mycket större möjlighet att påverka innehållet i verksamheten, säger han och lyfter fram det boende vi besöker denna dag, ett temaboende med aktiviteter kopplade till kultur och nöje.

Attendo Lignagatan, som det heter, är nyinvigt och ligger på Södermalm i Stockholm. Det har plats för ett 50-tal boende. Henrik Borelius visar runt i lokalerna. I en tom lägenhet på sjätte våningen öppnar sig en magnifik utsikt över Liljeholmsviken och Tantolunden.

– Där satt vi förr, säger han och pekar mot andra sidan vattnet.

­Henrik Borelius fortsätter promenaden genom byggnaden – hälsar med ett ”hej hej” på pensionärerna. Flera av dem får frågan om de vill ställa upp på foto.

– Nä, jag fastnar inte på bild, säger en äldre dam.

Andra boenden än detta har andra teman. Det kan vara utevistelse och trädgård eller sport och spa. Drifts­formen, förklarar Borelius, beror på att de äldre ställer allt högre krav.

Hälften av Attendos boenden är äldreboenden, resten är gruppboenden, dagverksamheter, vårdcentraler, tand­läkarmottagningar och liknande. Attendo är Europas fjärde största omsorgsbolag. Det är också ett av Sveriges äldsta privata välfärdsbolag.

I dagsläget bekostas äldreomsorgen i Sverige till 87 procent av kommunerna. De äldre får själva stå för resten: hyra, mat och liknande.

Finland är en marknad där Attendo växer kraftigt. Där finansieras en större andel av kostnaderna själva av de äldre.

I framtiden är det sannolikt att de äldre får betala en högre andel av ­finansieringen för sitt boende även i Sverige. I Frankrike och Tyskland finansieras äldreomsorgen exempelvis till 35–50 procent privat.

Attendos investerare kan se fram emot framtida intäktsmöjligheter, i synnerhet om man tror på bolagets egen marknadsanalys: att Finland och Sverige fram till år 2030 ­behöver ytterligare 80 000 platser på äldreboenden. Hela 40 procent av alla kommuner säger redan nu att de lider brist på platser.

– Vi löser ett problem åt kommunerna. Hälften av alla nya platser i äldreomsorgen har byggts av privata utförare de senaste fem åren, säger Borelius flera gånger.

I maj överlämnades Illmar Reepalus ­utredning om vinstbegränsningar i välfärdsbolag till regeringen. Den föreslår ett vinsttak på 7 procent plus statslåneräntan av det operativa kapitalet.

Enligt civilminister Ardalan Shekarabi kommer regeringen att lägga en proposition före valet nästa år, trots att tunga remissinstanser som Konkurrensverket och Riksrevisionen sågat förslaget.

Borelius tror inte på Reepalu-utredningen.

– Den känns som en papperstiger. Som en teoretisk skrivbordsprodukt som inte ser någon som helst positiv effekt av företag och entreprenörskap. Att privata aktörer bidrar med konkurrens, mångfald och att man gör någonting bättre, vilket gör att vi kan gå med överskott trots att vi kostar mindre för skattebetalarna. De sakerna hänger ihop, säger Borelius.

Marknaden har inte prisat in några radikala politiska förändringar. Aktien handlas till årsvinstmultiplar över börssnittet och kursen har stigit 27 procent bara i år.

En som sett sitt innehav stiga i värde är vd:n själv. Med sina 4 procent av aktierna äger han i dag en post värd cirka 630 miljoner kronor. Sedan noteringen i november 2015 har hans innehav fördubblats i värde.

Kommer han att sluta när Attendos börsvärde når 25 miljarder och han själv är aktiemiljardär? Han skrattar åt frågan.

– Det är inte mitt beslut, det är styrelsen som bestämmer. Men jag tycker att jag har väldigt roligt, det finns mycket att göra. Och jag får mycket energi av att se vad vi gör, ­säger han och leder svaret in på att alla ­äldreboenden i Finland har bastu.

Så det operativa arbetet kommer inte vara över när du blivit miljardär?

– Jag försöker tänka… Jag tycker det är stimulerande att vara delägare. Vi har en tradition av att ha många delägare, över 1 000 medarbetare äger aktier i Attendo. Jag tycker det är något positivt. Men när man jobbar varje dag är det mer att vi gör bra grejer. ­Däremot tycker jag det är väldigt kul att vinna – att vi gör saker som andra tror är omöjliga.

Knut Henrik Borelius

Född: 15 december 1971.

Bor: Djursholm.

Familj: Hustru, fyra söner och en dotter i åldrarna 7–14 år.

Utbildning: Ryska på ­försvarets tolkskola 1990–91 och Handelshögskolan i Stockholm 1992–1997.

Karriär: Försvarstolk med placering på ambassaden i Moskva 1991–1992, managementkonsult på McKinsey 1996–1999, marknads- och affärs- utvecklingschef på Kunskapsskolan 1999–2000, affärsområdeschef på Attendo Care 2000–2003, därefter vd för Attendo sedan 2003.

Fritid: Familjen. Delar barnens intresse för serietidningar, fotboll och fotbollsspelet Fifa. Hejar på Djurgården och Arsenal. Läsa böcker.