Valet kan bjuda på stora överraskningar

Göran Persson lämnade Rosenbad för knappt åtta år sedan. På den extra partikongressen fem månader senare lämnade han även ordförandeskapet i Socialdemokraterna till Mona Sahlin. I mer än sju år har han nu varit privatpersonen Persson: lantbrukare och politisk konsult, plus några styrelseposter.

Men helt bortkopplad från politiken är han inte. Han talar regelbundet med Socialdemokraternas nuvarande partiordförande Stefan Löfven. Vad exakt de diskuterar vill Göran Persson förstås inte berätta. Inte mer än att de naturligtvis talar mycket politik. Han har även regelbunden kontakt med partiets ekonomisk-politiska talesperson och finansministerkandidat, Magdalena Andersson.

– Men mest med Stefan, säger Persson när han träffar Affärsvärlden på hans arbetsplats i Stockholm, pr-byrån JKL.

Den förre statsministern har blivit några nyanser gråare men är sig i övrigt lik. Framtoningen är en tredjedel domprost, en tredjedel slätslipad rikspolitiker och en tredjedel entertainer, till synes road av att få göra det han tycker bäst om vid sidan av att sköta sina kor: tala politik. Förutom lantbruket är det just tal och föredrag om internationell ekonomi, budgetsaneringsfrågor och säker­hetspolitik som fyller kalendern. För att vara relevant tvingar han sig att vara påläst. Men det politiska djuret Göran Persson har också ett genuint intresse för hur Sverige styrs i dag och vad som kan hända med regeringsmakten efter riksdagsvalet om en dryg vecka.

– Valet kan bjuda på stora överraskningar. Det är mycket svårt att sia om vad som ska hända. De som redan nu ställer ultimatum till höger eller vänster kommer att vara väldigt svaga i förhandlingarna.

Göran Persson ser det som ett fullt realistiskt scenario att Sverigedemokraterna blir riktiga vågmästare, det vill säga att varken Socialdemokraterna eller Alliansen får tillräckligt många röster för att på egen hand bilda en stark regering. Att då på förhand ge löften om vilka partier man kan och inte kan tänka sig att regera med är ett misstag, enligt den förre statsministern.

– De agerar som om Sverigedemokraterna inte finns. Men vi kan komma i ett läge då vi måste pröva nya lösningar.

Valsamarbetet mellan Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna år 2010 kallar han för ”ett misstag”, av samma skäl. Som statsminister ville han själv aldrig binda sig för en regeringskoalition före valet. Folket måste få säga sitt först, menar han. På frågan om han tror att Centerpartiet är en naturlig samarbetspartner om Socialdemokraterna tvingas bredda sitt regeringsbygge höger ut i höst tvekar Göran Persson.

– Det jag nu ser av Centern i nationell ­politik är ett väldigt nyliberalt parti, så det kanske inte är den naturliga samarbetspartnern.

Han undviker att recensera de andra tre Allians­partierna.

– Låt mig säga så här: Var inte exkluderande i den här fasen. Vi vet inte hur det ser ut i Europa i höst. Ska vi i det läget göra krisen djupare genom att i förväg binda oss vid att vissa saker är omöjliga?

Göran Persson var en av dem som ledde ja-sidan vid folkomröstningen 2003 om ­Sverige skulle gå med i euro-samarbetet. Han är ännu mer övertygad i dag om att det är rätt väg att gå och ”är ganska säker på att Sverige blir medlem” i EMU. Minnet av hur han som finansminister i mitten av 1990-­talet tvingades argumentera inför ”flinande finansvalpar” på Wall Street för att den då svårt krisdrabbade svenska staten skulle få låna tycks sitta djupt. Då tar han hellre rygg på Tyskland.

– Om det blir formellt fullt ut eller om vi peggar oss, återstår att se. Men svensk ekonomi löper en väldigt stor risk genom att kronan är exponerad för internationell valutaspekulation.

Han tar som exempel den senaste kronförstärkningen som kulminerade i mars. Enligt Persson hade flera stora exportföretag varit väldigt nära att slås ut om förstärkningen hade fortsatt.

– Kan vi, med en spekulation mot svensk krona, acceptera att det som är ryggraden i vår svenska export fördärvas? Nej. Vi kommer inte stillatigande kunna åse det. Då kommer vi också att göra som Schweiz och Danmark och pegga oss. Då har vi kvar vår krona och kan stoppa den i varuautomaten om vi vill.

Liksom sina partikamrater ser han ingen poäng med att dra tillbaka Alliansens inkomst­skattesänkningar. Växer svensk ekonomi med i snitt 2,0 till 2,5 procent ­också framöver ser den forne finans­ministern Persson det som självklart att det finns ett fortsatt reformutrymme. Han vill lägga mer pengar på försvaret, förstärka kommunernas ekonomiska situation, stärka social­försäkringen och pensionssystemet samt utjämna beskattningen av pensionärerna.

– Vi kan inte ha en situation där allt fler går i pension och upplever att de plötsligt betalar mer i skatt på motsvarande inkomst.

Även infrastrukturen behöver pengar, enligt Göran Persson, men där ser han en bred enighet och små budgeteffekter. En stat som har ”överskott i finanserna och den lägsta skuldsättningen i Europa” borde inte ha problem att finansiera en infrastruktur­utbyggnad, menar han.

– Det finansiella har aldrig varit ett problem för infrastrukturen. Problemen har varit: Vilka projekt ska vi sätta i gång? Och finns det tillräckligt många gubbar och gula maskiner för att göra det?

Förbifart Stockholm ser han som en självklarhet och en säkerhetsfråga, för att garantera kommunikationerna mellan norra och södra Sverige. En utbyggnad av järnvägen längs med hela norrlandskusten tycker han ska färdigställas. Och höghastighetsjärn­vägar … ja, det kanske är lite snabbt påkommet.

– Låt det så att säga koka några gånger så får vi se vad som kommer ut av det.

En annan fråga som engagerar Persson är Riksbanken i allmänhet och penningpolitiken i synnerhet. Under hans regeringstid beslöt riksdagen att den svenska centralbankens direktion självständigt fick fatta de penningpolitiska besluten: styrräntenivån och penningmängden. Tanken var att politikerna inte skulle frestas att använda penningpolitiken i kortsiktiga syften för att öka förtroendet för Sveriges ekonomi. Självständigheten har samtidigt gjort att det finns en viss beröringsskräck gentemot Riksbanken bland de folkvalda. Enligt Persson är det inget större fel på dagens lagstiftning, men tanken var aldrig att Riksbankens direktion skulle vara fredad från en politisk diskussion.

– Det har nästan varit förbjudet för svenska politiker att ha en åsikt. Det har jag väldigt svårt att förstå. Det är en sådan enorm kraft i penningpolitiken att man måste kunna granska och kritisera den.

Den förre partiledaren tycker också att Riksbanken har ett ”enormt problem” med de dubbla målen: att ansvara både för att inflationen ska ligga kring 2 procent och samtidigt verka för finansiell stabilitet. Kreditexpansionen på främst bostadssidan har sedan flera år fått majoriteten i direktionen att tveka om att sänka styrräntan.

– Jag är bekymrad för Riksbanken. De har reagerat för sent och de har reagerat för svagt. Det som hållit dem tillbaka är finanspolitiken.

I somras svängde dock majoriteten mot en mer expansiv penningpolitik, räntan sänktes 50 punkter och Riksbankschef Stefan Ingves fick se sig nedröstad. Nu när styrräntan är nära noll anser Göran Persson att det är regeringens finanspolitiska verktygslåda som behöver plockas fram.

– Den så kallade bostadsbubblan är sådant som regeringen måste hantera. Det kan man inte lägga i knät på Riksbanken, i ett läge när vi rentav kanske har deflation.

Vad gäller bostadsmarknaden vill han kyla den genom att reducera avdragsrätten för de högsta boränteutgifterna, införa obligatoriska amorteringar och reducera kravet på kontantinsats till 5 procent. Det sista för att möjliggöra för unga människor att skaffa sin bostad. Göran Persson tycker också att det är rimligt att reavinstskatten vid bostads­försäljning – flyttskatten som han kallar den – sänks. En reform som kan finansieras genom en höjning av fastighetsavgiften.

– Vi drev fastighetsskatten för långt. Det var inte rimligt. Vi borde lagt ett tak, så att vi kunde ha behållit den. Fastighetsskatt är ett normalt inslag i en ekonomi.

Göran Persson, i dag 65 år gammal, skakar avvisande på huvudet och höjer avvärjande handen när Affärsvärlden ställer frågan om han vill tillbaka till politiken. På frågan hur han kan bidra till ett S-styre är svaret lika avvisande.

– Genom att försöka att inte bidra. Förstår du? Det är väldigt viktigt att hålla isär det som varit och det som ska bli.

Hösten 2007, några månader efter att han avgått som partiledare, sa Göran Persson att han trivdes med sitt nya liv men ibland saknade ”allt ståhej och all uppståndelse”. Så kan det vara fortfarande, medger han. Men alltmer sällan.

– De bästa stunderna i mitt liv har jag haft i politiken, det vore dumt att säga något annat. Det finns inget som är så ohyggligt stimulerande som politik, det finns inget som är så intellektuellt avancerat som politik. Och det saknar jag väldigt mycket. Men jag vill inte ha det tillbaka.

Några dagar efter Affärsvärldens intervju rapporterade Sveriges Radio om ryktena om en förestående comeback i rikspolitiken för Göran Persson vid en rödgrön valseger, nu som utrikesminister, precis som förre statsministern Carl Bildt gjorde i Allians­regeringen 2006. Men det är endast aktuellt om han får ta ”korna med sig in på UD”, meddelade han i senare sändningar. Persson har 87 kor, så det ska nog ses som en dementi. Ryktena kan ses som ett uttryck för nostalgi, men kanske också som en längtan efter att Göran Persson verkligen ska komma tillbaka, sinnesbilden för den elokvente maktpersonen som visserligen är bufflig då och då men inte velig och absolut aldrig ­tråkig.

I sin bok Min väg, mina val (2007) beskriver Göran Persson hur åsidosatt han kände sig när han som riksdagsman och ordförande i jordbruksutskottet under den akuta kronkrisen 16 september 1992 erbjöd sig att resa hem till Sverige från Spanien för att hjälpa till. ”Vi klarar oss ändå”, var beskedet från Socialdemokraternas riksdagskansli. Finns behovet av att vara behövd kvar? ­Göran Persson lutar sig tillbaka och ler.

– Nej, det är en helt annan Persson som sitter här i dag.

Göran Persson var som statsminister en av ledarna bakom den förlorande ja-sidan i folkomröstningen om euron 2003.

”Jag är den jag alltid har varit. Men det är klart att jag har fått en större känsla för småföretagare, hur ohyggligt sårbart det är och hur ohyggligt komplicerat det är”, säger Göran Persson.

Göran Persson

Född: 20 januari 1949 i söder­manländska Vingåker.

Utbildning: Tekniskt gymnasium. Studier i sociologi vid Örebros högskola.

Familj: Sedan 2003 gift med ­Anitra Steen, hans tidigare stats­sekreterare på finansdepartementet. Två döttrar från tidigare äktenskap.

Husdjur: En svart labradorhanne.

Politisk karriär: År 1971 blev han socialdemokratisk politiker. Först som ombudsman för ungdomsförbundet SSU, senare bland annat Katrineholms kommunstyrelseordförande, riksdagsman och utbildningsminister. Blev ekonomisk-politisk talesperson för Socialdemokraterna år 1993 och utsågs vid valsegern året därpå till finansminister av statsminister Ingvar Carlsson. Vald till partiordförande 15 mars 1996, mitt under mandatperioden, och tillträdde som statsminister en vecka senare. På den posten vann han två val. Persson avgick som statsminister och partiledare efter valförlusten 2006, sista dagen på Rosenbad var den 6 oktober 2006.

I dag: Lant- och skogsbrukare på Övre Torp, en gård på Hyltingeö nära Stjärnhov i Södermanland, där han bland annat producerar Krav-märkta köttkalvar, som säljs vidare till uppfödare. Ordförande för statliga skogskoncernen Sveaskog, vård-it-bolaget Cambio Healthcare Systems, biogasbolaget Scandinavian Biogas, ambulansflygsföretaget Scandinavian Air Ambulance. Driver egna bolaget Baven AB (efter sjön Båven, vars strand gården ligger vid). Politisk konsult på deltid på pr- och kommunikationsbyrån JKL.

Valvaka: Hemma framför tv:n, med ”paddan i högsta hugg”.

Göran Persson om:

… ny kärnkraft.

– 60 miljarder kronor och första kilowattimmen om 14 år. Vem vill finansiera det? Ingen. Kärnkraften går så länge den är säker. Men det byggs ingen ny.

– Energieffektivisering är en atlantångare, som har vänt nu. Nu går det åt andra hållet. Det går rakt igenom hushåll, transporter och industri.

… vinster i välfärden.

– Skolan är unik i ett samhälle, eftersom det är enda verksam­heten dit vi tvingar människor. Varje barn ska gå i skolan. Det säger något om skolans funktion i ett samhälle. Då blir det olämpligt att i en sådan verksamhet föra in ett vinstintresse. Det kommer att skikta eleverna och det kommer att göra att vissa utestängs.

– Där skiljer sig skolan från vården och omsorgen, där du har väldiga gråzoner. Det kan vara välbefinnande, massage. Var går gränsen? Skolan är unik och den ska vi ta ett gemensamt ansvar för.

… förstatligande av skolan.

– Det är väldigt svårt att förstå vad man menar med ett förstatligande i debatten. Ta bort skolpengen? Fine, det har jag inga problem med. Samhällelig kontroll över vilka som etablerar skolor? Ja, den fria etableringsrätten ­borde ­definitivt bort. Men ett system med den gamla lönegradsplanen för ­lärartjänster som vi hade förr? Ja, då tror jag att det blir dåligt.

– Vad de fångar upp, de som talar om förstatligande, det är en kritik mot vad vi ser i dag. Man vill ha en mindre kommersiell verksamhet och förstatligande signalerar det.

… kommunerna.

– Är det rimligt att om du åldras i en fattig kommun att du får sämre omsorg än i en rik ­kommun? Vi behöver ha en kommunreform i Sverige.

– Då är du inne i nästa diskussion – kommunalskatterna. Som löntagare är det kommunalskatt du betalar. Den varierar mellan 29 och 34 kronor. Och antagligen är det så att den som betalar 34 kronor får en sämre service än den som betalar 29. Kan vi ha det så? Nej, det kan vi inte.

… landstingen.

– Vi borde ha färre och större kommuner. Vi klarar oss utan mellannivån, landstingen. Vi skulle kunna låta staten ta ett större ansvar för den mest avancerade sjukvården. Staten har i dag halva budgeten för de akademiska sjukhusen. Det kunde vara hela budgeten. De största kommunerna kan ta ansvar för de övriga sjukhusen.

… arbetet som konsult

– Jag reser mycket och talar. Världs­politik är kanske för mycket att säga – men däremot världsekonomi. Internationell politik och internationell ekonomi är en del av min verksamhet. Jag talar väldigt mycket om ekonomi men jag talar också mycket om klimatfrågan, som är sorgligt frånvarande i svensk politik. Rätt mycket säkerhetspolitik också, inte minst relationen mellan Europa och Ryssland.

Har du kontakt med de nuvarande ledarna i de länder du besöker?

– Sällan. I höst ska jag träffa en premiärminister i ett av de krisländer som finns för att prata statsfinanser.

… livet som lantbrukare

– Särskilt umgänget med stora djur har varit en omskakande upplevelse. När man kommer så nära att korna blir individer, då blir det en speciell kvalitet i den relationen som jag aldrig någonsin tidigare förstått. Jag har inte ens haft hund förut.

– Nu har jag ansvar för 87 fyrbenta vänner, som just nu går runt och betar och har det ganska bra. Att vara med och förlösa en kalv som hamnat snett är väldigt omskakande. Jag har blivit väldigt känslig för hur man hanterar djur. Jag kan förstå unga människor som engagerar sig djupt i hur djur har det, för det gör jag också.

… småföretagande

– Jag är den jag alltid har varit. Men det är klart att jag har fått en större känsla för småföretagare, hur ohyggligt sårbart det är och hur ohyggligt komplicerat det är. Och hur lite politiken fångar upp det där. Jag hade haft glädje av att ha den erfarenheten 30 år tidigare. Det har varit en resa, det har påverkat mig.

Vad hände sen?

#36

Göran Persson har inte förlorat sin dragningskraft. Affärsvärldens intervju med den förre statsministern och socialdemokratiske partiledaren väckte stor uppmärksamhet när den publicerades några veckor före valet (nr 36/2014). S-ledaren Stefan Löven följde till stora delar de råd Göran Perssons gav i intervjun. Löfven gav inga löften i regeringsfrågan och höll korten nära bröstet. Men vad hjälpte det? Den 3 december utlyste statsminister Löfven nyval efter att ha förlorat budgetomröstningen i Riksdagen.