Vad stort sker, det sker tyst

Häromveckan flög jag till Östersund – ja, det var innan vulkanaskan nådde hit – med ett elektroniskt boardingkort i mobilen. Inget märkvärdigt för er, mina frekvent resande vänner, men för mig som inte är lika världsvan var det en märkeshändelse i det tysta.

Det slog mig också hur vi använder mobilen på ständigt nya sätt. Jag cyklar för det mesta när jag tar mig runt i Stockholm, men på bussen eller tunnelbanan betalar jag med mobilen. Och när mobilräkningarna kommer – inte minst mina barns – så blir det allt tydligare att mobilen får vara plånbok också. Som man kan misstänka, håller denna lilla betalningsbäck på att bli till en flod.

Av artikeln på sidan 40 framgår att Telia redan i år kan komma att spräcka miljardvallen när det gäller att betala varor och tjänster från andra leverantörer via mobilen. Telebolagen ser naturligtvis en jättepotential i att bli betalningsförmedlare, medan banker och kortföretag håller sig för skratt.

Egentligen är detta bara ytterligare ett exempel på en stor och viktig trend som påverkar vardagen för miljontals människor och företag, men som man lätt missar, tills man en dag undrar vart kreditkorten som fyllde plånboken har tagit vägen. Kort sagt ett av dessa små vulkanutbrott under ytan som omformar världen mycket mer än de som sticker upp på Island.

“Vad stort sker, det sker tyst”, skaldade Erik Gustaf Geijer i Odalbonden (det här är en ren slump, jag lovar, men det finns ytterligare en referens till en svensk poesiklassiker på sidan 9).

Apropå…

Budgetbalans: En valårsvårbudget med smågodis, visserligen, men den

kändes ändå inte fullständigt opportunistisk.

Hoppsan: Brittiska

valet ser ut att bli en liten

höjdpunkt i vår.