Vad händer närGreenspan höjer?

För ett år sedan var det svårt att över huvud taget se någon fart i den amerikanska ekonomin, samtidigt som inflationstrycket var allt annat än påtagligt.

Den amerikanske centralbanksordföranden Alan Greenspan och hans kollegor bestämde sig därför för att sänka styrräntan till rekordlåga 1 procent, och där ligger den kvar i dag.

Den senaste statistiken, från mars i år, visar nu att inflationen stiger för fjärde månaden i rad och att fler arbetslösa amerikaner än väntat har hittat jobb.

Därmed anser allt fler bedömare att det börjar bli dags för “Fed” att höja styrräntan igen. För bara några veckor sedan siktade de flesta analytiker in sig på att det skulle ske vid Fed-mötet i december, men nu lutar flertalet åt att det sker vid mötet i juni eller i augusti.

Ett slags bekräftelse av denna analys ansågs komma från Alan Greenspan själv när han förra veckan talade om att deflation, det vill säga fallande konsumentpriser, inte längre anses utgöra ett hot, samtidigt som företagen nu börjar må så bra att de kan höja sina försäljningspriser.

För att få en aning om vad som kommer att hända med aktiekurserna när Fed börjar höja tar vi en titt i backspegeln och riktar in den på 1994.

Efter en rad sänkningar l��g styrräntan under en längre tid på 3 procent. BNP-tillväxten var stark, och amerikanerna började oroa sig för ett kommande inflationstryck. Ändå kom den första höjningen av styrräntan på fem år som något av en överraskning, och aktieplacerarna blev nervösa. Både amerikanska och europeiska börser vände nedåt.

Först ett år senare, när nivån på styrräntan hade dubblats till 6 procent och det låg kommande sänkningar i luften, vågade sig placerarna på allvar tillbaka till börsen igen.

Ett annat exempel hämtar vi från 1999. USA-ekonomin växte starkt, samtidigt som ökad produktivitet hjälpte till att hålla inflationen i schack. För säkerhets skull höjde dock Fed räntan i mitten på året, från 4,75 till 5 procent, och åtgärden skulle följas av flera tills räntan ett år senare låg på 6,5 procent.

Börsen då? Den brydde sig inte nämnvärt under den Klondykestämning som rådde, utan “ignorerade” Greenspan i hela nio månader innan börskraschen var ett faktum. En viktig faktor var att likviditeten i marknaden var mycket stor, och överflödet av pengar i systemet verkade inte finna någon annanstans att ta vägen än till just börsen. I stort sett samma sak inträffade 1987, när kurserna fortsatte upp i sex månader efter den första räntehöjningen.

Både 1987 och 1999 bör kanske betraktas som undantag. Det rådde högkonjunktur på alla fronter, optimismen tangerade och passerade den blinda euforins gräns och alla kände sig som vinnare. De få som viftade med röd flagg och varnade för aktiernas höga värderingar ignorerades.

Det går att argumentera för att även dagens kurser i vissa fall är väl uppskruvade, men scenariot från 1994 känns ändå mer passande än de från rekordbörsåren.

Så vad kan vi då ytterligare lära oss av det som hände för tio år sedan? För även om börsen generellt kanske står inför en temporär nedgång, så finns det som bekant alltid vinnare som går mot strömmen.

Den amerikanska investmentbanken Morgan Stanley har sammanställt hur olika europeiska branscher utvecklades på börsen under de närmaste sex månaderna efter den första amerikanska styrräntehöjningen i februari 1994. Det som hände var en klassisk så kallad sektorrotation, där tidigare ratade aktier började efterfrågas, medan haussade papper stjälptes överbord.

Exempelvis dagligvaror, där vi i dag hittar aktier som Axfood, Sardus och Cloetta Fazer, hade backat med 11 procent sex månader före februari 1994, för att under halvåret därefter stiga med 6 procent. Andra branscher som efter en seg period skulle trotsa den allmänna nedgången var it- och telekomutrustning, energiföretag och transportbolag. Kanske kan man alltså hoppas på att både Ericsson och Lundin Petroleum har mer att ge.

Aktier som steg både före och efter räntehöjningen var mjukvaruföretag och it-konsulter, sällanköpsvaror samt fordonstillverkare och dess underleverantörer.

De aktier som tyngde börsutvecklingen var framför allt finansbolag. Mest tappade bankindex, med en nedgång på 8 procent. Nästan lika mycket sjönk fastighetsaktier. En riktig förlorarbransch var medierna, som efter en uppgång på 17 procent skulle tappa 4 procent.

Något förvånande vände också läkemedels- och bioteknikaktier ned, från en uppgång på 6 procent före räntehöjningen till en nedgång på 7 procent halvåret efter. Åtminstone läkemedelsbolag brukar annars betraktas som en “tillflyktsort” när de ekonomiska utsikterna är osäkra.

Detta bekräftas också av en motsvarande genomgång av den genomsnittliga utvecklingen efter de första amerikanska räntehöjningarna under fem perioder av “åtstramningspolitik” de senaste 20 åren: Läkemedels- och bioteknikaktier steg i genomsnitt med drygt 3 procent efter att ha backat drygt 4 procent halvåret före.

Oavsett om något av ovanstående händelsemönster som kommer att upprepas så går det att konstatera en viktig gemensam nämnare. Europeiska börser har aldrig “toppat” före den första amerikanska räntehöjningen, utan alltid direkt eller snart efter. Talesättet “köp på ryktet och sälj på nyheten” har här fått en ny innebörd.
__________________________

Räntan kan fördubblas
Marknadens Fed-prognos:
Juni 2004: 1,00 %
September 2004: 1,25 %
December 2004: 1,50 %
Mars 2005: 2,00 %

Källa: Morgan Stanley
___________________________