Ut ur bostadsmatchen

NCC:s erkännande om kartellsamarbete skakar byggbranschen, men överraskar egentligen inte någon. Sådana misstankar har funnits länge. Hittills nekar de andra utpekade byggbolagen till någon inblandning, men en kartell kräver som bekant minst två deltagare.

Att medanklagade som Skanska, Peab och Vägverket Produktion väljer att dementera är ett tecken på att de blivit överrumplade av NCC:s agerande. Troligt är också att de tre bolagen på inrådan av sina jurister rekommenderats hålla tyst. Alltför hastiga bekännelser kan nämligen få förödande konsekvenser i den framtida rättsprocessen – det vet varje advokat.

Under tiden kommer förtroendet för byggbranschen att fortsätta rasa, ett förtroende som redan före kartellskandalen naggats i kanten av möglande hus och fallfärdiga broar.

Irriterade kunder tycks dock vara det minsta problemet som byggföretagen kan komma att ställas inför. I brist på alternativ är kunderna även i fortsättningen hänvisade till etablerade svenska bolag. Genom att företag som exempelvis NCC äger stora delar av produktionskedjan (i det här fallet från asfaltproduktion till själva beläggningsarbetet) är det för utländska konkurrenter omöjligt att ta sig in på den svenska marknaden.

Till det kommer fackliga organisationer som gör allt för att hålla billigare utländsk arbetskraft utanför landets gränser.

Böter inte hotet

En eventuellt fällande dom i samband med kartellanklagelserna utgör knappast något större ekonomiskt hot för byggbolagen. Att tingsrätten skulle döma ut maximala böter på 10 procent av hela omsättningen är det ingen som tror. Bötesnivån lär snarare hamna i nivå med de vinster inblandade bolag tillskansat sig genom kartellen.

Betydligt mera allvarligt är hotet om att råka ut för skadeståndskrav från kunderna, i huvudsak kommunerna. Det är dock tveksamt om kommunpolitikerna vågar gräva alltför djupt inför stundande val i höst.

Nej, den kanske allvarligaste konsekvensen av kartellaffären är att byggföretagen med sina intresseorganisationer förlorar sin röst i debatten om hur bostadskrisen i storstäderna ska övervinnas.

Misslyckad ägarpolitik

Här har företrädare för byggindustrin gång på gång hävdat att det är skatterna som är orsak till att det byggs för få lägenheter. Bostadsminister Lars-Erik Lövdén har kontrat med att allt för höga priser på byggtjänster och varor varit den stora boven – argument som i framtiden kommer att vara lättsålda.

För regeringen finns det dock knappast någon anledning till självbelåtenhet. Skulle det nämligen visa sig att Vägverket Produktion (ett kvasidotterbolag inom Vägverket) är inblandat i den aktuella kartellhärvan så vore det, efter SAS, det andra statliga bolaget som ägnar sig åt olagligt samarbete. Det blir än värre om det skulle visa sig att statliga Vägverket Produktion dessutom har blåst ägaren staten, representerat av kommuner och Vägverket, på pengar. Det vore i så fall höjden av misslyckad statlig ägarpolitik.