USA-konjunkturen mot zenit

Att de amerikanska börserna föll så kraftigt på grund av fredagens inflationssiffra ser ut som en kraftig överreaktion. Och i måndags vände ju börserna uppåt igen. Men det kan vara så att vi nu ser början på slutet på det amerikanska miraklet – eller åtminstone på den nästan religiösa övertro på den amerikanska ekonomins prestationsförmåga som de senaste årens fantastiska utveckling tycks ha skapat.

Tillfälligheter

Det är förstås vanskligt att dra slutsatser utifrån statistik för en enskild månad. Det kan vara tillfälligheter som gjorde att de amerikanska priserna steg så mycket mer än väntat i mars. Men det är nog mer befogat än vanligt att undra om inte fredagens inflationsstatistik är ett tecken på att det finns gränser även när det gäller USA-konjunkturen.

Det finns ingen anledning att dödförklara “den nya ekonomin”. Det är fortfarande så att de senaste årens höga tillväxt och relativt snabbt ökande produktivitet tyder på att något mer grundläggande har inträffat. Men det är ändå helt klart att det inte bara är den nya ekonomin som ligger bakom de senaste årens snabba tillväxt. Den bygger också på helt vanliga konkreta företeelser som stora investeringar och att folk jobbar allt mer. Detta betyder också att expansionen inte kan fortsätta för evigt.

Arbetslösheten har ju fallit till den lägsta nivån sedan 1970-talet. Stora investeringar och snabbt ökande privat konsumtion har också medfört att skuldsättningen har ökat. Underskotten i bytesbalansen, som är en effekt av att amerikanerna konsumerar och investerar mer än de producerar, kan inte fortsätta att öka i all evighet.

Inget trendbrott

Och även om det inte finns anledning att dödförklara den nya ekonomin som begrepp är det fortfarande svårt att vara säker på hur mycket den betyder. Om man tittar på den totala faktorproduktiviteten – den ökning av tillväxten som inte förklaras av ökande insatser av kapital och arbete utan av teknisk utveckling i vid bemärkelse – så ser man inte alls något tydligt trendbrott. Och det är egentligen där man borde se effekterna av den nya ekonomin. Att arbetsproduktiviteten, som är det vanligaste begreppet när man talar om produktivitet, har ökat under 1990-talet beror bland annat på att investeringarna, och därmed kapitalstocken per anställd, har ökat så mycket under 1990-talet.

Men det verkar ändå troligt att IT och internet verkligen innebär att produktiviteten har börjat öka snabbare än tidigare. Kanske är det så att den nya ekonomin har inneburit att den potentiella tillväxttakten i USA har ökat till 3-3,5 procent. Det är i så fall lysande. Men det betyder ändå att nuvarande tillväxttakt är långt ifrån långsiktigt hållbar. Under sista kvartalet förra året växte ju den amerikanska ekonomin med över sju procent i årstakt och det var den snabbaste ökningen på 16 år.

Och det finns inte mycket som tyder på att tillväxten har avtagit särskilt mycket hittills i år. I förra veckan rapporterades till exempel att detaljhandelns försäljning ökade kraftigt i mars och det fick prognosmakarna att ännu en gång revidera upp sina tillväxtprognoser.

Mot den här bakgrunden är det snarast ett under att inflationen inte redan nu är högre. Och det är mycket möjligt att fredagens inflationsstatistik är ett tecken på att USA nu är på väg in i en betydligt tristare fas. Den fasen inträffar i slutet av en konjunkturuppgång, när stigande inflation och överhettning gör slut på de goda tiderna. Även om den amerikanska ekonomin i någon mån är “ny” finns det ingen anledning att tro att den skulle vara helt immun mot konjunktursvängningar.

Ett steg före

Man ska komma ihåg att alla de som letar nya trender och alltid försöker ligga ett steg före väldigt ofta tolkar konjunktureffekter som strukturskiften. I den behagliga fasen av konjunkturen, när produktionen stiger utan att inflationen tar fart eftersom det finns lediga resurser, är det lätt att tro att inflationen slutligen har besegrats och att de goda tiderna därför ska vara under lång tid. När konjunkturen vänder nedåt, och inflationen är hög ett tag trots att tillväxten dämpas, talas det mycket mer om strukturella problem.

Det mesta talar för att USA nu går in i ett skede av överhettning och så småningom svagare tillväxt. Men om något decennium är det mycket möjligt att vi ändå ser att den långsiktiga tillväxten verkligen har blivit högre.