Upplagt för ränteuppgång

Tendensen är solklar – räntorna ska upp nu när konjunkturen har tagit fart. Men det råder skilda meningar både om hur snabbt räntorna ska upp och på vilken nivå styrräntorna ligger om ett år i olika länder. Finansmarknadens prissättning tyder på att de olika centralbanksräntorna ska stiga 0,25-1,5 procentenheter under de kommande 12 månaderna.

Räntehöjningar i den storleksordningen måste betecknas som förhållandevis måttliga i förhållande till det låga utgångsläget på styrräntorna och kraften i konjunkturuppsvinget.

Först ut av centralbankerna är Bank of England. Britterna drog i gång räntehöjningarna redan i höstas och har höjt räntan tre gånger från bottennivån på 3,5 procent till dagens 4,25 procent.

Det utmärkande för de brittiska förhållandena är den extremt låga arbetslösheten (2,9 procent i april) förhållandevis höga och stigande löneökningar och en fastighetsmarknad som till en del eldas på av spekulation. Marknaden har prisat in räntehöjningar upp till 5,25 procent under det närmaste året med nästa 0,25-procentssteg redan i juni. Något som förefaller troligt.

De flesta av världens övriga centralbanker har inte alls samma problem och behöver därför inte göra akututryckningar för att stoppa en möjlig överhettning. Undantagen är möjligen Australien och Kina. Övriga centralbanker kan se konjunktur- och sysselsättningsutvecklingen an eftersom pristrycket är fortsatt lågt i världsekonomin. I USA är exempelvis enhetsarbetskostnaderna (ULC) fortfarande fallande till följd av hög produktivitet och måttliga löneökningar.

Det är ändå främst kring just den amerikanska styrräntan som marknaderna spekulerar. På sina senaste penningpolitiska möten har centralbanksledningen börjat flagga för stigande räntor. Det mest sannolika scenariot tycks vara att banken höjer i små steg och utvärderar varje räntehöjning innan den går vidare med nästa.

Marknaden prissätter för närvarande en räntehöjning från dagens 1,0 procent till 2,5 procent på ett års sikt. Den första räntehöjningen väntas i slutet av juni. Frågan är om inte marknadsprissättningen är något för aggressiv, trots att inflationen har tagit fart. Till en del kommer nog Fed att bedöma saken så här: Den inflation som beror på de höga oljepriserna stjäl konsumtionsutrymme från hushållen och begränsar därför konjunkturuppgången. Därför kan räntehöjningarna bli försiktigare än vad de annars skulle vara.

Den svenska riksbanken har all anledning att vila på hanen sett till inflations- och arbetsmarknadsutvecklingen. Inflationen ligger klart under målet på två procent och sysselsättningen fortsätter att sjunka. Trots detta har direktionsmedlemmar redan gjort utspel som tolkats som att banken förbereder marknaden för en räntehöjning.

Men för att motivera en räntehöjning före årsskiftet måste riksbanken kunna presentera en inflationsrapport som gör det trovärdigt att inflationen kommer att stiga till över två procent på två års sikt. Det räcker definitivt inte att, som i dag, hänvisa till att den nuvarande räntenivån är ovanligt låg.

Marknadsförväntningarna pekar ändå mot räntehöjningar på sammanlagt 1,5 procent de kommande 12 månaderna, med en första räntehöjning redan i höst. Det är troligen överdrivet. Räntetrenden är alltför aggressiv.

Europeiska centralbanken (ECB) och Bank of Japan (BoJ) kan i sin tur lugnt låta räntorna ligga kvar på två, respektive noll procent. För ECB spökar den tröga europeiska konjunkturen och för BoJ handlar det om att priserna äntligen visar tecken på att stiga efter fem år av deflation.

Dessutom har den japanska centralbanken dåliga erfarenheter av tidigare försök att avsluta nollräntepolitiken. Därför dröjer nog en första försiktig räntehöjning på 0,25 procent till en bra bit in på 2005. Ett sådant scenario är också det mest sannolika för EMU-blocket.