Uppköp en krydda

Börsfesten pågår för fullt och all-time-high varvas med små rekyler. Kortsiktigt talar mycket för att den i mångt och mycket centralbanksstyrda börsen fortsätter att klättra till nya rekordnivåer. Den välkända grammofonskivan har fastnat på argumentet att det saknas vettiga investerings­alternativ i en nollräntemiljö.

Det är därför naturligt att kön växer med bolag som vill börsintroduceras. Den snart ett år långa noteringsfesten kröntes i förra veckan med Carl Bennets industrikonglomerat Lifco, som rusade med hela 32 procent första börsdagen. Nya börsbolag innebär nytt blod på Stockholmsbörsen vilket är välbehövligt för att kompensera för de bolag som varje år köps ut från börsen.

Med en dryg börsmånad kvar av året är budfacit tre bolag. Den schweiziska konkurrenten Geberit har lagt ett bud på badrumstillverkaren Sanitec värt 10 miljarder kronor, motsvarande budpremien 42 procent. Även kortbetalningsföretaget Nets bud på betaltjänstbolaget Dibs innebar en budpremie i samma härad.

Störst budpremie blev det till slut i mjuk­varu­bolaget Readsoft, som blev det 13:e nischade mjukvarubolaget att lämna börsen de senaste tio åren. Budkriget mellan Lexmark och Hyland trissade upp budpremien till rekordhöga 210 procent. Budföljetongen har drivit upp intresse och värderings­multiplar för börsens övriga mjukvarubolag. Till exempel affärssystembolagen IFS och Vitec som båda har lyft kring 50 procent. Mjukvarubolagen IAR och Enea har klättrat med 80 respektive 30 procent.

Årets budpremier ligger högt över de historiska nivåerna, som brukar sluta kring 30 procent. Förutom att börsbolagen har urstarka balansräkningar är den största anledningen att det i princip är gratis att låna pengar. Med lånefinansiering till räntor på mellan 2 och 3 procent sänks avkastningskravet och den tänkta prislappen i förvärvskalkylen kan tänjas ytterligare. Med nuvarande mellankonjunktur utan tillväxt lär därför allt fler bolag försöka köpa sig till tillväxt. För en industriell köpare, som alla tre exemplen ovan utgör prov på, går det sedan att krama ur vinsttillväxten ytterligare efter sedvanliga synergier och besparingar. En framgångsrik väg som investerare är därför att ta rygg på bolag som har förvärv som en bärande strategi och som dessutom har genomfört den väl.

Ett annat alternativ är att försöka genskjuta nästa budkandidat. Givetvis är det en betydligt mer riskfylld strategi och inget som bör vara det enda underlaget för ett investeringsbeslut. Kombinerat med en lågt värderad rörelse är det dock en attraktiv kombination. Inte minst kan jakten på nästa budkandidat lyfta övriga kolleger i sektorn.

Mjukvarubolaget Enea är en sådan kandidat. Vd Anders Lidbeck, tidigare vd på uppköpta Telelogic, har renodlat och lyft rörelsemarginalen över 20 procent. Bolaget har dock en utmaning i att få ordentlig fart på tillväxten. Kanske är en ny stor industriell ägare en lösning. Inte minst har flera av konkurrenterna blivit uppköpta. Som stöd handlas Enea med en omotiverat stor värderingsrabatt jämfört med de svenska såväl som de internationella mjukvarubolagen. Om budet uteblir lär i alla fall en hög direktavkastning trösta.

En annan kandidat som inte brukar lyftas fram särskilt ofta är callcenterbolaget Transcom. Kinnevik är största ägare men innehavet har blivit alltmer perifert. Transcoms verksamhet i Europa och Asien matchar geografiskt för konkurrenterna Convergys och Teletech. Likaså borde Transcom vara en munsbit även för franska Teleperformance. Med en rörelsemarginal på 4,5 procent nästa år faller ev/ebit till bara 6, vilket borde vara en munsbit för ovan nämnda konkurrenter som värderas till avsevärt högre multiplar.

Tradedoubler tar höjd

Kanske är det även dags för huvudägaren Monterro att köpa ut internetannonseringsbolaget Tradedoubler. Bolaget har fortfarande stora utmaningar på sin marknad men effekterna av flera besparingsprogram börjar nu skönjas.