Underhållande men inte roligt

Berättelsen om minröjningsföretaget Countermine på sidan 28 är en av de mer fascinerande som Affärsvärlden har publicerat, så mycket är klart. Där finns det mesta man kan begära av en riktig story: massor av pengar som gått förlorade, giriga chefer, fallskärmar, stämningar, polisutredningar, naiva aktieägare och välgörenhetsorganisationer som gick på en mina. Det svåraste är snarast att avgöra ifall det är en fars eller en tragedi.

Man kanske kan skratta åt hur en tomte på vd-stolen ersattes med en som var om möjligt ännu sämre. Och åt hur den nye lyxälskande vd:n fick dubbel lön och fyrdubblad fallskärm (under mystiska omständigheter) ungefär när bolaget lanserade ett besparingsprogram. Eller åt att bolagets pressreleaser i flera fall verkar ha haft samma verklighetsanknytning som den tyska krigsmaktens kommunikéer under slaget om Berlin.

Fast än mer förfasar man sig över hur Röda korset, Rädda barnen och andra etiska placerare litade på kända näringslivsnamn som Björn Wolrath och Christer Bergquist. Och över hur de förmåddes att investerare hundratals miljoner kronor för att förbättra livet för människor i krigsdrabbade länder, bara för att sedan se sina pengar försvinna i ett svart hål av inkompetens och interna stridigheter.

Så fars eller tragedi? Ja, det är på sitt sätt underhållande. Men det är inte roligt.

Apropå…

Kravprofil: Visst kan Östros eller Nuder bli partiledare! Man behöver inte karisma för att lyckas. Se på Reinfeldt!

Svininfluensa: Piigs-frossan är tillbaka. Inget vaccin verkar finnas. Läskigt!

Hovjournalistik: Var Expressen förbi Aftonbladet förra veckan med Henemark-intervjuerna?