Ulrica Lindsköld är årets MBA-stipendiat

För Ulrica Lindsköld har MBA-utbildningens tredje studievecka just inletts på IFL vid Handelshögskolan i Stockholm. Hon har lämnat in en tuff juridiktenta och laddar nu inför nästa delkurs, redovisning.

– Tempot på MBA-utbildningen har varit otroligt högt redan från start och i början tänkte jag: Hjälp! Ska det vara så här kämpigt i två år?

Ulrica Lindsköld bor i en liten by strax utanför Leksand. Hon är utbildad kemiingenjör och har senare studerat vidare till miljöinspektör och miljörevisor. I dag ansvarar hon för marknadskommunikation och verksamhetsutveckling på Falu Energi & Vatten. Bolaget är en politisk styrorganisation som inte är vinstdrivande på alla områden.

– Falu Energi & Vatten har en oerhörd potential men når inte riktigt hela vägen fram. Företaget saknar vissa verktyg för att utnyttja sin potential till fullo.

Det var strax före jul i fjol som Ulrica Lindsköld hörde talas om MBA-stipendiet som årligen delas ut av Affärsvärlden, utbildning.se och IFL vid Handelshögskolan i Stockholm. Väl medveten om att hennes företag inte skulle kunna finansiera en sådan utbildning beslöt hon sig för att chansa och ansöka om stipendiet.

– När jag sedan fick veta att jag fått stipendiet trodde jag knappt att det var sant! Det är ett sådant enormt privilegium. Jag hoppade upp ur stolen där jag satt och tänkte: ”Vad gör jag nu?”

Gott om inre drivkraft

I Ulrica Lindskölds studiegrupp finns 45 elever med skilda bakgrunder och nationaliteter. Flera pendlar långt för att närvara vid undervisningstillfällena. Deltagarna träffas under en intensiv studievecka en gång i månaden på Sveavägen i Stockholm och vid dagens slut väntar kvällsaktiviteter, föreläsningar eller bara tid att umgås. Under månadens övriga veckor förväntas kursdeltagarna studera på egen hand parallellt med sina fulltidsjobb.

– Visst får man prioritera bort en del annat. Det krävs mycket disciplin och inre driv, men nu när jag fått den här chansen ska jag också avsätta det som krävs för att fullfölja utbildningen.

Och det inre drivet finns. Vid sidan av jobbet och fulltidsstudierna hinner hon resa, klättra, dyka och ta hand om två nyinköpta lamm som strövar runt hemma i trädgården. För drygt ett år sedan kom hon dessutom hem från en sex månaders tjänstgöring som kapten i utlandsstyrkan i Afghanistan.

– Jag hade nog lite rädda-världen-hybris just då och kände att här sitter jag med en fin utbildning i trygga Sverige och har så mycket att ge. I Afghanistan är det nästan ingen som upplevt ihållande fred. Barnen där har växt upp under krigsförhållanden.

Erfarenheterna i Afghanistan har lärt henne att fokusera på vad som verkligen är viktigt och att snabbt släppa sådant som är mindre relevant. Något som kommer till användning även i MBA- studierna, där hennes ambition till att börja med varit att förstå och göra allting till 110 procent.

– Jag insåg ganska snart att det är en omöjlighet och att jag måste lära mig att släppa perfektionismen. Trots att man gör sitt yttersta så finns det helt enkelt inte tid. Det får ibland räcka att ”bara” prestera 80 procent. Syftet är ju inte att jag ska bli expert på varje område utan att jag ska kunna förstå saker och ting på ett övergripande sätt.

Den höga nivån på föreläsare har gjort stort intryck på Ulrica.

– Det är en sådan enormt hög klass på all undervisning. Jag får liksom inte nog utan vill bara lära mig mer och mer! På tåget hem till Leksand känner jag mig inspirerad och samtidigt helt utmattad av all ny kunskap som bearbetas.

Får hon vila i sommar då? Nej, inte direkt. På schemat står nämligen nästa utmaning; att efter två års noggranna förberedelser åka till Denali national park i Alaska för att bestiga världens kallaste berg.

– Ibland undrar jag vad jag gett mig in på, men känslan när jag står där på toppen och vet att jag klarat av att planera och genomföra mitt mål slår det mesta. Den känslan är värd alla ansträngningar.

Text: Louise Ringheim Foss, louise.ringheim@utbildning.se

>>Följ Ulricas MBA-blogg på utbildning.se