Tysk stagnation hotar svensk industri

Ekonomisk stagnation och strukturproblem hämmar sedan mer än tio år den japanska ekonomin.

Efter den tyska återföreningen 1989 ser Tyskland ut att ha hamnat i en likartad situation, de senaste sex åren har tillväxten i Tyskland legat en procentenhet under de övriga euro-ländernas.

I år ser gapet ut att blir än större och många ekonomer gör nu bedömningen att det kan ta lång tid innan tillväxten kommer igång igen. De interna problemen är så stora att en vändning i världsekonomin inte räcker för att få Tyskland på fötter. ”Tyskland fick ta över ett konkursbo vid återföreningen med öst. Om Östtysklands ekonomi hade vuxit i samma takt som västra Tysklands hade tillväxten varit ett par tiondelar högre totalt idag. Tyskland gjorde samtidigt en hel del fel när de slog ihop öst med väst. Lönerna skulle inte ha dragits upp så snabbt i öst, därmed förlorade regionen sin konkurrenskraft. Öst har också fått alldeles för mycket och ogenomtänkta subventioner”, säger Hubert Fromlet, chefekonom på Föreningssparbanken.

Varken Japan eller Tyskland kan använda räntevapnet för att få fart på ekonomin. Japanerna har redan uttömt den möjligheten – räntan ligger nära noll. Tysklands räntepolitik ligger i den europeiska centralbankens händer och regeringen har inte resurser att stimulera ekonomin med finanspolitiken. Budgetunderskottet är redan för stort.

Eurozonens ränta på 3,25 procent kan jämföras med USA, som är friskare än Tyskland, där styrräntan ligger på 1,75 procent. Förklaringen är att inflationen i eurozonen i snitt ligger på runt två procent, vilket är dubbelt så högt som dagens tyska nivå.

Fram till i våras signalerade ECB att en räntehöjning skulle komma i höst, vilket skulle ha skadat Tyskland även om tillväxten i år hade hamnat runt en procent som man då trodde. Idag ligger förväntningarna på 0,3-0,5 procent i det europeiska ”lokomotivet” och centralbanken har svängt till en mer neutral inställning, men ännu har inga uttalanden gjorts som tyder på en kommande sänkning.

Strukturproblemen i Tyskland beror dels på en omfattande byråkrati, dels på att många branscher måste ställa om. Det tydligaste exemplet är byggindustrin som fick en stark konstgjord skjuts initialt vid sammanslagning mellan Öst- och Västtyskland 1989, men sedan 1995 har produktionen fallit.

Ett bolag som har tagit mycket stryk på grund av den stagnerande byggmarknaden är Assa Abloy. Koncernchefen Carl-Henric Svanberg sade i delårsrapporten häromdagen att han aldrig har varit med om ett liknande tvärstopp.

I Berlin faller bostadspriserna och nu spår den tyska byggarbetsgivarföreningen HDB att byggomsättningen fortsätter att falla med fem procent i år. Samtidigt försvinner ytterligare 80 000 jobb från sektorn. Det ska läggas till en total tysk arbetslöshet som redan idag ligger på nästan tio procent.

Arbetsrättslagarna är tuffa, det är svårt att säga upp arbetskraft eller att korttidsanställa. En uppluckring av lagarna pågår, som att man ska tvingas ta anvisat arbete, men det tar tid innan de får effekt.

”De förändringar som krävs tar lång tid. Den politiska processen i Tyskland kan vara trög, eftersom de har två kammare som lagar ska manglas igenom”, säger Hubert Fromlet.

Han tror att en fullständig sammansmältning mellan öst och väst kommer att ta en hel generation. Även för att tillväxten ska komma upp i hyfsade tal, 2-3 procent för hela landet, krävs åtminstone ett par år.

För svenska exportföretag innebär det ett avbräck, eftersom 11 procent av exporten går till Tyskland. Det är exempelvis en av skogsbolaget SCA:s viktigaste marknader.

”Det har varit en avmattning framförallt inom tryckpapper, tidningar och magasin, vi har ett par stora kunder i Tyskland som haft det tufft under årets första sex månader. Även inom förpackningar har tillväxten varit måttlig, den brukar följa BNP”, säger SCA:s informationschef Peter Nyquist.

Svenska exportrådet i Tyskland ser problem framförallt för bolag inom eller med relation till telekomindustrin som hade stora förhoppningar tidigare.

”Det är mycket svårare för dem som försöker etablera sig och intresset har minskat. Går man ändå in måste man ha ett långt perspektiv på en investering i Tyskland, minst 2-3 år för att göra vinst. Många tror att verksamheten kan gå runt efter nio månader bara för att marknaden är stor”, säger Jonas Augustson, chef för exportrådet i Tyskland.

Tyskland hoppas, liksom alla andra, på USA. Tio procent av landets export går dit. Men ett lyft i USA kommer inte att räcka.

”Det lyfter nettoexporten lite grann men det hjälper inte. Tyskland håller på att bli Europas Japan”, säger en ekonomisk bedömare vid en av de stora affärsbankerna som vill vara anonym.

”Ett uppsving i USA kan få igång investeringarna, men det kommer inte att vända konsumtionen. Hushållens förtroende måste öka och det sker inte så länge arbetslösheten är så hög”, säger Hubert Fromlet.

Hushållens försiktiga konsumtion illustreras av att försäljningen inom beklädnadshandeln, som har fallit under 15 av de sista 18 veckorna. Detaljhandeln som helhet väntas minska med 2,75 procent i år enligt branschen.

Hushållen kan sannolikt också känna sig blåsta på utlovade skattelättnader nästa år, de pengarna går istället till att betala sommarens fruktansvärda översvämningar som totalt kostat 12 miljarder kronor. Översvämningarna kommer också att spä på landets budgetunderskott.

Det blir allt svårare att skönja en vändning för Tyskland och för Sveriges del innebär det ytterligare osäkerhet i konjunkturen att ekonomin i vår största exportmarknad knappt växer alls.