Twitterfeber i börsens gråzon

Varje bullmarket har sina profeter. I slutet av 1990-talet, innan dotcom-bubblan sprack, uppträdde signaturer som Löparn och Hans G:son Linder frekvent på börschatten VCW. Bo ”Löparn” Engwall krönte banan som börskändis genom medverkan i Tv4-programmet Börsmatchen hösten 2000 tillsammans med bland andra konstnären Ernst Billgren och förre LO-basen Stig Malm.

På VCW var så kallade pump-and-dump-upplägg vardag bland de tusentals chattarna, av vilka de flesta var anonyma. It-bolag med grandiosa planer, suspekta frimärksaktier och råvarubolag haussades eller baissades ogenerat med hjälp av rykten, sanna eller falska, och hemsnickrade analyser. Efter en önskad kurseffekt kunde placeraren casha in.

Några skribenter stack ut genom kvaliteten i sina inlägg. Dessa grönmarkerades av läsarna i ett försök att sålla ut det intressanta i störtfloden av skräpinformation. En grön signatur var till exempel ”Cornu­copia”, alias Lars Wilderäng, som genom VCW la grunden för ett senare jobb som aktieskribent. I dag är han föreläsare, författare och driver Sveriges största oberoende ekonomi- och finansblogg.

VCW gick i graven förra året och det finns i dag knappast något börsforum som är en lika omtumlande mötesplats för aktieintresserade som VCW en gång var. DI Börssnack är långt ifrån fornstora dagar. Dåligt modererade forum spårar snabbt ur när spam, troll och rättshaverister tar för mycket utrymme.

Överhuvudtaget är det svårt att hitta ett forum på nätet där alla typer av aktier stöts och blöts, och inte bara högriskaktier. ­Avanza Börsforum är ett exempel. Där är aktiviteten hög, men primärt runt vissa spekulationspapper, som Fingerprint Cards, Kancera, Precise Biometrics och Cassandra Oil. Bakom några av börsens mest handlade och haussade aktier finns en tröttsam kärna av småspekulanter som ofta har hela sitt sparande i en enda aktie och som reservationslöst hyllar sina bolag i ur och skur (se ”Bolagens hårdaste fanskara” i Affärsvärlden nr 15/2013).

Flera duktiga skribenter som tidigare skrev på aktieforum driver nu egna bloggar där de kan koncentrera innehållet och bygga en egen följarskara. Dessutom finns chansen till annonsintäkter. I dag finns det en uppsjö av aktierelaterade bloggar med många olika inriktningar som 40procent20år, Aktieingenjören, Ägamintid och Aktiefokus.

Förutom bloggarna föregår en hel del börssnack numera på sociala medier som Facebook, men framför allt på mikrobloggen Twitter. Den senare fungerar som en personlig nyhetsbyrå där man väljer vilka man vill följa, till exempel traders, analytiker, politiker, journalister eller nyhetssajter.

Flödet är oändligt och självklart är mycket skräp. Men den hittills mest värdefulla tweeten (som ett meddelande kallas) kom från aktivistinvesteraren Carl Icahn i augusti 2013. När han meddelade att han tagit en stor position i Apple-aktien efter att ha talat med Apples vd Tim Cook lyfte Apples börsvärde över 17 miljarder dollar.

– Det är otroligt mycket enklare i dag jämfört med tidigare att snabbt bygga en plattform för att sprida information och påverka andra sparare. Den digitala mognad som finns hos dem som nu kliver in på aktiemarknaden gör att det dessutom går mycket snabbare än tidigare, säger nätmäklaren Nordnets sparekonom Günther Mårder.

Twitter svämmar nu över av traders, aktiebloggare och privatpersoner som skryter om vilken fantastisk avkastning de har genererat. Avkastningen anges uteslutande i procent, aldrig i reda pengar, och sällan riskjusterat.

Att någon anonymt kan bygga upp en trovärdighet som i mångas ögon är större än den som namngivna professionella rådgivare har är ett intressant fenomen, tycker nätmäklaren Avanzas sparekonom Claes Hemberg, som dock ser det lite som ett varningstecken.

– De här tiderna när börsen går upp så kraftigt under så kort tid, då har ju alla rätt, säger han.

Konkurrenten Nordnet har anammat trenden genom det sociala investeringsnätverket Shareville. Det är en handelsplattform där kunderna kan visa upp sina portföljer och följa varandra i realtid. Då kan de alltså se vilka som är duktiga och vilka affärer som har gjort dem framgångsrika.

Enligt undersökningar som Nordnet har genomfört tar majoriteten (54 procent) av svenska folket helst investeringsråd från vänner och familj snarare än från bankrådgivare, som fick motsvarande 17 procent. Och sju av tio uppger att de skulle klara av att göra investeringarna själva, om de kan se hur andra gör.

– Syftet med Shareville är att göra aktie­sparande framgångsrikt eftersom våra kunder har för högt risktagande. Krasst sett hade det för 30 procent av våra kunder varit bättre att köpa en aktivt förvaltad Sverigefond med 1,5 procents avgift än att köpa egna aktier, säger Günther Mårder.

– Men 30 procent av våra kunder är riktigt vassa och levererar en riskjusterad avkastning över index. Dessa 30 procent lyfter vi fram med hjälp av Shareville.

Mårder lever alltså som han lär och visar upp sin portfölj som har nästan 47 000 följare. På hans profil kan man läsa att portföljen har stigit med 28 procent de senaste tre månaderna, men tappat lite mot index den senaste månaden.

Idén kan tyckas självklar i dessa sociala nätverkstider. Att följa andra på deras meriter och inte deras position som privatrådgivare, aktieanalytiker eller för all del anställda på en tidning som Affärsvärlden är en god tanke. Samtidigt kan Shareville bli ett nytt vapen för dem som saknar VCW och som vill driva aktiekurser.

De olika topplistorna med de portföljer som givit bäst avkastning kan nämligen liknas lite vid aktietävlingar som Börs-SM, Aktie-SM och så vidare. Där premieras maxi­mal avkastning och risknivån blir en sekundär parameter. Vinnarna blir ofta portföljer som är koncentrerade kring några få högriskbolag. Att det i botten av listorna, som inte redovisas i tidningen eller på sajten, finns ett mycket större antal portföljer med andra högriskportföljer som har gått dåligt är inget som brukar lyftas fram när pokalerna och buketterna delas ut.

Kanske frammanar därför en sajt som Shareville ett mer kortsiktigt beteende. Att en användares portfölj har stigit med 200 procent kan ju visserligen vara imponerande, men det säger inget om risknivån eller framtida utveckling. I tjänsten framgår inte heller hur stora belopp som satsas. Plattformens enkelhet riskerar att bli dess största problem.

Günther Mårder håller inte med och menar att Shareville premierar riskjusterad avkastning. Det finns ett rating-system som räknar ut den så kallade Sharpekvoten för portföljerna. Ju högre Sharpekvot desto bättre är tumregeln i fondvärlden. Det gäller alltså att generera så hög avkastning till så låg risk som möjligt.

Även om Günther Mårder förespråkar transparensens budbärare i ord och handling, så medger han att det finns en inbyggd ”Följa John”-problematik. Med 47 000 följare kan det få stor effekt på börsen när Günther Mårder twittrar att han har köpt eller sålt en viss aktie. Problemet är extra stort i illikvida aktier där kursrörelserna kan bli stora även vid små förändringar i utbud eller efterfrågan.

– Jag är långsiktig och bland de mindre innehaven är tidshorisonten två till fem år, som jag förklarar i min portföljinformation. Det hade varit djupt olyckligt om jag hade haft en annan tradingstrategi. Jag har månadsregel som alla andra i finansbranschen att förhålla mig till. Det gäller särskilt i illikvida papper.

Utanför Sverige erbjuder plattformar som Tradeking och Etoro även portföljer som fullt ut kopierar den modellportfölj som investeraren väljer att följa. Affärerna utförs då automatiskt och det hela liknar fondförvaltning. Risken för så kallad frontrunning blir då uppenbar och Nordnet kommer inte införa motsvarande tjänst på Shareville. Frontrunning är en form av olaglig insiderhandel på de finansiella marknaderna som kan te sig på lite olika sätt. I grunden handlar det om att köpa eller sälja ett instrument med vetskap om att andra kommer att göra samma sak strax efter. Ett enkelt exempel är en mäklare som köper en aktie åt sig själv först och sedan genomför ett stort köp åt en kund varvid aktiekursen stiger så att mäklaren kan sälja med vinst.

Ett annat fenomen på aktiemarknaden, vid sidan av sociala nätverk, är framväxten av podcasts. Det är en sorts radioprogram som distribueras över internet. Gammel­media i ny förpackning, med andra ord. I Sverige har Börspodden på kort tid vuxit till den största med över 40 000 nedladdningar per vecka. Duon bakom podden, Johan Isaksson och John Skogman, intervjuades i Affärsvärlden för två veckor sedan (Affärsvärlden nr 12/2015) och deras program har emellanåt stor kurspåverkan. Även här finns risken att just publikframgången sätter programledarna i ett marknadsetiskt dilemma.

– Vi har nog handlat i en hel del av dem [de aktier som nämns under en sändning, reds anm], men samtidigt är det svårt att veta om vi har gjort det den veckan eller månaden innan för jag handlar ju mellan 15 och 30 bolag om dagen, vilket gör att jag på en vecka hinner rotera runt makalöst många bolag. Det är så jag försörjer mig som trader, sa John Skogman i intervjun.

Börspoddens programledare redovisar inte sina egna positioner med motiveringen att det skulle bli för mycket administration.

– Om någon vill ge mig lite gratis back­office­personal som kan ratta allt det där, så fine. Men jag är trader, jag hinner bara inte. Det var lite därför jag slutade på ett vanligt jobb för att det var så jobbigt att redovisa mina egna affärer, sa Skogman.

Det nya och snabbt förändrade informationslandskapet skapar huvudbry för dem som är satta att hålla ordning på aktiemarknaden. Vad som får eller ska kommuniceras och hur det sker är ett ämne för ständigt nya överväganden. Det gäller inte minst vad som ska räknas som ”otillbörlig marknadspåverkan”, enligt åklagare Pontus Hamilton på Ekobrottsmyndigheten.

– När det gäller till exempel analyser och poddar så kan det mycket väl vara brottsligt om man inte redogör för eventuella intresse­konflikter. Med vetskapen att man påverkar aktier får man inte agera i finansiella instrument före publicering eller spridning. Rättsläget är oklart och har inte prövats i praxis. Hur stor och känd måste man vara? Vi behöver ledning och det kommer vi antagligen att se inom en inte alltför avlägsen framtid, säger Hamilton.

Åklagarna väntar alltså på fall där enskilda analytikers, bloggares eller andra åsiktsmaskiners analyser och uttalanden har påverkat marknaden så att någon har tjänat på det, för att få en rättslig prövning. Pontus Hamilton hänvisar till marknadsmissbruksdirektivet, där otillåten marknadspåverkan bland annat kan innebära ”att ta positioner i ett finansiellt instrument och utnyttja en tillfällig eller regelbunden tillgång till traditionella eller elektroniska medier genom att yttra sig om det finansiella instrumentet (eller indirekt om emittenten av detta) och därefter dra nytta av den påverkan dessa yttranden får på priset på det finansiella instrumentet utan att samtidigt ha offentliggjort intressekonflikten på ett korrekt och effektivt sätt”.

Med börsen på all-time-high och framväxten av ständigt nya informationskanaler finns tendenser till vilda västern på aktiemarknaden. I dag kan i princip vem som helst snabbt och kostnadseffektivt sprida information som kan påverka marknaden. Med tanke på stormfloden av information som väller fram är det inte osannolikt att denna marknadspåverkan någon gång också blir otillbörlig.