Turen att missa EMU

För Sveriges del hade det förmodligen varit förödande att gå med i EMU från starten 1999. I alla fall till de valutakurser som rådde då. Då var ju kronan svag och en euro kostade 9,50 kronor, nästan femton procent mer än måndagens kurs på 8,27 kronor.

Om vi hade bytt kronan mot euron då så hade vår valuta fortsatt att försvagas från ett redan mycket svagt utgångsläge. Affärsvärlden har räknat ut vad det hade betytt i termer av TCW-index. Det är ett vägt index av valutakurser mot kronan där vikterna ska spegla både omfattningen av handeln med olika länder och betydelsen av olika länder som konkurrenter. När EMU startade låg TCW-index på nästan 130 och om vi hade låst kronan mot alla EMU-valutor då så hade det fortsatt uppåt, det vill säga vår konkurrensvägda valutakurs hade försvagats ännu mer. Detta hypotetiska valutaindex hade i så fall försvagats från 130 till ungefär 140 idag.

En sådan utveckling hade inneburit att vår konkurrenskraft hade stärkts dramatiskt och säkert blivit mycket bättre än vad som är hälsosamt. Även dagens TCW-index på ungefär 122 verkar ju innebära en ganska stark konkurrenskraft. Även om en del oroar sig för att kronan är så stark mot euron går det inte att se några tecken på att kronan totalt sett skulle vara för stark. Exporten ökar och både barometerundersökningar och statistiska centralbyråns statistik över orderingång tyder på att orderingången från exportmarknaderna fortsätter att öka.

Med en så svag krona som motsvarar ett TCW-index på 140 är risken stor att vi hade fått överhettning. Både vinster och volymer inom exportindustrin hade ökat kraftigt. Motståndskraften mot löneökningar hade säkerligen blivit mindre. Dessutom hade vi inom EMU inte haft några möjligheter att strama åt ekonomin med räntehöjningar.

Oåterkalleligt fel

Det är visserligen ett helt hypotetiskt resonemang, kanske hade valutakurserna inte sett ut som de gjorde om Sverige verkligen hade gått med i EMU från början. Då kanske även den svenska kronan hade varit betydligt starkare vid EMU-starten. Men det visar ändå hur fel det kan bli om man oåterkalleligt knyter kronan till euron till en kurs som ligger långt ifrån den kurs som är motiverad utifrån fundamentala faktorer.

Nu är problemet det omvända. Nu kostar en euro bara 8,27 kronor och risken är stor att nivån ger oss problem med en alltför svag konkurrenskraft på litet längre sikt. Just nu mildras problemet av att kronan är så svag mot dollarn. Men om vi knöt kronan till euron nu skulle vi ju inte kunna kompensera en försvagning av dollarn med att euron i stället stärktes mot kronan.

För riskabelt

Därför är det nog nästan uteslutet att kronan knyts till den europeiska växelkursmekanismen ERM2 (det första steget in i EMU) till dagens kurser. Det skulle vara alltför riskabelt.

Det sägs ibland att valet av valutakursen vid en eventuell knytning till euron är en förhandlingsfråga. Men i praktiken måste man nog ta rådande marknadskurs. Den kan möjligen påverkas av att man talar om vilken kurs som bedöms som lämplig, men att man skulle välja någon annan kurs än marknadskursen är knappast möjligt.

En jämviktskurs

Så frågan är då vilken nivå som är den bästa att vänta in. Ett förslag kommer från konjunkturinstitutet som i sin senaste prognos gjorde en analys av vad som skulle vara en lämplig kurs vid ett eventuellt EMU-inträde. KI kom fram till att jämviktskursen mot euron ligger på ungefär 8,60 kronor. Det bygger på att dollarns kurs mot euron utvecklas i enlighet med KI:s prognos, det vill säga att euron stärks till ungefär 1,12 dollar per euro till slutet av nästa år. Om euron skulle stärkas ännu mer så blir kronans jämviktskurs mot kronan svagare. Om euron stärks med ytterligare tio procent mot dollarn skulle det innebära att kronans jämviktskurs mot euron blev 8,70 kronor per euro.