Tung kritik mot bankfusionen

Att den stora bankfusionen har mycket kvar att bevisa innan den övertygar är den entydiga slutsatsen av en rundringning bland Föreningssparbankens aktieägare. Bland annat är det faktum att Föreningssparbankens aktieägare fått en allt för liten del av det nya bolaget, 48,5 procent, jämfört med den del som tillfallit SEB:s aktieägare som betraktas med skepsis.

”Som ägare är jag inte övertygad om det förträffliga i affären. Vi kommer att göra en noggrann analys av förslaget när vi får det, men än så länge har argumenten för fusionen inte övertygat”, säger Christer Elmehagen, VD för AMF Pension.

Trots det faktum att AMF Pension inte är en av de större ägarna i bolaget ( i dagsläget kontrollerar man 0,4 procent av röster och kapital) kan Christer Elmehagen ändå lägga tyngden av att vara en av landets största institutioner bakom sina ord. Bara några dagar efter beskedet om sammanslagningen instämmer han nu i kritiken mot att Föreningssparbankens kunder riskerar att missgynnas.

”Många av dem kommer att känna tveksamhet för SEB:s kultur. Inte minst för att retail inte varit och sannolikt inte kommer att bli deras huvudspår”, säger Christer Elmehagen.

”Man skulle kunna tänka sig att fusionen är ett första steg i en betydligt längre tankekedja. I en sådan är det inte omöjligt att SEB kapar åt sig investmentbank- och fonddelen, d v s Robur, av Föreningssparbanken och införlivar dem i kärnverksamheten. Men när de delarna av verksamheten väl konsoliderats, på tre-fyra års sikt, kan jag tänka mig att de bestämmer sig för att knoppa av hela retail-delen till de fristående bankerna.”

De faktorer som talar till fusionens nackdel kan dock vändas till konsumenternas fördel, menar Christer Elmehagen. ”Fusionen i sig förbättrar inte konsumenternas situation, däremot öppnar den nya möjligheter för aktörer som ICA, Ikano och Folksam att dra igång folkbanker som tar vid där Föreningssparbanken nu eventuellt släpper sin position. Det i sin tur är goda nyheter för kunderna.”

På fondmarknaden, där Robur och SEB Fonder kommer att få en dominerande ställning riskerar fusionen att slå negativt mot bolagens befintliga kunder, menar Christer Elmehagen. Och i egenskap av att AMF Pension är en av fondmarknadens största spelare kan hans kritik komma att väga tungt när konkurrensmyndigheterna ska ta beslut i frågan.

”Den dominans den nya banken får på fondsidan borde vara något som konkurrensmyndigheterna, särskilt de svenska, borde ha synpunkter på. Båda bolagen är redan högkostnadsaktörer på fondsidan och varför skulle de bli en lågkostnadsaktör, d v s konkurrera med låga avgifter, bara för att de går ihop? Historien talar snarare för motsatsen; när SEB och Trygg Hansa slogs ihop var det SEB:s högre fondavgifter som blev de styrande.”

Det faktum att många fondsparare därmed kan antas lämna banken till förmån för bolag som tar ut lägre avgifter, däribland AMF själva, välkomnar han dock. ”Givet det läget att fusionen går igenom ser jag det som en större möjlighet till framgång för vår del än för deras. Att avgifterna faktiskt är en betydande faktor vid val av fonder är PPM-valet ett bevis på om inte annat. Där hade sådana som vi betydligt större framgångar än t ex SEB.”

Största svenska ägare i Föreningssparbanken är Sparbanksstiftelserna och de fristående sparbankerna, som tillsammans förfogar över drygt 25 procent av kapitalet. Därefter kommer en rad institutionella storägare som t ex SPP, Skandia och Första, Andra, Tredje och Fjärde AP-fonderna. Ingen av dessa anser sig dock ha tillräckligt på fötterna för att kommentera den värdering som ligger till grund för affären. ”En tung faktor som skiljer värderingen mellan bankerna åt är SEB:s pensionsstiftelser som ju är kraftigt överkapitaliserade. Men de är svåra att sätta en prislapp på och vi har varken kunskap eller lust att vädra vår åsikt i fallet offentligt. Fram tills vi sett prospektet kommer vi inte att uttala oss i ärendet”, säger Gunnar Blix, ansvarig för ägarfrågor på Skandia.