TRYGG-HANSA: Höga kostnader varningstecken

Vid första anblicken ser Trygg-Hansas halvårsrapport inte tokigut. Kapitalförvaltningen går bra och sparrörelsen växer snabbt.Men vid en närmare titt visar det sig att sakförsäkringpraktiskt taget inte tjänat några pengar alls. Hela vinsten utomelva miljoner kronor utgörs av realiserade eller ickerealiserade värdeförändringar på aktie- ochobligationsportföljen. Första halvåret i fjol var samma summaåtminstone 304 mkr.Man kan invända att kapitalförvaltningen är enintegrerad del av ett försäkringsbolags verksamhet. Man kanockså hävda att de svenska sakbolagen aldrig varit särskilt brapå att ta fram vinstkronor ur sin basaffär. Underskotten harregelmässigt fått täckas med vinster från aktie- ochobligationsportföljen. Men Trygg-Hansa har varit det storaundantaget. Dess välskötta sakrörelse har – till skillnad frånSkandias – gått bra genom hela 1990-talet. Och väl var det, tyutan de goda intäkterna från saksidan hade knappast Lars Thunellhaft en chans att få ordning på koncernen när han 1994 börjaderensa upp efter förre VD:n Björn Sprängare. Det fanns i allafall fortfarande resurser kvar för att klara lösgörningen fråndet katastrofala engagemanget i USA-bolaget Home.

Den trygga basen på saksidan har också varit en god utgångspunktför den målmedvetna satsningen på branschens endatillväxtsegment, liv- och fondsparande. Under första halvåret1997 ökade premieinkomsten med 90 procent jämfört med sammaperiod i fjol. Liv och fond gav en vinst på 163 miljoner kronor(25).Det går alltså snabbt åt rätt håll. Dock inte snabbt nog. Ialla fall inte med tanke på hur det går för Trygg-Hansa somhelhet. Raset från 304 till 11 miljoner i rörelsevinst visar hursakförsäkringsaffären plötsligt blivit en krishärd. Hushåll ochföretag (de senare inte minst tack vare mäklare) har lärt sigatt handla upp i konkurrens. Pressen på premierna har blivitstor. Till detta kom under våren ett antal storskador på inteminst kommunala fritidsanläggningar.

Andra halvåret blir antagligen bättre. Men knappast så mycketbättre. 1980-talets och det tidiga 1990-talets goda vinstnivåerinom svensk sakförsäkring kommer inte åter. Affärsvärlden sänkerprognosen för helåret till 500 miljoner kronor.

Problemen syns tydligast på att driftskostnadernas andel avpremierna ökade från 23 till 25 procent. Fastän Trygg har haftett bättre utgångsläge än de andra stora sakbolagen, och fastänstaber och övrig bemanning har börjat dras ned, räcker det inte.Ledningen har inte kunnat parera premietappet medutgiftssänkningar och förklarar detta med tillfälliga satsningarpå informationsteknik samt investeringar i nya produkter. Detfår vara hur det vill med den saken. Ändå syns det nu extratydligt vilken liten spelare Trygg-Hansa faktiskt är. Skandiassparrörelse är till exempel hela 33 gånger större.

När nu inte ens denna, den mest kostnadseffektiva av de storasakaktörerna, förmår leverera överskott är läget allvarligt.Kraven på liv och fond ökar ännu mer. Och hur högt kan deställas? Thunell uttalade i fjol ambitionen att fördubblakoncernens volym fram till år 2000. Men det är ett mål somknappast är mer realistiskt än statsminister Göran Perssons målatt halvera arbetslösheten.

Trygg-Hansa behöver större volym för att kunna slå utmarknadsoch produktionskostnaderna på den visserligen växandemen också allt mer konkurrensutsatta sparmarknaden. Fram tillsnu har tanken varit att goda vinster på saksidan och en effektivkapitalförvaltning skulle kunna köpa tillräckligt med tid föratt Trygg skulle kunna nå den storleken på egen hand. Men dentraditionella livbojen inom koncernen bär alltså inte längre.Det gör att behovet för Tryggs del att hitta en strukturlösningmed någon annan aktör blir allt mer akut.

Fjolårets tilltänkta men kapsejsade affär med Wasa hade kunnatvara en sådan, även om den också skulle ha lett till ytterligarebelastning på resultatet. I teorin skulle ett samgående medSkandias sakrörelse eller en lösning med Folksam ellerLänsförsäkringar också vara möjliga. Även i dessa bolag vetledningarna att svensk sakförsäkring behöver struktureras. Mendessa bolag har en bredare bas och är, undantaget Skandia, intebörsnoterade. Det innebär att de knappast har lika bråttom somTrygg-Hansa med att ta beslut som kan vålla svåra internakonvulsioner och kosta många hundratals arbetstillfällen. Eneventuell affär med Skandias saksida vore kanske trots allt detenklaste. Men skulle Trygg-Hansa kunna behålla sin identitet ien sådan fusion? Alternativen är alltså inte bra. Och, värst avallt, Trygg har heller inte initiativet.

BILDTEXT: VD Lars Thunell kan inte längre lita tillsakf��rsäkringsrörelsen.