Handelskrig
Trumps föregångare – amerikanska tullbråk vi minns
”Beträffande den tullpolitiska situationen i Förenta staterna står det i vida fältet om tullfrågan därstädes kan anses undanstökad innan hösten och utgången undandrar sig hvarje beräkning.”
Om språket varit modernare, hade orden kunnat handla om Donald Trumps senaste tulltumult. Men citatet är taget ur Affärsvärlden 1909, som redan då rapporterade om effekterna av tullar från andra sidan Atlanten.
Man varnade ganska bitskt för de politiska krafter i USA, som kunde skada Sverige i samband med en dispyt om strafftullar på svenskt papper och trämassa:
“Allt eller nästan allt kan köpas: senatorer och underhusledamöter likaväl som partichefer, fackföreningsledare och arbetaremassor.”
En motsvarighet till dagens Elon Musk, fanns också på scenen:
“Ingen trust (ung koncern, eller kartell) kunnat till den grad göra sig till herre öfver marknaden som det Rockefellerska petroleumbolaget, en verklig stat i staten utan motstycke i världshistorien.”
Rockefellers konglomerat Standard Oil Company åtnjöt nära nog monopol mellan 1899 och 1911, och var USA:s största bolag. Efter ett domstolsutslag där det dömdes strida mot konkurrenslagstiftningen, blev det beordrat att styckas upp.
Ständig dragkamp
Det impopulära temat amerikanska tullar har återkommit genom seklet efter 1909. USA:s handelspolitik har präglats av en inrikespolitisk dragkamp mellan protektionism och frihandel. Ambivalensen har med jämna mellanrum resulterat i tullar eller tullhot för att skydda inhemsk industri, som typiskt sett fått oönskade konsekvenser för den globala ekonomin och landets egna konsumenter, som lett till att de avskaffats.
Ett av de mest ökända exemplen är Smoot-Hawley-tariffen från 1930, initierad av senator Reed Smoot och en medlem i representanthuset, ekonomen Willis C Hawley. Åtgärden, som kom i spåren av Wall Street-kraschen, syftade till att skydda amerikanska jobb och jordbruk genom att kraftigt höja tullarna på tusentals importerade varor.
Effekten blev dock den motsatta. Istället för att stimulera den inhemska ekonomin ledde tariffen till en kraftig minskning av den internationella handeln, då andra länder svarade med egna tullar. Denna protektionistiska spiral förvärrade den redan djupa depressionen och bidrog till en global ekonomisk nedgång.
Först 1933, när åtgärder inom ramen för Franklin D Roosevelts New Deal började få effekt, vände konjunkturen mycket långsamt uppåt.
Fortsatt flirt med tullar
Under åren efter andra världskriget började USA successivt sänka sina tullar och stödja multilaterala handelsavtal, som GATT, i syfte att främja frihandel och global ekonomisk tillväxt.
Men protektionistiska krafter fortsatte att göra sig påminda, särskilt i tider av ekonomisk oro.
Även i modern tid har USA flirtat med tullar som ett sätt att hantera handelsunderskott och skydda inhemsk industri. Under 1980-talet infördes till exempel “frivilliga exportbegränsningar” på japanska bilar och stål.
President Ronald Reagan, en förkämpe för frihandel, sköt dock ner det 1000-sidiga kongressförslaget med sitt veto.
Därmed “vidtar nu ett ett omfattande taktik- och rävspel” skrev Afv om försöken att rädda förslaget, och citerade Wall Street Journal, som ansåg att tullidéerna under resans gång gått från “riktigt hemskt” till “enbart dåligt”.
Krig utan segrare
På 2000-talet har handelskonflikter främst handlat om USA och Kina, med anklagelser om valutamanipulation, piratkopiering och orättvisa handelsmetoder.
“USA har gått så långt att man öppet talar om att införa handelssanktioner mot Kina”, skrev Afv 1995.
Blott en västanfläkt i jämförelse det öppna handelskrig som Trump-administrationen startat.
Sedan dess har amerikanske politik dominerats av tanken att handelshinder skadar den globala ekonomin. Men protektionismen bubblar alltid i bakgrunden.
I förhandlingar med Kanada och Mexiko om NAFTA (North American Free Trade Agreement) på 1990-talet, bjöd arbetarrörelsen och industritunga delstater kraftigt motstånd och föreslog tullar istället, för att skydda amerikansk industri.
2002 införde George W Bush tullar på stålimport som ledde till internationella protester och WTO:s ingripande. Bush drog senare tillbaka tullarna.
Barack Obama fokuserade på frihandelsavtal som TPP (Trans-Pacific Partnership), men mötte motstånd från vissa politiker, återigen främst från industristater, som kontrade med förslag om handelshinder för att skydda amerikanska jobb.
Gamla vapen i nytt krig
I dagens tulltumult upplever vi spänningen mellan protektionister och frihandelsförespråkare i USA som historiskt. Men 1909 tolkade man det inrikespolitiska läget på ett förvillande lika sätt:
”Så mycket är visst, att det nu på allvar öppnade kriget mellan plutokrati och demokrati i Amerika kommer att fortgå, om det så än blefve ett nytt trettioårigt krig, tills endera parten ligger slagen på marken.”
Läs även:
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.