Toppadvokaterna håvar in miljoner

Att arbeta på en advokatbyrå är drömmen för en stor del av de juridikstudenter som tar examen varje år. Orsakerna är naturligtvis flera, men en inte helt oviktig faktor är självklart de ekonomiska möjligheterna. Den som lyckas slå sig fram som affärsjurist på en stor advokatbyrå kan snabbt se fram emot en rejäl utdelning i lönekuvertet.

Affärsvärlden har granskat den ekonomiska ersättningen till några av landets mest kända advokater med affärsjuridisk inriktning. De senast tillgängliga uppgifterna om deklarerad inkomst, som gäller år 2001, visar att 28 av de 64 advokater som vi valt ut hade en årslön på över 2 miljoner kronor. Medellönen för hela gruppen var 1,8 miljoner.

Advokatlönerna i undersökningen står sig bra i en jämförelse med vd:arna på börsen. Enligt Svenska Dagbladet tjänade en börsdirektör 2,1 miljoner kronor förra året (medianvärde).
Flera advokater tjänar betydligt mer eftersom de som delägare i sin advokatbyrå också får vara med och dela på vinsten. Uppgifterna om vinstutbetalningarna är hämtade från årsredovisningar för 2001 och 2002.

Det är svårt att ranka advokaternas individuella ersättningar rakt av. Detta beror på att byråerna använder olika metoder för att fördela vinsten till sina delägare, det gäller bland annat var i kedjan mellan byrå och advokat som skatten betalas.

En grov uppdelning kan göras mellan advokatbyråer där den samlade vinsten fördelas jämnt mellan delägarna, så kallat true partnership, och byråer där vinstandelen i högre grad är kopplad till den enskilda advokatens eget arbete. Det förekommer också en rad speciallösningar på de olika byråerna och skillnader kan också finnas mellan olika kontor.

– Vår målsättning är att vara en fullservicebyrå och då passar true partnership-modellen bäst. Risken är annars att det enbart blir fokus på vissa lönsamma områden. Vi tror också att det här systemet ger en trevligare stämning. Man blir mindre girig, säger Richard Åkerman, vd på Setterwalls.

– Jag tror att många tycker att true partnership-modellen är väldigt bra för en större byrå, men den kan också skapa en del spänningar. De som drar in mest uppdrag och arbetar hårdast kan känna sig underkompenserade, säger Staffan Eklöw, vd på Lindahl. I Stockholm arbetar byrån med ett true partnership, kompletterat med ett bonussystem som premierar enskilda insatser.

En förklaring till de olika systemen är i vissa fall byråernas historia. I de byråer som främst har växt organiskt har det varit enklare att behålla en gemensam vinstdelning, medan de byråer som har växt genom flera uppköp och sammanslagningar har valt en mer individuell vinstdelning för att parera interna spänningar.

Landets två största advokatbyråer har olika syn på hur vinsterna ska fördelas mellan ägarna. Mannheimer Swartling har en true partnership-modell där delägarna får ut större delen av vinsten i form av lön. Lönegranskningen visar att en rad advokater på byrån hade mer än 3 miljoner kronor i årslön 2001. Den genomsnittsliga vinstandelen från aktiebolaget låg på betydligt blygsammare 210 000 kronor 2001 och 230 000 kronor 2002.

– Advokater i vår typ av verksamhet är nog förhållandevis välbetalda. Jämfört med de flesta andra juristkategorier så ligger affärsjuristen väl till. Men man ska samtidigt komma ihåg att det också finns en risk i att driva den här typen av affärsverksamhet, säger Jan Kansmark, vd och delägare på Mannheimer Swartling.

Huvudkonkurrenten Vinge drivs som ett kommanditbolag och betalar inte ut lika höga löner till delägarna. Vinge utmärker sig i stället genom att ha undersökningens klart högsta vinstutbetalningar med stora skillnader mellan olika advokater.

Hans Wibom toppar listan över de affärsjurister som får ut högst vinstandelar från sin byrå. De senaste tre åren har Vinge delat ut över 50 miljoner kronor till Hans Wiboms eget bolag. 2001 var resultatandelen 16,3 miljoner kronor och 2002 14 miljoner. Samtidigt var den deklarerade lönen 2001 endast 1,3 miljoner kronor.

Flera andra Vingeadvokater har kammat hem vinster på över 5 miljoner kronor per år de senaste åren, däribland managing partnern Michael Wigge.
– Vi har varit väldigt lyckosamma i att ha en bra lönsamhet. Därmed har vi kunnat ge en bra avkastning till våra delägare. Det betyder inte allt men är en viktig del för att kunna behålla de duktigaste juristerna på byrån, säger Michael Wigge.
Vinge-delägarna har som regel egna aktiebolag som äger andelar i byrån, som drivs i form av ett kommanditbolag. Hur pengarna hanteras i de privata aktiebolagen skiljer sig åt. En del advokater tar ut lön från bolagen medan andra väljer att inte göra det. Hans Wibom lägger exempelvis pengarna på hög. Hans privata bolag har inga anställda enligt årsredovisningen men stora tillgångar, bland annat i aktier.

Som regel får nya delägare en mindre del av vinsten under den första tiden. På Mannheimer Swartling tar det sex till sju år att komma upp på den högsta nivån och på Vinge fyra år.

Ett annat exempel är brittiska Linklaters som har en infasningsperiod på tio år.
Linklaters skiljer sig från de svenska konkurrenterna genom att delägarna har andelar i ett brittiskt partnerbolag, motsvarande ett svenskt handelsbolag. Ersättningen bestäms av det sammantagna resultatet i hela firman.

– Vi har i Linklaters bara en resultatenhet och det är hela världen. Vi har valt det systemet för att det främjar samarbete och öppenhet i hela gruppen, säger Rolf Johansson, som är vd på Linklaters i Sverige.