Tillväxtföretagen som förtvinar

I det här numret presenterar Affärsvärlden och Ny Teknik landets 33 mest lovande unga teknikföretag. Många av affärsidéerna väcker entusiasm och förhoppningar om nya investeringar och nya jobb. I de flesta fall är tyvärr optimismen ogrundad. Att kommersialisera nydanande teknik är en utmaning bara det; att driva entreprenöriell verksamhet vidare in i en sådan tillväxtfas att det ger många arbetstillfällen är ännu mycket svårare.

Ett exempel på det fick vi för en dryg månad sen. Den 2 februari tillkännagav ett av landets mest lovande tillväxtbolag, IBX, att man köps upp av den franska konsultjätten Capgemini. Med en innovativ affärsmodell har IBX skaffat sig en lönsam nisch inom elektroniska inköpsprocesser. Bolaget säljer för cirka 300 miljoner kronor årligen, har en marginal på 15 procent och en stabil kundkrets med företag som Ericsson, Kraft Foods, Ikea, Deutsche Post, Lego, Skanska och Lufthansa. Men det räckte alltså inte. För att kunna försvara sin förstarangsposition behövde IBX den stora koncernens resurser.

En sådan verklighet möter många tillväxtföretag. Här är det viktigt att betona att det, ur bolagets synvinkel, ofta är helt rätt att sälja när en god möjlighet yppar sig. När riskkapitalister och andra tidiga finansiärer kliver av och verksamheten måste stå på egna ben ökar behovet av kapital och managementresurser.

Alltför ofta är det dock så att ledning och styrelse i svenska företag måste ge upp i den här fasen. De tvingas lägga expansionsplanerna på hyllan i förtid. Orsakerna kan vara flera: hård konkurrens, nya tekniksprång eller att affärsidén inte är tillräckligt skalbar. Men inte sällan är förklaringen att omvärldsklimatet här i landet är alltför bistert.

Det kan förvåna en del. Internationella mätningar, som World Economic Forums konkurrenskraftsstudier, ger inte anledning till oro. Av de undersökningarna att döma är det svenska företagsklimatet generellt snarare bättre än i de flesta andra länder.

Dessvärre är Sverige en så kallad timglasekonomi, med ett antal stora koncerner och många småföretag men inte mycket däremellan. Tillväxtverket har räknat ut att de medelstora (50-249 anställda) företagens andel av det totala antalet företag i Sverige är minimala 0,8 procent. Det är väsentligt mindre än EU-genomsnittet. De medelstora bolagens bekymmer märks också i utrikeshandeln. Man skulle kunna förvänta sig att den här sortens företag har bättre förutsättningar när det gäller export än småföretagen. Men så är det faktiskt inte. Av en studie från Globaliseringsrådet framgår det att de medelstora bolagens exportandel av produktionen 2006 var 13 procent, vilket till och med är mindre än för småföretagen (17 procent).

Vi kan alltså konstatera att gårdagens eller förra decenniets tillväxtföretag – IBX grundades exempelvis 2000 – sällan orkar växa vidare. Det här är ett mycket stort problem för samhällsekonomin. Förtvinande tillväxtbolag kan ytterst sällan generera framtidens stora investeringar och mångfald av jobb. Signaleffekten av det för en entreprenör med sikte på att bli störst eller bäst inom sin bransch eller nisch torde vara förödande. Likväl ignoreras problemet av i stort sett alla politiker, oavsett partifärg.

En viktig förklaring till att oproportionerligt många av tillväxtföretagen förtvinar är sannolikt skattesystemet. Det bromsar uppbyggnaden av privata förmögenheter – det slags långsiktiga kapital som kan bära företagssatsningar över ett par konjunkturcykler. Att göra något åt detta är en stor och svår uppgift för det politiska systemet och några snabba lösningar är knappast i sikte.

Men de politiker som styr näringspolitiken borde i alla fall diskutera problemet. En bättre jordmån och bättre växtförhållanden kan bana väg för några framtida storföretag.