Tillväxten saknas hos telekomjätten

Folkaktien Ericsson – världs­ettan inom mobil­infra­struktur – har varken lyckats öka omsättning eller vinst sedan år 2000. Rörelseresultatet har faktiskt nästan halverats sedan dess, och detta trots mobil­telefonboomen, explosionen av data­trafik och tjänster i näten samt alla förvärv Ericsson gjort längs väg­en.

Det finns flera skäl till den svaga utvecklingen.

En av Ericssons stora utmaningar är att priserna urholkas i rask takt. Det är mest tydligt på nätverkssidan där teleoperatörerna får mer kapacitet till priser som faller med tvåsiffriga procenttal per år. Orsaken är främst att operatörerna, Ericssons kunder, inte förmår att ta betalt av sina kunder för den ökade datatrafiken i näten. De lägre priserna transporteras sedan vidare till leverantörerna.

Likaså har Ericsson fått betydande kinesisk lågpriskonkurrens från främst privatägda Huawei, men även statliga ZTE. De kinesiska företagen är i dag etablerade mot de flesta europeiska operatörerna och betraktar utvecklingsländerna, inte minst Afrika, som sin andra hemmamarknad.

Under fjolåret förlorade Ericsson marknadsandelar till Huawei på den viktiga globala 4g-marknaden. Ericssons andel föll från 33 till 27 procent samtidigt som Huawei ökade från 20 till 23 procent. Nokia Siemens Networks (NSN) behöll sin marknadsandel om 16 procent. På en distanserad fjärdeplats finns Alcatel-Lucent och ännu längre ner ZTE. Allt enligt analysföretaget Dell Oro.

Ericssons tappade andelar beror på främst två saker. USA, världens viktigaste mobilmarknad, är Ericssons enskilt största marknad och stod för 24 procent av omsättningen under 2014. Efter en investeringsboom har de amerikanska operatörerna minskat investeringstakten, förhoppningsvis tillfälligt. Tappet beror också på att den kinesiska marknaden nu växer i betydelse. I Kina favoriseras inhemska leverantörer och Ericsson har nu uppskattningsvis bara en marknadsandel kring 10 procent där. På samma sätt missgynnas Huawei och ZTE i USA då den amerikanska kongressen betraktar de kinesiska företagen med misstänksamhet vad gäller försvarshemligheter.

Konkurrensen och pressen på lönsamheten har tvingat fram en konsolidering på infrastruktursidan. Stadigt återkommer ryktena om en sammanslagning mellan Alcatel-­Lucent och NSN. För Ericsson skulle en sådan fusion innebära ökad konkurrens på USA-marknaden samtidigt som lönsamhetsförutsättningarna i branschen sannolikt skulle förbättras.

Ericssonkoncernen har tre affärsområden: Networks, Global Services och Support Solutions. Dessa stod för 52, 43 respektive 5 procent av de totala intäkterna i fjol. Networks levererar utrustning och tillhörande mjukvara för mobila och fasta nät. Global Services är en tjänsteleverantör som bland annat sköter den tekniska driften av operatörernas nät, liksom systemintegration och kundsupport. Ericsson kommer också in som rådgivare för att skapa driftstödssystem i de alltmer komplexa näten där it och telekom flyter samman. Det minsta affärsområdet, Support Solutions, arbetar med tjänster kopplade till e-handel via mobilen, tv och media samt olika affärsstöd.

Marginalutvecklingen i Ericsson har varit minst sagt svängig. Erics­sons bruttomarginal pressades snabbt ned från nivån 45 procent år 2000 till nivån 30 procent 2002–2003 på grund av fallande efterfrågan. Sedan upplevde företaget en återhämtning som förstärktes av flera sparprogram. Ett par rekordår följde under 2004 och 2005 med bruttomarginalen tillbaka kring 45 procent och en rörelsemarginal på 20 procent. De senaste nio åren har koncernens bruttomarginaler återigen tryckts ned mot 30–36 procent, medan rörelsemarginalen parkerat på ensiffriga nivåer.

En trend som sätter press på lönsamheten är att flera större sammanslagningar av nätoperatörer har genomförts under de senaste åren. I dag står Ericssons tio största kunder för 47 procent av omsättningen. Konsolideringen i operatörsledet kan öka beroendet ytterligare av ett begränsat antal nyckelkunder som därmed kan sätta ännu mer press på priserna. Dessutom har operatörer till viss del även börjat dela nätinfrastruktur, vilket också är negativt för Ericsson. Mycket handlar därför om att minska kostnader och nå en mer lönsam produkt- och tjänstemix med mer service, mjukvara och kapacitetshöjande investeringar.

Sedan i höstas löper ett spar- och resultatförbättringsprogram som innebär besparingar om 9 miljarder kronor från 2017. Omstruktureringskostnaderna i år beräknas uppgå till omkring 3–4 miljarder kronor, enligt bolaget.

Förutom besparingarna ingår även en strategi för hur ett mer tjänste- och mjukvarutungt Ericsson ska se ut 2020. Inom utvalda teknikområden såsom till exempel ip-nät, molnet och tv ska tillväxten vara betydligt högre i än den övriga verksamheten. Under 2014 var tillväxten inom dessa områden 10 procent, och baserat på bolagets försäljningsprognoser kan dessa områden motsvara en knapp fjärdedel av omsättningen 2020.

I år räknar Ericsson med att marknadstillväxten inom mobila system nu hamnar kring 3–5 procent, vilket är högre än konkurrenternas prognoser. Analysföretaget Dell Oro bedömer till och med att marknaden backar.

På kort sikt får Ericsson dock draghjälp av valutan. Ericsson har drygt 40 procent av intäkterna och 30 procent av kostnaderna i dollar. I euro är det mer balans. En stark dollar ger därför valutamedvind för Ericsson. Likaså bör uppgraderingar av befintliga system i Europa ge stöd åt marginalutvecklingen på kort sikt.

Andra positiva tecken är att Managed Services växer snabbt i takt med att operatörerna fortsätter att lägga ut driften av sina nät. Kontrakt som tecknades under första halvåret i fjol ger nu effekt och tillväxttakten var höga 18 procent under fjärde kvartalet.

Dessutom bör de tidigare negativa signalerna kring de amerikanska operatörernas investeringar under 2015 ebba ut. AT&T och Verizon motsvarar tillsammans drygt 10 procent av Ericssons intäkter. För AT&T förväntas investeringsnivån fortsätta sjunka under det första halvåret, men det kompenseras av Verizon och T-Mobile. Även här bör skiftet till kapacitetsförbättringar öka, vilket talar för en marginalförbättring.

Som ett extra orosmoln har Apple inte längre något licensavtal med Ericsson för standardessentiella patent, en så kallat Frand-licens. Att licensförhandlingarna har strandat väntas gynna Apple då nya regler har klubbats, vilka sannolikt innebär betydligt lägre licensavgifter än tidigare.

Vad som blir utfallet är dock omöjligt att svara på. För några år sedan stämde Ericsson sydkoreanska Samsung i ett liknande fall, men företagen lyckades komma överens innan domstolsförhandlingarna skulle börja. Ericsson hoppas på en förlikning med Apple. Annars riskerar ärendet att dra ut på tiden och avgöras tidigast nästa år. Uppskattningsvis handlar det troligen om minst 2 miljarder kronor i årliga licensavgifter, motsvarande cirka 10 procent av förra årets rörelseresultat. Det innebär en osäkerhet kring årets prognos.

Ericssonaktien har utvecklats starkt det senaste halvåret och handlas nu på den högsta nivån sedan 2007. P/e-talet för 2015 har klättrat upp till 21, att jämföra med tioårssnittet kring p/e 14. Värderingen bygger dessutom på att bolaget lyckas lyfta marginalen betydligt, från 7,4 procent i fjol till 9,3 procent i år. Analytikerkollektivet ligger ännu högre vid 10,5 procent. Ett stort vinstlyft ligger alltså redan i kursen.

Även om det finns parametrar som kortsiktigt talar för Ericsson så är vi ändå avvaktande inställda till aktien på lite längre sikt. Även om bolaget genomför rätt åtgärder bedömer vi att förändringstakten i branschen förblir hög och att den historiska pressen på lönsamheten inte lättar i någon större omfattning. De senaste årens nolltillväxt visar tydligt hur stora utmaningarna trots allt är inom branschen. Avvakta.