Tidernas konsult

Leonardo da Vinci är alltid aktuell, universalgeniet som i alla tider fascinerat genom att vara så långt före sin tid. Nu passar förlagen på att rida på den våg som Dan Brown skapat med sin skröna Da Vinci-koden.

Där påstås Leonardo vara en i raden av stormästare i en orden som hemlighöll kunskapen att Jesus och Maria Magdalena hade en dotter tillsammans. Det verkar högst osannolikt eftersom Leonardo brukar kallas en experimenterande vetenskapsman, som undvek det magiska och ockulta.

Den franske författaren Serge Bramly kom med sin Leonardobiografi 1988, Bonnier med en svensk översättning två år senare och i år kommer ett nytryck. Boken är värd att få många läsare. Bramly har skrivit en av de mest omfattande biografier som gjorts om Leonardos liv.

Leonardo var själv ganska missnöjd med sitt liv. “Säg mig om någonting alls uträttats?” Så skriver han i en av sina många anteckningsböcker. Han lämnade få konstverk efter sig, inte en enda staty, ett dussin målningar varav ingen fullbordad, inte ens de två mest kända, Mona Lisa och Nattvarden. Den senare började blekna redan när den var klar därför att Leonardo valde fel teknik.

Det som främst fascinerat eftervärlden är alla anteckningsböcker med tusentals skisser och utkast. Här finns det mesta: stridsvagnar, flygmaskiner, helikoptrar, cyklar, solenergianläggningar, befästningsverk, stadsplaner, kanalbyggen, mängder med planscher över människokroppens olika organ. Men Leonardo gjorde inga uppfinningar eller upptäcker.

Bramly menar att Leonardo hade ett behov av att ägna sig åt flera olika aktiviteter samtidigt. Då kom han i balans. För honom var måleri, bildhuggeri, arkitektur, vattenbyggnad, studier av matematik, människokroppen, jorden och himlen ett enda stort forskningsfält.

I dag skulle vi nog ha kallat honom konsult. Han åtog sig alla möjliga jobb som rådgivare, var mest road av att presentera idéer till lösningar på olika problem, men inte lika intresserad av att leda projekten fram till färdiga produkter. Han var äregirig, ville bli berömd och ekonomiskt oberoende.

Drömmen var att att skulle göra något slags universell encyklopedi av alla sina arbetsskisser. Det lyckades han inte med. Men han efterlämnade tillräckligt mycket för att för evigt bli synonym med begreppet universalgeni.

Mer om Leonardo:

Leonardo av Martin Kemp, Oxford University Press, 2004.

Leonardo, den förste vetenskapsmannen av Michael White, Svenska Förlaget, 2000.

Leonardo da Vinci av Kenneth Clark, Penguin Books, 1993.

____________________

“Bilden av svensk historia. Fyrtio sätt att se på 1900-talet.”
Marika Hedin, Åsa Linderborg, Torbjörn Nilsson, Wahlström & Widstrand 2005, 320 sid.

Nygammalt. När akademiker får bestämma brukar texten skrivas först och illustrationer väljas därefter. I den här boken har författarna, tre välkända historiker vid Stockholms universitet respektive Södertörns högskola, uppfriskande nog gjort tvärtom.

Boken innehåller fyrtio bilder och lika många historier, en skriven utifrån varje bild. Författarna har gjort ett brett urval av bilder ur den svenska 1900-talshistorien. Till exempel finns här bilden av Andrea Wallenberg och Hakon Mörner från 1916, som ger avstamp till en essä om hur två samhällseliter förenas. Här finns också berättelserna om den tragiska Andrée-expeditionen och, mer modernt, om Jas-planet som störtade på Långholmen 1993. KD

_________________

“Rebels on the Backlot: Six Maverick Directors and How They Conquered the Hollywood Studio System.”
Sharon Waxman, HarperEntertainment 2005, 416 sid.

Modern filmkunskap. Film är hett. Till och med Svenska Spels vd Jesper Kärrbrink vill in i branschen – tillsammans med Daniel Collert jagar han nu kapital för en filmatisering av hans och Håkan Ramsins bok “Dödlig Exit”.

Det här kanske kan vara lite inspiration för dem, och filmkunskap för oss andra: New York Times-skribenten Sharon Waxman kartlägger i “Rebels on the Backlot” de regissörer som anses ha reformerat filmmakandet i Hollywood de senaste tio åren.

Bland exemplen finns Quentin Tarantino (“Pulp Fiction”), Steven Soderbergh (“Traffic”), David Fincher (“Seven”, “Fight Club”) och Paul Thomas Andersen (“Boogie Nights”, “Magnolia”). KD