Tiden rinner ut, Nalle!

Nordens största bank, tillika Stockholmsbörsens näst tyngsta bolag, har en ny huvudägare. Sampo, där Björn Wahlroos är ordförande, klev om svenska staten vid månadsskiftet.

Sampo hovrar nu några millimeter ovanför svenska staten i ägarlistan. Med prick 800 miljoner aktier väntar finländarna på tillstånd från Finansinspektionen att passera 20-procentsgränsen. Om några veckor kommer det. Då är det fritt fram för Wahlroos att befästa sitt huvudägarskap med ytterligare aktieköp. Pengar saknas inte. Sampo har en nettokassa, rejält med outnyttjat låneutrymme och kan göra sig av med försäkringsbolaget If om det kniper.

Sen då? “Nalle” Wahlroos är mannen som alltid har minst sju utvägar. Likt oraklet i Delfi uttalar han sig om det mesta, går att tolka på tusen vis, men hans verkliga avsikter är outgrundliga.

Enligt en analys i Dagens Nyheter den 12 oktober utvärderar Sampo en fusion mellan Nordea och Swedbank. Artikeln fick Swedbankaktien att lyfta 4 procent samma dag. Men det är långt ifrån första gången ett sammangående mellan de två bankerna diskuterats.

I början av 2007 ägde Sampo bara en dryg procent i Nordea. Finländarna satt dock på en gräddfet kassa efter att ha sålt sin egen bank till Danske. Det var tydligt att något var i görningen. Men vad? Affärsvärlden kunde då avslöja att Sampo ägde aktier i två svenska storbanker. Vid ett investerarseminarium i Paris hade Björn Wahlroos berättat att bolaget även tagit en andel i Swedbank. Fusionsryktena drog i gång. Men det bidde inget. I stället fortsatte Sampo att dammsuga marknaden på Nordeaaktier.

Ett år senare poppade Sampo plötsligt upp i Swedbanks tabeller, som ägare av en knapp procent av aktierna. Ryktena fick ny fart. Men så försvann posten, lika fort som den kommit. Om den var såld eller gömd var oklart.

Nu är det alltså dags igen. Att Sampogänget sitter på huvudkontoret med utsikt över paradgatan Esplanaden i Helsingfors och räknar på en fusion mellan Swedbank och Nordea är till och med troligt. De har ju varit intresserade förr.

Problemet är svenska staten. Som Affärsvärlden skrev på den här platsen i nummer 35 har statsminister Fredrik Reinfeldt och hans utförsäljningsminister Mats Odell klantat till det rejält. Passiviteten har gett fritt spelrum åt Sampo och svenska folket har tappat miljardvärden på kuppen.

Särskilt nära målet att privatisera bolag för 200 miljarder kronor har Odell inte kommit. Men Vasakronan och Vin & Sprit gav ju en rejäl slant. Och att sälja Telia Sonera eller de två finansiella bolagen SBAB och Nordea mitt i krisen hade varit omdömeslöst. Så internt på finansdepartementet betraktas privatiseringsprojektet som på det hela taget lyckat.

Den historieskrivningen vill regeringen behålla. Om ett knappt år är det val. För varje dag som går minskar sannolikheten att statens post i Nordea säljs.

Börsåterhämtningen till trots står Nordeaaktien fortfarande lägre än i början av mandatperioden. Pytsa ut posten på marknaden? Regeringens försäljning av 7 procent i Telia Sonera via så kallad book building slutade i pr-katastrof och är knappast något som får en framskjutande plats i Mats Odells memoarer.

Kvar är då fusion. Och där kan vi snacka om politisk risk. En problemfri bankfusion är ett i princip okänt fenomen.

Läckor, gräl och maktfullkomliga tjänstemän som drar snubbeltråd är snarare regel än undantag. Anders Sundström, vd för Swedbanks huvudägare Folksam, sådde inget tvivel om var han stod i frågan när han intervjuades av DN i förra veckan. “Kunderna gillar inte att det blir färre banker i Sverige,” sade han då.

Väljarna håller med. En valkampanj som kryddas av en ilsken debatt om bankoligopolet skulle S-ledaren Mona Sahlin älska. Även en fusion mellan Nordea och en utländsk aktör är kontroversiell och riskerar att landa i en debatt om att “kronjuvelerna säljs ut” och “Finansplats Stockholm undermineras”.

Visst skulle Sampo kunna slå till snabbt. Erbjuda en saftig premie för hela eller delar av posten. Men även en sådan

affär skulle vara kontroversiell. Att hjälpa ett mer eller mindre statskontrollerat och fusionssuget finskt försäkringsbolag till i praktiken full kontroll över Nordens största bank öppnar för en jobbig politisk debatt. Vad är 60 miljarder kronor i handen mot ökad risk att förlora valet?

Och vinner Socialdemokraterna tillbaka regeringsmakten är det game over. Att Thomas Östros (S) skulle uppmuntra en Nordeafusion är osannolikt. Och en försäljning av posten är knappast trolig.

Så vad kan Nalle göra? Den 25 mars nästa år håller Nordea bolagsstämma i Aula Magna på Stockholms universitet. Björn Wahlroos kan alltid utmana Hans Dalborg om ordförandeposten (han är redan i dag vice). Från denna upphöjda position kan de många möjligheternas man invänta rätt tillfälle. Och vinner alliansen valet får han fyra år till på sig att jobba ostört.