The Show must go on

Den som inte visste vem som arbetar med teater och vem som driver affärer i mångmiljonklassen skulle inte ha helt lätt att gissa. Birgitta Englin är punktlig, nedtonad och eftertänksam. Bicky Chakraborty sveper in i rummet något försenad och talar med stor energi, ofta i metaforer, och ger rappa svar.

Men så här ser rollerna ut: Bicky Chakraborty är ägare till hotellkedjan Elite Hotels och Birgitta Englin är vd för Riksteatern, där även Södra Teatern och Cullberg-baletten ingår. En har mycket pengar. En har det inte. Det är därför de samarbetar. Förra året genomförde de ett av de mest uppmärksammande pionjärprojekten inom kulturfinansiering. Samarbetet gick ut på att hotellkedjan finansierade en turné av föreställningen av Geten eller Vem är Silvia som visades vid 18 tillfällen på fem orter där Elite har hotell. Suzanne Reuter och Mikael Nykvist spelade huvudrollerna.

Hur det gick? Recensionerna av pjäsen var goda, om än inte lysande. Själva samarbetet var åtminstone på ett sätt en framgång: Nätverket Kultur och Näringsliv utsåg turnén till en av de tre vinnarna i Swedish Arts and Business Awards 2006. Men ekonomiskt var det ett misslyckande. Ja, inte för skattebetalarna som för en gångs skull inte behövde lägga ut en enda krona för att även svenskar utanför Stockholm skulle få lite kulturglans över sig. Fast för Elite Hotels var satsningen ett ekonomiskt misslyckande.

– Worst case scenario var en halv miljon back. Men det blev mycket, mycket dyrare, säger Bicky Chakraborty.

Närmare bestämt tre gånger så stor förlust, 1,5 miljoner kronor. Varför? Tja, som Bicky Chakraborty säger: “Någon räknade fel”.

– Jag litade för mycket på mina medarbetare, att det här skulle lösa sig automatiskt. Vi borde ha frågat: Hur vet ni att siffrorna ni tagit fram (om väntad biljettförsäljning) är riktiga?

Hotellchefen och teaterchefen verkar eniga om att det dåliga resultatet berodde på dålig framförhållning och dålig marknadsföring. Birgitta Englin säger att hon är glad över att ha lärt sig av misstagen, för att inte upprepa dem har Riksteatern bland annat anställt en finansieringschef. För nu ska det bli ytterligare ett samarbete, en ny turné.

Hur många chanser till får Riksteatern, hur många projekt som går back har du råd med, Bicky Chakraborty?

– Jag har råd med en hel del, säger Bicky Chakraborty.

Vilken pjäs det ska bli är inte bestämt. Men Bicky Chakraborty tycker att det bör bli en som inte är lika smal som Geten. Och läser man ett par recensioner av föreställningen (ett par utdrag: “ett väldigt provocerande drama där författaren testar publikens tålamod”, “det är svårare för Micke som varje kväll ska försvara sin roll som getknullare”) står det klart att det inte handlar om någon lättsmält familjeshow.

Med rätt pjäs och bra dragplåster i rollerna borde det gå vägen, tycker Bicky Chakraborty.

– Jag ser ingen anledning till att en bra pjäs inte ska gå ihop ekonomiskt.

Om Birgitta Englin, som i dagsläget driver Riksteatern med endast 21 procents självfinansieringsgrad, tycker att hotelldirektören låter naiv så avslöjar hon inget. Hon vet att mycket tyder på att många teatrar och andra kulturinstitutioner måste klara sig med mindre statliga bidrag i framtiden. Samarbeten med företag kommer att bli en förutsättning för att inte slås ut.

– Ja, det måste gå (att få en pjäs att bära sig). För vår överlevnads skull, säger hon.

Bicky Chakraborty har förvisso arbetat med filmproduktion, men betonar att han inte har någon teaterkompetens och inte ska styra innehållet i den kommande uppsättningen.

– Helst skulle det vara scener från ett hotell, men så enkelt får det inte vara.

Kanske skulle delar av Sveriges kulturelit opponera sig mot hotellchefens nästa uttalande, men Birgitta Englin invänder inte.

– Pjäsen ska inte vara bra. Den ska gå ihop, säger Bicky Chakraborty.