Ta större risk med dina PPM-pengar!

Den här tidningens läsekrets har den högsta snittinkomsten i svensk press; över en halv miljon kronor om året. Det innebär att många, de allra flesta faktiskt, tjänar långt mer än de 7,5 basbelopp, cirka 383 000 kronor 2010, som är taket för avsättningen till den statliga pensionen. Det innebär också att de allra flesta får en betydande avsättning till tjänstepensionen varje år. Inte sällan handlar det om så kallade tiotaggarlösningar där man själv väljer hur pengarna ska placeras, inom givna ramar.

Själv fyller jag 46 i år och har 1 375 745 kronor innestående hos Pensionsmyndigheten enligt deras förträffliga hemsida. Men bara 150 166 kronor av detta är premiepension som jag själv får placera i fonder. Resten är inkomstpension som utvecklas i takt med lönerna i samhället.

Dessutom har jag ett tjänstepensionskapital som uppgår till kanske dubbelt så mycket som min statliga pensionspeng (det är lite svårt att få överblick, jag har bytt leverantör så ofta att jag är kund hos i princip alla aktörerna på den svenska pensionsmarknaden). Mitt totala pensionskapital är därmed runt 4 miljoner kronor.

Den statliga inkomstpensionen, i mitt fall drygt 1,2 miljoner, är ungefär som ett räntesparande där avkastningen motsvarar BNP-tillväxten. Jag har förhoppningsvis tjugo år kvar att arbeta och räknar dessutom med att räntor och inflation ökar framöver. Därför lägger jag inte mer pengar i räntor nu. I stället sprider jag tjänstepensionen på aktiefonder med tonvikt på billiga indexfonder, eftersom avgifterna ger en så stor avbränning.

I skenet av detta är premiepensionen på 150 000, den delen av den statliga pensionen som jag får placera själv, bara cirka 4 procent av mitt pensionskapital. Det är pengar som jag är villig att ta större risk med och placera i exempelvis Bric-länderna, Brasilien, Ryssland, Indien och Kina. Jag är övertygad om att Asien och Latinamerika kommer fortsätta att klå USA och framför allt Europa när det gäller tillväxt de kommande decennierna.

Finessen med att lägga just PPM-pengarna i högriskplaceringar är att pensionsmyndigheten har förhandlat fram rabatter med förvaltarna som gör att man som sparare kommer betydligt billigare undan. Man får förstås rabatt även på vanliga aktie- och räntefonder, men skillnaden är inte lika stor som i de mer riskfyllda fonderna som i allmänhet är dyrare.

Ett exempel: tillväxtmarknadsfonden Skagen Kon-tiki, som huvudsakligen placerar i Asien, Sydamerika och Östeuropa, finns i PPM och avgiften är där 0,72 procent av kapitalet per år, enligt Pensionsmyndigheten. I en tjänstepension i Länsförsäkringar kostar fonden 2 procent alternativt 2,5 procent per år, beroende på om man ska tro uppgiften på försäkringsbolagets egen hemsida eller det faktablad från Skagen som Länsförsäkringar också länkar till. Dessutom tillkommer ett prestationsarvode på 10 procent av den del av avkastningen som överträffar Morgan Stanleys tillväxtmarknadsindex. Den som sparar privat i fonden betalar 2,25 procent på kapitalet plus prestationsarvode på 1,01 procent om fonden går bra. Det blir 3,26 procent per år, enligt Skagens hemsida.

East Capitals Rysslandsfond kostar 0,79 procent hos PPM. I en tjänstepension hos Skandia är avgiften i stället 2,5 procent. Privatsparare betalar också 2,5 procent i förvaltningsavgift men dessutom 2,5 procent i insättningsavgift, enligt fondens hemsida. Och så vidare.

Poängen borde vara klar: Den som vill ta lite större risker i sitt pensionssparande bör göra det med PPM-pengarna i första hand. Avgiften är då ofta bara en tredjedel av vad man betalar i en tjänstepension eller i privat sparande.

Tänk dock på att resonemanget ovan bygger på att PPM bara utgör en mindre del det totala pensionssparandet.