Sveriges framtid bankar på dörren

Ingen kommer oanmäld. Visst låter det poetiskt? Lite som Postmannen ringer alltid två gånger … Jessica Lange i snygg amerikansk film, som bygger på en roman.

Men ingen kommer oanmäld, är budskapet i ett A4-blad från polisen, uppsatt i vår trappuppgång. Det varnar för tjuvar.

Det sprängs och rånas i staden och sedan hamnar vi mitt i det nya Skåne. Modellen är: Bil kör in på gården. Ut hoppar tre personer som enträget ber att få köpa den bil som du lagt ut till försäljning på Blocket. Det är bara det att du inte har lagt ut nån bil till försäljning.

Det berättar du och drar igen dörren. De bankar på dörren och först när du ringer polisen och berättar att du fått oanmält besök ger de sig av.

Andra öppnar dörren och får en smäll i ansiktet. Direkt. Sedan en kniv mot strupen och uppmaningen att plocka fram koderna till alla kort. Ja, ni förstår. Inte stöld, utan våldsamt rån i hemmet.

Ingen kommer oanmäld. Inte polisen heller. Den som ringer polisen och sedan ser dem dyka upp, har tur. Eller som Polisen Österlen skriver: ”Tyvärr har vi ju långa avstånd. […] Vi kommer så fort vi kan om det är brådskande.”

Av kommentarerna på Facebook att döma uppfattas inte budskapet som lugnande. Och vi befinner oss nu inte i glesbygd – detta är landsbygd där du når en tätort inom trekvart. Flera tätorter. Men när mörkret faller är det riktigt mörkt.

Till slut gav de tre oanmälda sig på en land­ägande greve. Den killen vill man inte gruffa med och det var helt uppenbart – han tänkte inte tiga om vad som hänt. Då briserade de lokala tidningsrubrikerna och alla fick veta av polisen hur vi ska se till att inte bli nedslagna i våra hem.

De första tre brotten syntes inte i de rikstäckande morgontidningarna, men det finns därför ingen anledning att underskatta deras betydelse. Snarare är bristen på bevakning av dem ett intressant fenomen. För dessa rån kan knappast vara ett så vanligt brott i Sverige, att allmänintresse saknas. Varför blev detta en riksnyhet först när den landägande greven misshandlades i sitt hem?

Klyftan mellan stad och land betyder inte att landsbygdsbon får vänta längre på polisen än storstadsbon. Klyftan består i att när våldsvågen drabbar ensligt belägna hus så har omgivningen redan högar av erfarenheter som går ut på sånt som att närmaste polisstation har öppet till tre på dagarna. Eller tre timmar en dag i veckan. Känslan av att man befinner sig i samma land som storstadsborna har urholkats på många sätt. Och då är man redan arg.

Tillbaka efter några dagar i Kapstaden med en vanlig fickstöld, och händer på väg ner i väskan, blir de nedskrivna förväntningarna tydliga. För många erbjuder Sverige ingen kontrasterande trygghetszon. De ivriga liberaler som önskat fri invandring och velat riva välfärdsstaten har på sitt sätt redan lyckats.

Så vilken framtid ser vi in i? Att SD kommer att stärka sina opinionssiffror i södra Sverige bär sannolikhetens prägel. Att liberaler i alla partier kommer att behöva förena sig för att överleva, ter sig också ganska självklart. För deras respektive moderpartier måste koncentrera sig på att ta tillbaka sina väljare från SD. Om det går. Och SD:s starkaste bundsförvant är statens fallerande institutioner. För varje nedslagen gårdsbonde eller rånat storstadsbarn, för varje sprängd trappuppgång och för varje framskjuten operation finns en ”Sverigevän” redo att peka ut och beskriva den klyfta mellan stad och land som är som allra synligast från landsbygdshorisonten.

Och den som inte vill höra om dagens Sverige, kommer helt klart att vara illa rustad att formulera vår framtida berättelse. Klyftan kommer då inte att gå mellan stad och land, utan mellan dem som vill veta och de som inte vill det.

Dags för ny S-ledare

I förra veckan visade opinionsmätningar att stödet för Socialdemokraterna är lägre än när Håkan Juholt gjorde sin genanta reträtt. Dessutom är Sverigedemokraterna större än S bland LO-grupperna. Det vore dags för partiledarbyte, i god tid före nästa val. Men trots närheten till smärtgränsen, ägnar sig Socialdemokraterna åt självskadebeteendet att koncentrera sig på andra partiers brister.