SVERIGEAKTUELLA NOMURA: Bjässe trots magra år
Nomura International skall bli en stor aktör på den svenskafastighetsmarknaden de närmaste åren. Banken som ingår ijapanska Nomura Securities har säte i London och affärerna skallses i samband med den reträtt som Nomura gjort fråneurobondmarknaden under senare år. Det finns andravärdepappersaffärer som är mer spännande och lönande förinvesteringsbanker år 1997.
Annorlunda var det för tio år sedan. Affärsvärldens reporterminns en tid i London mot slutet av 1980-talet då NomuraInternational tycktes oövervinnerlig på obligationer. ChefenHitoshi Tonomura som råkade ha företagsnamnet inbyggt i sittefternamn var den japanske finanstrollkarlen i City of London.Han var kapabel att överbrygga kulturklyftan mellan chefernaborta i Tokyo och de brittiska yuppies som han anställt i sinorganisation. Det syntes att den här japanen älskade England ochgillade sina anställda som han gärna bjöd ut på puben påkvällarna. Det unga talangfulla gänget kunde med väldigajapanska kapitalresurser slå sig in bland de stora spelarna påeurobondmarknaden. På den tiden tycktes inte cowboyerna MorganStanley, Merrill Lynch, Goldman Sachs och Salomon Brothers varanågon match för de fyra samuraierna Nomura, Yamaichi, Daiwa ochNikko. Framtiden för Nomura såg ljus ut i en tid dåReaganregeringen och andra regeringar behövde finansiera sinabudgetunderskott med japanskt kapital.
Tonomura åkte sedan hem 1989 efter välförättat värv ochbelönades med en vice VD-post. Sedan kom den japanskafinanskrisen och den hårdnande konkurrensen påobligationsmarknaden så härom året kom han tillbaka till Londonigen för att städa. Amerikanerna hade tagit över scenen. NomuraInternational hade visserligen växt kraftigt men det hade integått bra. De gyllene tiderna var över och ledningen i Tokyoorkade inte hålla uppe positionerna på europeiska obligationer.I själva verket förlorade Nomura International mer än tvåmiljarder kronor under finansåret 1994/95 i sin europeiskarörelse. Personalen som hunnit bli månghövdad kände sig intelängre som vinnare.
Tono återställde en del av ordningen genom att skära nedorganisationen och engagera dem som blev kvar i stora affärermed brittiska tillgångar, sådant som järnvägsleasingföretag,pubkedjor och fastigheter. Allt paketerades om finansiellt ochskickades ut på marknaden som obligationer och aktier.Kassaflöden från avkastande tillgångar kunde förvandlas tillavkastning på värdepapper och operationerna gav banken mer äntio gånger större provisioner än de pressade ersättningarna påobligationsaffärerna relativt sett. Resultatet vändes i vinstigen. Hemma i Tokyo gned företagsledningen förtjust sinamellanhänder. Tonomura hade gjort det en gång till.
Nomuraledningen hade också den fina obligationsmarknaden hemmaatt glädja sig över detta år, men samtidigt började japanskafastighetsbubblans problem att framstå i all sin vidd ävenutanför den innersta kretsen. Två mindre konkurrenter Kankakuoch Cosmo hade inget kapital kvar. De stora höll masken ochhoppades att fastighetsmarknaden skulle ta fart igen och lösaproblemen. De dåliga fastighetslånen låg i särskilda bolag.
Så kom Daiwaskandalen i USA på hösten 1995. En märkligt okunnighandlare Toshihide Iguchi, antagligen anställd för sin flytandeamerikanska, hade 1984 råkat förlora 1,5 miljoner kronor endålig dag. Istället för att prata med sin chef om saken hade handärefter i elva år gjort allt mer desperata försök att vinnatillbaka det som förlorats med resultat att han nu hadeackumulerat motsvarande åtta miljarder kronor i förluster. Föratt dölja förlusterna hade Iguchi systematiskt bytt utbalansrapporter från Bankers Trust mot förfalskade sådana. Detvar en hemsk upptäckt kanske mest för att den var så pinsam.Iguchi hade ju inte varit i närheten av derivat eller andrahävstänger utan bara förlorat pengarna i vanlig daglig oskyldigvärdepappershandel. Konkurrenterna skulle få roligt.Detaljistbanken Daiwa, som ständigt förväxlas medinvesteringsbanken med samma namn, lade locket på i sju veckorefter upptäckten och blev senare bannlyst i USA för att haförsökt dölja affären.
Men vad hade detta med Nomura att göra? En hel del eftersomNomura var en del av Daiwa före kriget och fortfarande hadevisst samarbete. Dessutom dömdes Nomura i den här vevan tillböter i USA för inte ha följt reglerna på den amerikanskaaktiemarknaden. Japanska finansmän började få dåligt rykte.Knappt ett år senare beslutade sig Nomuras högste chef HideoSakamaki för att ta fram fastighetsförlusterna i ljuset. NomuraFinance som hade de nedskrivna tillgångarna fick en bit över 20miljarder kronor i påfyllning. Konkurrenterna följde efter.Aktiekurserna på investeringsbanker rasade men det värsta varnog över, trodde bedömarna.
Det var det inte. Den japanska regeringen hade börjat avregleraTokyobörsen. Med en motsvarighet till Londons Big Bang skulleTokyo göras till en fullvärdig marknad i den dygnet runt-handelsom cirklar runt jordklotet. Även om Nomura visade 69 procentbättre vinst i sin niomånadersrapport i januari i år var trendendet senaste året nedåtgående kvartal för kvartal, påpekadeanalytikerna. Utländsk konkurrens kommer att göra livet på denjapanska aktiemarknaden mycket mindre berikande för Nomura ochhemmakonkurrenterna, ansåg de. Aktierna fortsatte alltså attrasa.
Dessutom började rubrikerna handla om skandaler igen. Ett mindrefinansbolag inriktat på fastigheter All Corp kollapsade och påSydneybörsen anklagades Nomura för att ha gått in med en våg avsäljorder i samband med att en stor position i indexoptioner sombolaget hade skulle falla ut. Vanliga legitima transaktioner,kommenterade bolaget.
Den seriösa statliga TV-kanalen NHK hade börjat gräva i Nomurasmellanhavande med den organiserade brottsligheten. Sokaiyakallas en japansk gangstervariant som köper aktieposter ochobstruerar bolagsstämmor. Ett bra sätt att hålla sokaiya ischack är att muta dem vilket naturligtvis är meningen medoperationerna. Nomura betalade mellan tre och fyra miljoner krför att lugna en av dessa stämmomarodörer, småpengar isammanhanget men klart olagliga. Sådana här affärer harförekommit i decennier bland de japanska storbolagen annarsskulle ju sokaiya ha tröttnat för länge sedan.
Men en regering som verkade för att Tokyo skulle bli en modernfinansmarknad kunde inte längre låtsas som det regnade.Finansminister Hiroshi Mitsuzuka sade sig därför inte ens finnaord för denna skandal. Nomura avstängdes från obligationsaffärermed japanska staten och en aktieägargrupp stämde ledningen.
Chefen Sakamaki tvingades avgå. Han och tre andra en nivå ned iorganisationen häktades för förhör och förundersökning. Nomurahar nu fallit ned till fjärdeplatsen bland samuraierna och detfinns risk för stängd handel några månader vilket skulle slåmycket hårt.
Något debacle Ö la Barings är det emellertid inte fråga om.Efter en rad dåliga och halvdåliga år har Nomura fortfarande enav världens största kapitalbaser bland finansiella företag.Eller vad sägs om betydligt mer än 100 miljarder kronor i egetkapital och en balansräkning som totalt omspänner motsvarande entredjedel av Stockholmsbörsen. Nomura International i London haruppskattningsvis uppemot en tredjedel av koncernens resurser attleka med.Inte ens för sådana bolag är en fastighetsaffär som densvenska småpotatis. Men fastigheterna, som är högavkastande,kommer inte att stanna i bankens ägo utan strimlas upp ivärdepapper som portioneras ut till många sparare på marknaden.Typiska affärer av den sort som Tono prövat i Storbritannien. Abillion stirling sure thing.
Efter 1980-talet kom dåliga år
Nomura SecuritiesMdr yen* 1991 1992 1993 1994 1995Räntenetto 383 282 270 234 222Provisioner 443 286 223 323 273Egen handel 130 77 61 95 30Annat 21 10 29 26 14Totala intäkter 976 656 584 679 539Förändring, % – -33 -11 16 -21Totala omkostnader 695 -601 -602 -584 -602Förändring, % – -14 0 -3 3Rörelseresultat 281 54 -18 96 -63Skatt -158 -34 +4 -46 +19Nettovinst 123 20 -14 50 -44Tillgångar 6149 6349 7113 8246 10066Eget kapital 1934 1908 1826 1827 1755Soliditet 31 30 26 22 17 * Det japanska finansåret slutar i mars.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.