”Sverige halkar efter i forskningsligan”

“I Sverige har vi ett antal stora internationella bolag. De har hittills av tradition lagt en mycket stor andel av sin forskning i Sverige. Det är enbart dessa företags stora satsningar som gör att vi svenskar kan slå oss för bröstet och hävda att det i Sverige satsas mest pengar per capita på forskning i världen.”

Det säger Bo Dahlbom, professor i informatik vid Göteborgs universitet och chef för forskningsinstitutet Siti, Svenska IT-institutet.

Utanför företag som Astra Zeneca, ABB och Ericsson är det däremot riktigt fattigt, enligt Bo Dahlbom.

“Det som händer nu i Ericsson är därför på många sätt nyttigt, nyttigt men farligt. Det blir tydligare hur beroende vi är av den här typen av företag och hur lyckosamma vi har varit på 1900-talet. Jag är orolig för framtiden.”

Enligt Bo Dahlbom borde staten investera mycket mer i tillämpad forskning om vi verkligen skall få den tillväxt alla drömmer om.

“Staten satsar ungefär en miljard om året på tillämpad forskning genom Vinnova (Verket för Innovationssystem, reds. anm.). I övrigt är det mycket lite. Vi ska inte slå oss för bröstet, utan oroas över att vi gör för lite. Kunskap, forskning och innovation blir viktigare och viktigare, men det finns ingen som driver de här frågorna. Vi har ingen forskningsminister. Vi har en utbildningsminister som driver skolfrågor.”

Bo Dahlbom menar också att de flesta käbblar om struntsaker – huruvida skutan ska sjunka på höger eller vänster sida – istället för att se den stora bilden.

“På mobilteknikområdet är det synd att det har gått så illa. Tyvärr, för det är på ett sätt lätt att se varför det gick som det gick. Vi kan inte satsa på allt. Vi måste fokusera och tänka mer strategiskt. I ett kunskapssamhälle ska man vara bra på att köpa kunskap och på att satsa på ett par områden där vi kan vara bäst. Om vi verligen hade satsast på mobilt internet så hade vi kunnat vara bäst på det idag.”

Bo Dahlbom menar dock att allt inte är nattsvart. Även om det verkar som om vi förlorat telekomförsprånget, så kan vi fortfarande slåss om en av de främsta positionerna. Dessutom finns det en ny chans inom läkemedelssektorn.

“Inom bioteknik finns det fortfarande en chans. Läkemedelsbolagen är också många gånger förebilder för ett bra samarbete mellan akademi och näringsliv.”

Men för att kunna dra riktig nytta av universiteten måste de knytas mycket närmare till näringslivet, menar Bo Dahlbom.

“Tänk om man hade en utbildning som man knöt ihop med företagens utvecklingsavdelningar. Idag gör kreativa studenter på tekniska högskolor en 20 år gammal labb. Sedan går de och dricker öl och spelar innebandy. Fem år av en kreativ människas liv slösas bort i gammaldags skolor. Det finns en massa kompetens som bara förstörs.”

“Vi har varit så rädda i Sverige för att företagen ska styra forskningen. Men det är ju precis det som behövs. Våra forskningsorganisationer är för små och splittrade, det är en professor och några doktorander här och några där. Därmed når den svenska forskningen sällan kritisk massa och därmed får vi heller ingen vetenskaplig höjd.”

“Men ju mer avancerat kunskapssamhället blir, desto högre höjd behöver du på forskningen. Det räcker inte med civilingenjörer, vi behöver doktorer. Och vi behöver mer omsättning inom forskningssverige och större krav. Här blir man kvoterad och livstidsanställd vilket gör att folk slår sig till ro både inom akademin och på företagens forskningsavdelningar. Men forskning är en konstart som inte kan kvoteras fram.”

Bo Dahlbom är också mycket bekymrad över internetutvecklingen i Sverige. Nyföretagandet och tillgången på riskkapital har kollapsat, medan det i USA har varit en kris som bara har sållat ut, inte slagit ut. En hel del kan man skylla en del välkända storföretag för, menar han.

“Man måste skylla på de stora företagen. Telia och Ericsson spelade en viktig roll när internet lyfte i Sverige, men de reagerade hela tiden för långsamt. De spelade en huvudroll i att köpa tjänster och lyfta börsen, men de var tyvärr inte tillräckligt duktiga på att utnyttja fenomenet.”

“Svenska forskare är ofta irriterade på Ericsson och Telia. De fattar ingenting tycker de. Alltför länge har de varit fokuserade på system snarare än tjänster och användning. Men man måste komma ihåg att det rör sig om ett televerk och en televerksleverantör och det är ändå dessa man måste jobba med. Det är dessa företag som avgör IT-sveriges öde inför framtiden.”

Enligt Bo Dahlbom håller dock Ericsson och Telia på att förlora sin särställning bland ingenjörerna, och med den sina roller som IT-Sveriges bas. Såväl ABB som bilindustrin har börjat fokusera hårt på IT, med inställningen att det är inom industriell IT som Sverige har sin framtid.

Bo Dahlbom har dock inte förlorat allt hopp.

“Vi är ändå bättre än Frankrike. Och det räcker om vi är bättre än övriga Europa. Vi ska bli bäst i vår klass, det vill säga i Europa. Att det sedan finns andra klasser som är bättre än denna kan vi inte göra något åt. Det lär ta tid innan Europa kan jämföra sig med USA.”

Johan Jörgensen