Sverige drar ifrån

Den svenska ekonomin avslutade 2004 på bästa sätt. Julhandeln slog alla rekord och överträffade optimistiska prognoser. Industrin har klarat den senaste tidens kronförstärkning på ett utmärkt sätt och byggsektorn andas förnyad optimism. Även i tjänstesektorn rör det på sig med riktigt skaplig orderingång. It-branschen är den klarast lysande stjärnan och är numera på väg att återhämta sig efter it-yrans baksmälla.

Men även i övriga konsultbranscher ökade orderingången markant mot slutet av förra året. Den svenska tillväxten landar troligen kring 4 procent under fjärde kvartalet vilket är bättre än exempelvis USA och Storbritannien och betydligt högre än eftersläntrare som Tyskland och Frankrike.

Enligt konjunkturinstitutets barometerundersökningar råder det också stor optimism inför början av det här året. Orderingången till industrin väntas öka även om företagen också uppger att konkurrenssituationen fortsätter att pressas på marknaderna utanför Europa. Här spelar sannolikt de asiatiska ländernas större följsamhet till dollarrörelserna en stor roll.

Byggföretagen ser också med tillförsikt framåt och hoppas nu att även kontorsbyggande och offentligt husbyggande ska ta fart. Förvånande nog släpar dock infrastrukturinvesteringarna efter, trots löften om stora satsningar i regeringens senaste budget. I stora delar av tjänstesektorerna räknar företagen med en mycket stark efterfrågeutveckling i början av det här året. I flera av branscherna är optimismen lika stor som i slutet av 1990-talet. Man bör dock ta i beaktande att utgångsläget den här gången är betydligt svagare.

Arbetsmarknaden svag
Smolket i glädjebägaren är den fortsatt svaga arbetsmarknaden. Signalerna om en vändning uppåt är fortfarande få och handlar snarast om att det inte längre är så många som förlorar sina jobb. Antalet varsel har sjunkit dramatiskt. Nyanmälda lediga platser har stigit något i inledningen av det här året men ligger fortfarande långt under de nivåer som normalt brukar vara fallet så här långt in på en konjunkturuppgång.

Rekryteringsbehovet framöver tycks inte heller vara så stort. Enligt konjunkturbarometern är det endast i ett fåtal branscher inom den privata tjänstesektorn som det finns något större behov av att nyanställa.

Om inte sysselsättningen snart tar fart är det nog dags för flera av prognosmakarna att justera ner sina prognoser för den privata konsumtionen. Detaljhandeln har redan skruvat ner sina förväntningar på framtiden även om man där överlag väntar sig stigande försäljning. Blir det lägre privat konsumtion än väntat så blir heller inte tillväxten så hög. Så svaret på gåtan om varför sysselsättningen inte stiger trots en stark tillväxt kan visa sig vara att det faktiskt finns en överdriven tro på hur stark årets tillväxt kan bli.

Men den privata konsumtionen får dock stöd av en fortsatt låg ränta. Riksbanken tog i samband med sitt räntebeslut i förra veckan bort formuleringen att räntan någon gång måste höjas. Även om man tycker det är överdrivet med vidlyftiga tolkningar av riksbankens meddelanden, så var det trots allt en signal om att riksbanken inte ser någon möjlighet att höja räntan inom den närmaste tiden.

Dessutom kan det vara en signal om viss oenighet i direktionen. Kanske finns det någon eller några av medlemmarna i den sex man starka direktionen som faktiskt kan tänka sig en räntesänkning sett till den alltför låga inflationen och en fortsatt svag arbetsmarknad.

Deras argument är i så fall att man ska följa den gamla handlingsregeln som säger att räntan ska sänkas om inflationen ser ut att hamna under två procent på två års sikt. Mycket talar för att inflationen kommer att hamna under den nivån.