Svensk sysselsättning på bottennivå

Sveriges största politiska problem är sysselsättningen, vilketinte så tydligt framgick av förra veckans partiledardebatt iriksdagen. I själva verket har Sverige troligen inte haft såliten andel av befolkningen i arbete sedan industrialiseringenbörjade genomföras för mer än hundra år sedan. Detta är denfrämsta orsaken till att vi har problem att finansiera ochupprätthålla kvaliteten i den offentliga sektorn. Som framgår avdiagrammet, som gäller mer modern tid, har andelen sysselsattaav den vuxna befolkningen, i åldern 15 till 64 år, inte varit sålåg någon gång sedan 1960. Statistiken är hämtad från OECD, somi sin tur grundar sig på uppgifter från statistiska centralbyrån,SCB. För 1996 och 1997 har omräkning till OECD:s serie gjorts avAffärsvärlden (skillnaden är att OECD använder åldersintervallet15-64 år medan SCB-statistiken gäller 16-64 år). Den lillauppgången på en halv procentenhet nästa år ärkonjunkturinstitutets prognos, som kanske borde korrigeras förAsienkrisens effekter.

Någon statistik för 1998 finns förstås ännu inte. En svag ökningav sysselsättningen under de sista månaderna i fjol liggernärmast inom felmarginalen, även om en pågående förbättring avkonjunkturen gör det troligt att sysselsättningen ökar någotunder de närmaste åren. Om detta i så fall blir annat än entillfällig ökning återstår att se.

I själva verket var 1997 års nivå på sysselsättningen troligenden lägsta någonsin efter industrialismens genombrott. Denbrittiske ekonomhistorikern Angus Maddison har gjortbearbetningar av historiska data för en rad länder, däriblandSverige. Andelen förvärvsarbetande av den totala befolkningen iSverige var i fjol 44,3 procent. Motsvarande andel var, enligtMaddison, 48,3 procent 1960, 48,8 procent 1950 och till exempel50,2 procent 1938 eller 46,2 procent 1870, som är startåret förMaddisons statistik. Ännu tidigare var det straffbart att inteha något arbete samtidigt som många var sysselsatta i hushållen.Maddison har inte med de värsta depressionsåren på 1930-talet,men det är inte troligt att sysselsättningen då var så låg som idag. Man skall kanske inte se just den historiska statistikensom alarmerande. Visserligen var kvinnorna inte så mycket ute iförvärvslivet förr, men i gengäld började männen arbeta myckettidigare, efter en genomsnittligt kort skolgång, ochpensionerades senare. I dag är ju den faktiska pensionsåldernknappt 60 år inom många yrken.

Det alarmerande är att till exempel hela den uppgång isysselsättningen som kom med kvinnornas ökandeförvärvsverksamhet under 1960- och 1970-talen helt har raderatsut. Och den nuvarande politiken väntas inte leda till annat änen mycket svag ökning av sysselsättningen under de närmaste åren.I själva verket har ju riksbanken nyligen höjt räntan, vilkettyder på att riksbanken är rädd att inflationen tar fart redanvid en tillväxt av sysselsättningen som är knappt märkbar. Detär alltså osäkert om den inledda konjunkturuppgången ger annatän en tillfällig ökning av sysselsättningen utan avgörandeförändringar av politiken efter valet.

I en nyutkommen SNS-rapport hävdas att det inte går attfinansiera en offentlig verksamhet i Sverige av nuvarandeomfattning om inte sysselsättningen ökar kraftigt. Bland annathotar en allt mer åldrande befolkning att ytterligare förvärrafinansieringsproblemen, samtidigt som internationella skäl talarför att skatterna på kapital och arbete kanske måste sänkas. Denenda möjligheten att i framtiden sänka skattekvoten, vilketmånga ekonomer anser vara nödvändigt, eller ens att hindra enökning, är om sysselsättningen i den privata sektorn kan växakraftigt.

Många politiker verkar i hög grad försöka komma runtsysselsättningsfrågan genom att koncentrera sig på symptomen,som är just svårigheten att finansiera den offentliga sektorn.Statsminister Göran Perssons viktigaste angreppspunkt påmoderatledaren Carl Bildt i förra veckans riksdagsdebatt varjust frågan om hur denne med sina skattesänkningsförslag skullekunna klara kommunernas utgifter för vården, omsorgen och skolan.Bildt främsta försvar var att moderaterna nu var beredda att gemer pengar till kommunerna än vad socialdemokraterna gjort underden nuvarande mandatperioden.

Kanske agerar Bildt taktiskt riktigt när han ligger lågt omstrukturella förändringar, systemskiftet, och i stället betonarmoderaternas sociala ansvar. Samtidigt tycks detta vållamotsvarande problem med missnöje inom partiet som Göran Perssonhar haft med sina trogna partianhängare när också han tvingatsröra sig mot mitten.

FAKTARUTA: Bottenrekord

Andelen förvärvsarbetande i Sverige.

Procent av helaÅr befolkningen.1870 46,21880 471890 45,11900 45,21913 46,31929 51,51938 50,21950 48,81960 48,31970 47,91980 501985 50,81990 52,21997 44,3