Svårt att härma USA

Om man bara tittar på statistiken för arbetslösheten i olikaländer är det lätt att tro att länder som USA, Storbritannien,Nya Zeeland och Nederländerna har lyckats ungefär lika bra medatt bekämpa massarbetslösheten.

I maj låg den amerikanska arbetslösheten på 4,8 procent medanStorbritanniens och Nederländernas låg på 5,8 procent i majrespektive april. Den nyzeeländska arbetslösheten låg på 6,6procent under första kvartalet i år.

USA, Storbritannien och Nya Zeeland har valt den anglosaxiskavägen till lägre arbetslöshet, med avregleringar och hårdarevillkor för de arbetslösa. Även Nederländerna har stramat åtvillkoren för de arbetslösa, men har i stort valt en mereuropeisk väg som bygger på samförstånd om låga löneökningar. Iresultaten är det dock inte valet av anglosaxisk respektiveeuropeisk väg som verkar har varit avgörande. Störst skillnad ärdet i stället mellan USA och Storbritannien.

Medan den amerikanska sysselsättningen har ökat med 27 procentsedan 1980 har den brittiska bara ökat med några få procent. NyaZeeland och Nederländerna har lyckats ungefär lika bra med attskapa jobb – den nederländska sysselsättningen har ökat mednitton procent och den nyzeeländska med sexton procent sedan1980.

Hur är det då med arbetskraften? Många tycks ju tro att den lågaamerikanska arbetslösheten beror på att ett bristfälligt socialtskyddsnät tillsammans med stora inkomstskillnader har lett tillatt många helt enkelt är socialt utslagna och inte deltar iarbetskraften.

Den bilden stämmer dock inte alls med statistiken. Detamerikanska arbetskraftsdeltagandet är tvärtom ovanligt högt ochhar dessutom ökat trendmässigt sedan 1980. I USA deltog 77procent av befolkningen i arbetsför ålder i arbetskraften 1996,en ökning från 71 procent 1980.

Även Storbritannien har ett ganska högt arbetskraftsdeltagande,men det har inte alls ökat som i USA. Förra året låg det påknappt 74 procent, nästan exakt samma nivå som 1980. Konstigtnog har arbetskraftsdeltagande till och med minskat något underde senaste årens konjunkturuppgång. Det vanliga brukar annarsvara att fler och fler börjar söka jobb, och därmed räknas in iarbetskraften, när konjunkturen är på väg uppåt. När det gällerarbetskraftsdeltagandet är det framför allt Nya Zeeland ochNederländerna som skiljer ut sig genom att båda har ett lågtdeltagande. Det nyzeeländska arbetskraftsdeltagandet låg förraåret på samma låga nivå som 1980, 66 procent. Till skillnad fråni Storbritannien har det dock åtminstone inte fallit under desenaste åren med god tillväxt. I början av 1990-talet bottnadedet på 63 procent och den goda tillväxten därefter har ocksåfått fler att söka sig tillbaka till arbetsmarknaden.

Nederländerna, som ser ut att ha lyckats så bra när det gällerarbetslöshet och sysselsättning, har ett ännu lägrearbetskraftsdeltagande.

Det har ökat ungefär lika mycket som i USA, men från en mycketlägre nivå. 1980 låg det på 58 procent och förra året hade detstigit till 62 procent. Men det är fortfarande en mycket lågnivå jämfört med andra industriländer. Det lågaarbetskraftsdeltagandet innebär kanske att framgångarna med attöka sysselsättningen i dessa länder egentligen inte är såmärkvärdig.

Rimligtvis måste det vara lättare att öka antalet sysselsattautan att inflationen tar fart från ett arbetskraftsdeltagande påfemtio-sextio procent än om man börjar på över sjuttio procentsom i USA.

Vad skall man dra för slutsatser av allt detta? Tyvärr är nogden främsta slutsatsen just att det inte alls är så självklartsom många tror att exempelvis den anglosaxiska vägen leder tillökad sysselsättning och en bättre fungerande arbetsmarknad. Ensak framstår dock som helt klar.

Hur man än mäter framstår den amerikanska arbetsmarknaden somextremt effektiv. Trots kraftigt ökande sysselsättning underlång tid, högt och ökande arbetskraftsdeltagande och mycket lågarbetslöshet håller sig inflationen i schack. Framgångarna iframför allt Storbritannien ter sig inte alls lika självklara,även om arbetslösheten har fallit från elva procent i mitten av1980-talet till under sex procent i maj i år.

Till råga på allt är Storbritannien det enda av dessa fyraländer där OECD:s standardise-rade arbetslöshetsstatistik liggerhögre än den egna statistiken. I mars låg arbetslösheten enligtden standardiserade statistiken på 7,4 procent, medan den enligtbritterna själva låg på 6,1 procent.