”Svårare än väntat för Obama”

Veckans stora händelse för världsekonomins framtid är naturligtvis presidentbytet i USA. Igår svor Barack Obama presidenteden och tar nu över efter George W Bush. Ekonomin står naturligtvis mycket högt upp på Obamas dagordning när han nu tillträder som USA:s första färgade president. Frågan är hur han ska klara av att få ekonomin på fötter givet USA:s, sedan länge usla, statsfinanser.

Ledare i USA verkar vara stora anhängare av John Maynard Keynes idéer. Såväl Federal Reserve-chefen Ben Bernanke som USA:s ledande politiker verkar tro att diverse stimulanser, skattesänkningar och dylikt medför en ökad konsumtion eftersom befolkningen får mer pengar i plånboken. (När det var goda tider var det dock inte många amerikaner som förespråkade Keynes idéer…)

Dagens nationalekonomer frågar sig dock om Keynes teorier verkligen fungerar. Keynes trodde att konsumtionsbenägenheten avtog med inkomsten (vilket intuitivt sett verkar stämma då marginalnyttan av konsumtion är lägre vid ökad konsumtion). På marginalen värderar alltså inte en mycket rik person konsumtion lika mycket som en riktigt fattig person. Keynes menade därför att låginkomsttagare skulle konsumera mer av den sista kronan än höginkomsttagare som istället skulle spara en större andel.

Keynes tankar har dock ifrågasatts av, bland annat, den framlidne nobelprisvinnaren Milton Friedman som istället förespråkade rationella förväntningar utefter en livscykelteori (den permanenta inkomsthypotesen). Friedman ansåg bland annat att Keynes resonemang om att konsumtionsbenägenheten avtar med inkomsten är felaktigt. Vidare ifrågasatte han hur till vida det, i lågkonjunktur, går att stimulera ekonomin med sänkta skatter och höjda utgifter.

Till skillnad mot Keynes ansåg Friedman inte att tillfälliga inkomstökningar skulle ge upphov till särskilt stor konsumtionsökning.

Detta då de flesta invånarna är mer eller mindre rationella och istället for att konsumera allt utan tanke på morgondagen enbart konsumerar exempelvis 10 procent om de tror att de ska leva i tio år (förenklat och utan nuvärdesberäkningar).

En person borde värdera mer att ha samma levnadsstandard tio år i rad än att vara myopisk och leva som en kung år ett och sedan inte ha något av bidraget kvar resterande tio år. Folk är ytterst riskaverta vad gäller inkomstfall och marginalnyttan faller drastiskt varför den sammanlagda nyttan blir mycket högre med tio år av något ökad konsumtion jämfört med en konsumtion av hela bidraget direkt.

Med andra ord kommer folk att eftersträva att ha samma inkomst under hela sin livstid. Detta innebar i sin tur att någon som räknar med att ärva mycket pengar inom något år borde börja konsumera en viss del av summan redan i dag (genom lån) då denne vill utjämna de framtida tillgångarna över hela sin livstid.

Ett annat exempel är en student som konsumerar en del av sin framtida inkomst under studietiden då dessa pengar gör mer nytta än när de betalas tillbaka efter avslutade studier då personen förhoppningsvis fått ett bra och välavlönat jobb.

Denna hypotes går även att använda på dagens ekonomiska läge i världen i allmänhet och USA i synnerhet. Stora delar av befolkningen, de som ägt fastigheter och lägenheter, har under de senaste åren sett dessa som tillgångar som permanent stigit i värde. Detta har i sin tur medfört att de velat konsumera delar av värdestegringen redan i dag, vilket vi sett då husägare tagit lån på bostaden för att köpa resor, bilar etc.

Enligt Keynes teorier ska kraftiga stimulanser av ekonomin medföra ökad konsumtion. I praktiken verkar dock inte detta stämma då även empiriska studier talar emot Kaynes. Aggregerat verkar personer vara mer eller mindre rationella och konsumerar alltså inte allt idag utan har även en tanke på morgondagen.

Trots att George W Bushs regering har kommit med stora stimulanspaket har konsumtionen snarare minskat än ökat i USA. Folk har insett att deras tillgångar är mindre värda än de räknade med när de belånade sina hus för konsumtion.

Barack Obama kommer således få stora problem att få folket att konsumera igen. Tillsammans med FED tror han att Keynesianska aktioner ska vända på steken. Dessvärre ar det långtifrån säkert att så blir fallet, i alla fall om man ska tro anhängare av att rationella förväntningar om dagens och framtida inkomster styr personers konsumtionsval.

Utefter dessa tankar bör vändningen på hus- och aktiemarknaden göra att folk konsumerar mindre (då nettoförmögenheten minskat). Lägg till att risken att bli uppsagd från sitt jobb bör medföra en liknande försiktighet. Till det kommer alltså Friedmans “permanenta inkomsthypotes”.

Naturligtvis är även livscykelteorier förenade med oklarheter och har mötts med skepsis, men det råder ingen tvekan om att världen inte är så enkel som Keynes ansåg och att en stor del av ett ett stimulanspaket kommer att konsumeras upp direkt. Barack Obama får med andra ord svårare än väntat när han nu ska försöka ruska liv i den amerikanska ekonomin.