Superförvaltaren somåkte på en stjärnsmäll

I september 2005 köpte hedgefondförvaltaren Thomas Sandell det palatsliknande town house i New York som hade tillhört den mördade modelegenden Gianni Versace. Femvåningshuset är beläget på East 64:th Street, mitt i Manhattans finaste kvarter. Det inhandlades för 30 miljoner dollar. En sån affär blir flitigt omskriven i tidningar riktade till den breda allmänheten. Thomas Sandell, som hade skytt allt rampljus, fick plötsligt medias ögon på sig och blev över en natt ett känt namn i New York.

Att det var Thomas Sandell som gjorde det spektakulära husköpet var inte så konstigt. Samma år var han med på Veckans Affärers lista över Sveriges rikaste personer, med en förmögenhet på två miljarder kronor. Karriären hade gått som på räls, sedan hans fond Castlerigg grundades 1998 med ett kapital på 40 miljoner dollar. De följande åtta åren steg värdet med närmare 15 procent per år och i slutet av 2007 uppgick kapitalet till 7 miljarder dollar, motsvarande närmare 50 miljarder kronor med dåvarande dollarkurs.

Men precis som kändisskapet visade sig den höga avkastningen flyktig. Under 2008 tappade Castlerigg 30 procent sitt värde. Ett sådant ras väcker frågor om förvaltarens förmåga. I kombinationen med en finanskris där kunderna var hårt ansatta och behövde kontanter, tog de allra flesta sina pengar och sprang. I dag är Castleriggs kapital 1,2 miljarder dollar, 17 procent av vad det var på toppen. Av dessa är 300 miljoner dollar hans egna. Hans rykte på Wall Street har fått sig en rejäl törn. Frågan är om Thomas Sandell kan komma tillbaka.

***

EXTREMT AMBITIÖS

Thomas Sandell är född 1961 och uppvuxen i Tegfors utanför Umeå hos mamman Anna-Lisa Jacobsson. Folkbok-föringen har ingen uppgift om fadern. Anna-Lisa var sjuksköterska och avdelningschef på Umeå lasarett när hon åkte på semesterresa till Rumänien. Där träffade den då 28-åriga Anna-Lisa den 19-årige Malmöbon Björn Sandell. Han blev blixtförälskad, lämnade sin hemstad och flyttade till Umeå. Paret gifte sig 1969 och Thomas tog i samband med det styvfaderns efternamn.

– Jag var 19 år och Thomas 8, när vi träffades första gången. Vi blev som storebror och lillebror och hade ett fantastiskt fint förhållande, säger Björn Sandell i dag.

När det var dags för Thomas Sandell att börja gymnasiet flyttade familjen till Malmö. De bosatte sig i Limhamn och Thomas Sandell började på Malmö Latinskola. Där umgicks han med barn till skånska näringslivsfamiljer som Laurin (PLM och SAF) och Edstrand (stålgrossist). Thomas Sandell beskrivs som en lugn och mjuk typ, ingen spelevink, ingen riktig tuffing. Han var omtyckt bland kompisar, men gjorde inget väsen av sig. Han var mycket ambitiös.

– Jag var själv aktiv i badminton, berättar Björn Sandell. Jag tyckte inte Thomas hade något vidare bollsinne, men han hade gett sig fan på att bli duktig och då blev han det. Han var mycket målmedveten.

Envetenheten förde honom till en silvermedalj i junior-SM. Drivkraften sägs delvis komma från mamma Anna-Lisa, som lär ha varit duktig och mycket energisk och som tog flera kliv uppåt i sjukhushierarkin, såväl i Umeå som i Malmö. Thomas Sandell inspirerades också av sin styvfars bror, Bo Sandell, tidigare storägare och vd i Malmöföretaget Skrinet och en man som figurerade flitigt i tidningarna under 1970- och 1980-talen.

Bo Sandell gjorde klipp på att köpa undervärderade bolag. Tillsammans med andra omskrivna finansmän som Tedde Jeansson, Mats Arnhög, Robert Weil, Anders Wall, Fredrik Roos och Peter Gyllenhammar gjorde han sig en stor förmögenhet på att köpa billigt och sälja dyrt i högt tempo. Han köpte in sig i företag som Boliden, Gambro, Nyckeln, Securitas och Trelleborg.

– Thomas hade mycket bra kontakt med min bror Bo. Vi pratade ju mycket om affärer och Thomas var alltid intresserad, säger Björn Sandell.

Bo Sandell själv är mer försiktig i sin bedömning och menar att Thomas Sandell var ung när de umgicks, men att han kanske var en viss inspiratör. Själv säger Thomas Sandell att Carnegies tidigare ägare Erik Penser och Göran Adielsson var hans förebilder.

Bo Sandells olycka blev när han storhandlade aktier för lånade pengar. När fastighetskrisen kom runt 1990 smällde det. Kanske är det de erfarenheterna som lärt Thomas Sandell vikten av att inte vara för högt belånad.

– Vi använde väldigt lite belåning. Vi har en konservativ modell, med fokus på att bevara kapital. Målet är att ge långsiktig avkastning med låg risk. Det är en av förklaringarna till att vi överlevde, när så många hedgefonder gick under, säger Thomas Sandell i dag, efter finanskrisen. Nu är Sandells fonder inte belånade alls. På toppen uppgick belåningen kring 25 procent, ganska modest jämfört med alla de högbelånade hedgefonder som då fanns på marknaden.

Thomas Sandell var en duktig ekonomistudent i Uppsala, utan att tillhöra toppskiktet. Han bodde i studentrum på Studentvägen 2, i en korridor som gick under benämningen Träsket. Han var med på fester och bjöd ofta på fördrink men gjorde sällan eller aldrig något väsen av sig. Så fick han jobb som aktieanalytiker i Paris på finansfirman Atlantic Finance, tog en MBA på Columbia University i New York och anställdes på investmentbanken Bear Stearns, där han bland annat arbetade med den legendariske chefen Ace Greenberg.

Sandell gjorde sig tidigt känd som en extremt ambitiös talang och fick arbeta med superdeals som Kirk Kerkorians bud på Chrysler. I början på 1990-talet hyrde han ett hus på Long Island utanför New York tillsammans med andra svenskar från finanskvarteren. Han anammade tidigt den amerikanska vanan att gå ut och köpa kaffe och frukost, snarare än att laga hemma. Och några år senare gav han årliga fester, då i sitt eget hus, där han enligt uppgift omgav sig med snygga tjejer.

Han beskrivs ofta som en arbetsnarkoman som bara behöver ett fåtal timmars sömn och som kan gå upp mitt i natten och jobba. Och han tar med sig jobbet var han än befinner sig.

För några år sedan etablerades ett “hedgefondhotell” på den fashionabla sommarorten The Hamptons på Long Island. För tusen dollar i månaden fick gästerna tillgång till Bloomberg-terminaler och aktiehandelssystem även på “semestern”. New York Magazine hävdade att Thomas Sandell var en av de första gästerna. Själv förnekar han detta, men det säger ändå något om Sandells rykte som hårt arbetande.

Sandell sägs också vara kontrollfreak. När han öppnade kontor i London sattes webbkameror i varje rum för att säkerställa att de anställda gjorde vad de skulle, enligt Affärsvärldens källor. De uppger också att de anställda i London brukade byta från fritidskläder till kostym vid elva på förmiddagen. Då var klockan sex på morgonen i New York och Sandell klev in på sitt kontor och knäppte på kamerorna.

***

DUNDERBLUNDER

Sandell Asset Management grundades 1998 och då startade också den första fonden, Castlerigg. Det var en av de första europeiska riskarbitragefonderna i världen. Fonden erbjöd så kallad händelsestyrd förvaltning och lade fokus på “merger arb” som det heter på finansspråk. Det innebär att man köper aktier i bolag där det ligger ett bud. Idén är i korthet att vänta på att budet antingen höjs, eller att köpa aktier om kursen ligger under budnivån. Risken som placeraren tar är att budet dras tillbaka och att affären inte genomförs.

Första året nådde Castlerigg en avkastning på 22,5 procent. Och det trots att Ryssland gick mer eller mindre bankrutt och flera länder i Latinamerika hade problem. Framgången lockade nya investerare. Kapitalet flöt in och Sandell fortsatte leverera god avkastning.

År 2000 anställdes ett team för att bygga upp en kreditverksamhet. Castlerigg skulle nu börja handla med obligationer från bolag som var nära konkurs eller stod under rekonstruktion.

– Anledningen till att jag tog mitt företag den vägen är att merger arb och distressed debt är kontracykliska. I en lågkonjunktur är det lättare att göra affärer på kreditsidan, medan det under högkonjunktur går att göra pengar på merger arb, säger Thomas Sandell.

Det är en av förklaringarna till att Castlerigg klarade it-kraschen. Under 2001, när världens börser klappade ihop, nådde fonden en avkastning på 8 procent. 2003 var avkastningen 25,5 procent. Kontor öppnades i London och Hongkong.

Thomas Sandell gick också in på ytterligare en bana. Han blev aktivist. Han skickade brev till vd:ar, drev på förändringar i företagen och försökte få möjligheter att tillsätta styrelseledamöter. Ibland agerade Thomas Sandell ensam, exempelvis i mjukvaruföretaget Sybase och naturgasbolaget Southern Union. I andra fall samarbetade han med andra. Bland annat med den beryktade aktivisten Nelson Pelts, i ketchuptillverkaren Heinz och hamburgarekedjan Wendy’s.

Hans enda rejäla bakslag var egentligen när SEC, den amerikanska finansinspektionen, under 2006 tillsatte en utredning om Sandell Asset Magangement för att fonden blankat aktier utan att först ha lånat dem. Förfarandet kallas naken blankning och är förbjudet. Castlerigg hade sålt aktier som påverkades negativt av stormen Katrina år 2005. Thomas Sandell själv beskrev incidenten som ett tekniskt misstag. Men det var ingen billig blunder. Den kostade honom 650 000 dollar i böter och kanske också en del i förlorat anseende. Dessutom fick han återbetala vinsten på 50 miljoner kronor.

Annars såg det länge ut som om Thomas Sandell skulle klara sig undan även den senaste finanskrisen. Under 2007 när S&P 500-index steg med 5 procent gick hans fond upp med 11. En stor del av förklaringen var att han hade, med låg risk enligt honom själv, spekulerat mot amerikanska subprimelån och kammat hem en stor förtjänst när marknaden kraschade.

Flera banker och fonder hade gjort samma sak och på Wall Street har det spekulerats flitigt i vem som egentligen var hjärnan bakom förslaget.

– Det är dags att avmystifiera det där. Det stod under den där perioden mycket i tidningarna om att fastighetspriserna var höga och att mer eller mindre vem som helst kunde få lån. Det saken handlade om var om man skulle våga spekulera i en krasch och det gjorde vi. Det svåra var förstås att pricka rätt i tajmingen, säger Thomas Sandell i dag.

Fram till sommaren 2008 fortsatte Castlerigg att växa och Thomas Sandell blev alltmer inflytelserik. På nyhetsbyrån Bloomberg var hans namn vanligt förekommande, och med de summor han hade fått in i förvaltning blev han stor aktieägare i flera amerikanska och internationella bolag världen över.

Under våren 2008 var hans optimism ännu stor.

– Om vi är på väg in i en recession kommer det att leda till fina affärstillfällen för oss, många företag hamnar i så fall i finansiella problem vilket ger oss möjligheter att delta i företagsrekonstruktioner, sade han till HQ:s kundtidning i mars 2008.

Men verkligheten skulle snart komma i kapp och springa förbi i Sandells hedgefond.

***

SNÖBOLLSEFFEKT

Finanskrisen slog mycket hårt mot fondindustrin i USA. Tusentals fonder tvingades stänga. Enligt Thomas Sandell gick mer än 70 procent av hans direkta konkurrenter omkull. Mot den bakgrunden har han klarat sig bra. Ingalunda helskinnad, men vid liv.

Enligt honom var problemet att hela det finansiella systemet var för högt belånat. Belåningen uppgick till 360 procent av BNP, jämfört med 160 procent av BNP på 1920-talet. Det ledde till att banker, privatpersoner och fond-i-fonder, som var Thomas Sandells kunder, var tvungna att plocka pengar ur hedgefonden för att dra ner sin skuldsättning.

– Det blev en snöbollseffekt. En likviditetskris, med för hög belåning där alla ville ha cash och ingen ville ta risk. Flera av våra större kunder hade dessutom Madoffexponering, andra kom från privatbanker i Genève, som drabbades hårt, säger Thomas Sandell.

– Kunderna förväntar sig bra avkastning, annars lämnar de. Under de omständigheter som rådde var det inget vi kunde göra. Hela börsen var ner 40 procent under 2008.

Ett stort bekymmer var, enligt Sandell, att många finansiella instrument var osäljbara. Och aktier fick bjudas ut till priser långt under substansvärdet. Var man då, som Thomas Sandell, tvungen att sälja för att kunderna ville ha ut sina pengar, tvingades man realisera en del stora förluster.

– Vi behövde aldrig tvångsförsälja något, men vi lättade upp vår portfölj. Vi sålde av innehav som vi tyckte var riskfyllda. Vad jag vill betona är att det inte fanns bud på papper som det normalt fanns bud på. Det såg ut så till första kvartalet 2009. Likviditeten kom tillbaka under första och andra kvartalet 2009.

Av de 5,8 miljarder dollar som fonden har tappat i värde sedan sommaren 2008 har 4,1 miljarder försvunnit genom uttag och resten, 1,7 miljarder, genom värdeminskning.

När börserna steg och affärsmöjligheterna syntes oändliga var ett vanligt misstag bland fondförvaltare att frångå sina strategier. Det gapade efter mer och tog allt större positioner, inte sällan inom nya områden. Thomas Sandell avvisar dock påståenden om att han också föll i den fällan när han blev aktivist.

– Vi har hållit oss till våra strategier som innefattar “equity event”. Vi investerade i företag som vi trodde var värda mer, ibland tog vi en aktiv roll, men vi hade alltid en hedge.

Nu har han rättat mun efter matsäcken, stängt Hongkong-kontoret och dragit ned personalen vid New York och London-kontoren från 80 personer till 50. Några anställda lär också ha lämnat självmant till följd av det dåliga resultatet. Thomas Sandell blir dock kvar i branschen.

– Jag är helt fascinerad, det är som en sport, säger han.

***

STARTAR NYA FONDER

Förra året blev acceptabelt för Sandell och fonden steg 10 procent på helåret. Men han kom inte i kapp S&P 500 som steg med 28,3 procent. Det usla resultatet från år 2008 gjorde dock att kunderna fortsatte att lämna. I slutet av 2008 var det förvaltade kapitalet ännu 4 miljarder dollar, därefter kom massflykten. I januari i år hade Castlerigg gått upp med 1,5 procent, att jämföras med minus 3,6 procent för S&P 500 (TR).

För tillfället gör Sandell bara händelsestyrda investeringar. Cirka 40 procent av fonden består av “merger arb”, resterande del är investerat i distressed debt. Han tar för tillfället få positioner i aktier och slipper därmed oroa sig för om börsen går upp eller ner.

– “Merger arb” kom tillbaka förra året, för att det var billigt att köpa bolag. Företagsledarna var rädda att hamna bakom konkurrenterna, vilket drev på affärer. Bankerna är dessutom villiga att låna ut pengar igen och vi har sett en hel del private equity-bud de senaste veckorna. På kreditsidan finns också mycket att göra, eftersom många företag fortfarande går igenom en tuff period. Det finns tillfällen på båda sidor.

Ett av Thomas Sandells senaste inhopp är i norska Tandberg. Cisco lade i september 2009 ett bud på på 153,50 kronor per aktie. Den 16 november höjdes det till 170 kronor. Strax därefter köpte Castlerigg in sig i bolaget. Spreaden mellan aktiekursen och budet var då 4 procent, vilket skulle innebära 19,5 procents årlig avkastning om affären genomfördes på knappt tre månader. Ännu väntar Cisco på besked från EU-kommissionen. Beskedet har dröjt något, men det mesta tyder på att affären går igenom och att avkastningen blir god.

En annan affär i närtid är livsmedelsjätten Krafts bud på brittiska Cadbury. Sandell investerade i Cadbury efter att det fientliga budet annonserades i november, och köpte därefter ytterligare aktier fram till det datum då Kraft senast måste höja budet, den 19 januari. Kraft förbättrade villkoren och Sandells bruttoförtjänst var 4,3 procent, motsvarande en årlig avkastning på 44 procent.

Thomas Sandell har under året startat två nya “single strategy”-fonder. Den första sysslar med “merger arbitrage” och lanserades i januari med ett kapital på 55 miljoner dollar. Nytt är att kunderna ska kunna sälja och köpa andelar varje månad, i stället för varje kvartal som annars är kutym. Den andra fonden ska investera i “distressed debt” och beräknas komma i gång inom kort. Han försäkrar att kunderna är på väg tillbaka och säger att han nu söker efter mer långsikta kunder.

– Just nu finns det inflöden in i branschen. Förra året såg vi inga inflöden, men nu finns stor aptit, framför allt för kredit, säger Thomas Sandell.

Att starta nya fonder är ett klassiskt knep i fondindustrin för förvaltare som har haft ett dåligt år. En fond som har gått ner mycket kan ha svårt att nå upp till sitt “high water mark”, alltså det historiskt högsta andelsvärdet. Först där kan förvaltaren åter börja plocka ut prestationsavgift från spararna. Genom att starta nya fonder börjar förvaltaren från scratch och tar ut full ersättning direkt.

– Jag startar nya fonder för att mina kunder har efterfrågat det. Det har inte med ersättningen att göra, säger Thomas Sandell som kommentar.

På Thomas Sandell går det hur som helst ingen nöd. På Forbes lista över världens rikaste som kom förra veckan utökade han förmögenheten till 1,1 miljarder dollar.

—

Kallas för Tom

Namn: Thomas Sandell. Kallas nästan uteslutande för Tom.

Född: 1961.

Familj: Fru Ximena, från Argentina, och en dotter på 1,5 år.

Vägörenhet: Sitter i styrelsen för två välgörenhetsstiftelser, ARK (Absolute Return for Kids), vars mål är att förändra barns liv samt IIE’s New Leaders Group, som arbetar för ömsesidig förståelse och frihet inom det akademiska området samt utbildar globala ledare. Han skänker en “väldigt generös summa” varje år.

Läser: Om något biografier. Inte skönlitteratur.