Storm över internet

En gång i tiden var det en smal sak för stormakternas säkerhetstjänster att omärkligt avlyssna internationella telefonmeddelanden. Eftersom så gott som alla interkontinentala telefonsamtal och data gick via satellit var det bara att placera antenner på lämpliga platser och fånga upp trafiken.

Säkerhetstjänsterna i de anglosaxiska nationerna – USA, Storbritannien, Kanada, Australien och Nya Zeeland – gick samman i det superhemliga projektet Echelon, och avlyssnade praktiskt taget all världens satellittrafik.

Men så kom den fiberoptiska revolutionen. 1970 tillkännagav den amerikanska glastillverkaren Corning att man hade lyckats framställa en glasfiber med så låg dämpning att den kunde användas för överföring av enorma mängder information på praktiskt taget hur långa distanser som helst.

Under 1990-talet började interkontinental tele- och datatrafik flytta från rymden ner i jorden. Sedan ett decennium går det inte längre att passivt avlyssna trafiken. Nej, nu krävs avancerade installationer i fiberkablarnas knutpunkter.

Den amerikanske journalisten James Bamford berättar om avlyssningens historia i sin bok “The Shadow Factory”. Efter attacken den 11 september 2001 gavs den amerikanska säkerhetstjänsten NSA – National Security Agency – i det tysta fria händer av Bush-administrationen, hävdar han. Utan myndigheternas vetskap har NSA installerat “splitters”, apparatur som tappar av en del av de optiska signalerna i kablarna, på ett antal nyckelpunkter i USA. Men det är inte bara datatrafiken till utlandet som avlyssnas, utan även den inhemska. Något som är strängeligen förbjudet i konstitutionen.

Under de senaste åren har verksamheten växt lavinartat, hävdar Bamford. För att klara att ta hand om och processa de stora mängderna information har NSA outsourcat verksamheten till privata entreprenörer. Avlyssning har blivit en miljardindustri, och i trakten av Baltimore har det växt upp hela företagsparker för avlyssningsbolagen.

Här finns företag som specialiserat sig på att utveckla verktyg för data mining, röstigenkänning och datafiltrering i realtid. Här finns också bolag som utvecklat filter som effektivt hindrar abonnenterna i ett nät från att komma åt vissa internetsajter och stoppa skype-samtal och kodade meddelanden. System som sedan säljs med god vinst till länder som Kina och Vietnam.

Ett av företagen i den nya och lukrativa avlyssningsindustrin startades i början av 1990-talet av den före detta israeliske underrättelseagenten Jacob “Kobi” Alexander, och marknadsförde ett israelisk-utvecklat system vid namn Verint (står för Verified Intelligence) för övervakning av telefonsamtal. Efter 11 september 2001 fick bolaget kontrakt med NSA, och pengar började rulla in. Det bar sig därför inte bättre, skriver James Bamford, än att vid slutet av 2004 avlyssnades en stor del av USA:s (och världens) telefon- och datatrafik av ett litet hemligt bolag lett av före detta israeliska underrättelseagenter.

Affärerna gick så bra att Kobi Alexander sommaren 2006 beslutade att ta sin familj till Tel Aviv på semester. Dessutom hade han i hemlighet beviljat sig själv hundra miljoner dollar extra i skattefri bonus ur företagets kassakista.

Amerikanska myndigheter såg detta som grov förskingring, och krävde att Israel skulle utlämna Kobi Alexander.

Kobi begav sig därför i all hast till Namibia, som saknade utlämningsavtal med USA, och bosatte sig under falskt namn i huvudstaden Windhoeks utkant. Efter en tid upptäcktes han, och arresterades efter amerikanska påtryckningar. Men han släpptes mot ett rekordhögt borgensbelopp i väntan på utlämningsbesked.

Detta dröjer fortfarande, inte minst på grund av att Kobi betalat stora mängder dollar till namibiska välgörenhetsprojekt och regimen närstående organisationer. Så kan det gå.

Men internetanvändarna hotas inte bara av integritetskränkande avlyssning, utan också från annat håll. I?dag består över 80 procent av e-posttrafiken av spam. Inte nog med att skräpet fyller våra elektroniska brevlådor och tar tid att få bort, mycket av det är dessutom kvalificerat bondfångeri med kriminellt uppsåt.

En hel del spam är infekterade med olika typer av datavirus och trojanska hästar, som i värsta fall kan kapa våra datorer och förvandla dem till zombies i kriminella nätverk. Andra spam syftar direkt till att få tillgång till våra privata koder för att länsa våra bankkonton.

Nätprovidern Verizons säkerhetsavdelning rapporterar att dataintrången under 2008 ökade mer än under de senaste fyra åren tillsammans. Mest utsatt är finanssektorn, och 90 procent

av intrången kan härledas till organiserad brottslighet. Det handlar inte längre om finniga hackers, som förr i tiden.

I själva verket har internet blivit en tummelplats för rövare och banditer. Och om vi inte tolererar landsvägsrövare, varför skulle vi då tolerera att brottsligheten brer ut sig på de elektroniska motorvägarna?

Datagurun Whitfield Diffie (känd för Diffie-Hellman-protokollet för säker dataöverföring) varnade i en artikel i Scientific American i höstas för att cyberbrottslighetens härjningar kan tvinga fram krav på nätrestriktioner och myndighetskontroll. Som det nu är försiggår en tyst kamp mellan cyberskurkar och datasäkerhetsföretag. För övrigt ibland samma företag som tjänar pengar på avlyssning.

Det blir spännande att se vad Piratpartiet kommer att göra i Bryssel för att få bukt med cyberbrottsligheten och avlyssningen.