Storheten Reinfeldt

Så stod han då där på valnatten, förre statsministern Fredrik Reinfeldt. Inför sina partikamrater på Clarion Hotel i Stockholm. Inför hela svenska folket via tv-kamerorna. En förlorare i det obarmhärtiga rampljuset. Den intelligente, kalkylerande strategen, som i princip aldrig är personlig offentligt, höll ett tal som inte bara rörde vid känslosträngar hos trogna moderater.

Nu var det alltså slut. Efter runt 30 år i politiken, efter tio år med Alliansen, efter åtta år som statsminister.

Hans eftermäle kommer att bli statsmannamässigt. Han är den västeuropeiska regeringschef som hållit ihop en koalitionsregering bestående av minst tre partier allra längst, 2 900 dagar, enligt Dagens Nyheter. Tvåa är Jens Stoltenberg (S) i Norge med 2 884 dagar, enligt samma tidning.

Fredrik Reinfeldt har, tillsammans med bland andra avgående finansminister Anders Borg och Moderaternas förre parti­sekreterare Per Schlingmann, gjort om sitt parti så mycket att det både kunnat ta makten och behållit den över ett val. Av borgerlighetens tradition av bråk, uppbrott och regeringskonvulsioner har ingenting synts. Därmed bröt han en lång period av socialdemokratisk hegemoni och visade svenska folket att en borgerlig regering både kan hålla ihop och bli omvald. Med svenska mått mätt är Fredrik Reinfeldt helt enkelt historisk.

Lägg därtill att Sverige har tagit sig i princip torrskodd genom en av de svåraste ekonomiska kriser som drabbat planeten. Statsskulden har minskat och räntorna är rekordlåga. En svensk tioårig statsobligation ger en ränta på 1,56 procent – ett bevis för investerarnas höga förtroende för Sverige. Landet är en lågrisknation.

De som arbetar har fått mera i plånboken, svenskar med ”normallön” har fått en månadslön extra. Många svarta jobb har blivit vita. Sysselsättningen har ökat, till skillnad från i många andra europeiska länder.

Men resan har inte varit problemfri. Arbetslösheten har ökat eftersom fler har kommit in i arbetskraften. Och regeringen har fått kritik för hanteringen av sjukförsäkringen, a-kassan och skolan.

Fredrik Reinfeldt blev bortröstad. Medan de rödgröna stod och stampade på ungefär samma fläck tappade Moderaterna nästan 7 procentenheter i valet jämfört med rekordvalet 2010. Historiskt sett var det ändå ett bra val för partiet, men i relation till valet år 2010 blev det en smäll på fingrarna. Och regeringsmakten rök. Att Fredrik Reinfeldt då valde att omedelbart avgå är inte konstigt. Han har redan varit med om personstrider.

Som ung utmanade han dåvarande Muf-ordföranden Ulf Kristersson om ledarposten. Reinfeldt vann, men striden sägs ha varit infekterad. Och när Fredrik Reinfeldt och två andra ungmoderater skrivit boken Nostalgitrippen, som bland annat kritiserade partiet för att innehålla för många kopior av den tidigare Moderatledaren Carl Bildt, skällde Bildt själv ut den 29-årige Reinfeldt på ett internt moderat riksdagsmöte. Sedan blev Reinfeldt utfrusen.

Fredrik Reinfeldt vet hur skoningslös den interna debatten kan vara. Han visste att han skulle bli petad. Kanske även tilltufsad, smutskastad och baktalad. Den mästerlige politiske schackspelaren förekom alltihopa genom att själv omedelbart kliva av. På så vis kommer hans minne att handla om honom som regeringschef, inte som en Moderatledare som försökte klänga sig fast.

Dessutom kan han – som mer eller mindre stått som garant för att Alliansen ska hålla – möjligen ha tänkt att hans avgång kan öppna för blocköverskridande överenskommelser. Med Reinfeldt och Borg borta är allianspartierna friare att förhandla med Socialdemokraternas ledare Stefan Löfven och hjälpa Sverige ur det prekära politiska läget.

Ändå fick Reinfeldt kritik för att han inte väntade, ifall det blir nyval. Kritik fick han också för sitt sommartal på Norrmalmstorg i Stockholm där han bad svenskarna att öppna sina hjärtan för de flyktingströmmar som kommer hit från krigshärdar.

Många hävdar att han gjorde det för att förändra valdebatten, så att den skulle handla om regeringens paradgren, kronor och ören, ordning i finanserna.

Visst stämmer det att Reinfeldt är en utpräglad taktiker och visst ville han troligen ändra valrörelsens fokus. Men säga vad man vill om Reinfeldt, han har konsekvent stått upp mot SD ända sedan partiet kom in i riksdagen år 2010. Är det någon som inte vill att svensken stoppar en främlings­fientlig valsedel i kuvertet är det han.

I Tv4:s valdebatt förklarade han för en välutbildad kvinna i slöja, som har svårt att få jobb, att det principiella problemet löses genom mer mångkultur. I ett land som blir mer av en smältdegel sticker inte en slöja ut.

Sommartalet kanske mer ska ses i perspektiv av Europas höga mur mot flyktingar. En del bedömare tror att den kommer att ses som en skamfläck i framtiden. Reinfeldt kanske vill bli en hjälte à la Torgny Segerstedt, tidningsmannen som stod upp mot nazismen under andra världskriget.

Vad Fredrik Reinfeldt ska göra i fram­tiden verkar oklart. Klart är dock att han har kapacitet för komplicerade jobb som kräver ledarskap, diplomati och ett tålmodigt lyssnande. Kanske FN kan locka honom.