STORBRITANNIEN: Åtstramning på gång – efter valet

Just nu ser det mesta strålande ut i den brittiska ekonomin.Efter fyra år av god tillväxt syns inga tecken på avmattning.Tvärtom pekar prognoserna mot att tillväxten blir ännu litethögre i år och 1998. OECD skriver i sin decemberrapport attutsikterna för att uppnå uthållig tillväxt och låg inflation ärde bästa på trettio år.

Samtidigt skall man komma ihåg att det är lätt att förväxlacykliska förändringar med mera varaktiga. Efter den djupanedgången i början av 1990-talet hade man mycket att ta igen ochdet är en viktig förklaring till de senaste årens tillväxt. Denbrittiska ekonomin är dessutom just nu precis i den fas då detmesta brukar se väldigt bra ut.

Eftersom inflationen släpar efter kan man alltid hoppas på attdet just den här gången skall visa sig att ekonomin verkligenkunde växa ovanligt snabbt utan ökande inflationstryck. Detfinns varningstecken. Inflationen är fortfarande ganska låg, mendet finns en hel del som tyder på att den är på väg uppåt pålängre sikt. Arbetslösheten har fallit kraftigt till sin lägstanivå på sex år.

Det finns en klar risk att fortsatt hög tillväxt och ännu lägrearbetslöshet pressar upp löneökningstakten från dagens måttligatre, fyra procent. Optimismen bland hushållen är större än pålänge och huspriserna är på väg uppåt. Allt talar för attkonsumtionen fortsätter att öka i snabb takt.

Penningmängdstillväxten har också blivit snabbare.

På några månaders sikt kan dock inflationen till och med fallaen del till följd av förstärkningen av pundet. Kanske blir detinte förrän 1998 som inflationen vänder uppåt på allvar.Penningpolitiken har börjat stramas åt. I oktober höjdes denbrittiska styrräntan med en kvarts procentenhet till 6,0 procent.Men det är knappast tillräckligt och det lär komma flerahöjningar inom det närmaste halvåret. Men eftersom det lär dröjainnan inflationstrycket blir synligt i statistiken och detdessutom är val i maj, finns en uppenbar risk att man väntar vällänge med att strama åt penningpolitiken.

Den brittiska centralbanken är inte särskilt självständig ochformellt är det till och med finansministern som bestämmer omräntan skall höjas eller inte. Under det senaste året harfinansministern vid flera tillfällen motsatt sig en åtstramningav penningpolitiken som har förordats av centralbankschefen.Kanske väntar man med de stora höjningarna till efter valet. Ochräntehöjningar lär det bli även om labour, som väntat, skullevinna valet. Den tillträdande finansministern lär knappast börjamed att sänka räntorna och låta inflationen gå i höjden. Tvärtomhar la7bour sagt att de vill göra centralbanken merasjälvständig.

Även i finanspolitiken har man lovat att vara försiktig ochvarken höja inkomstskatterna eller öka utgifterna mycket mer änden nuvarande regeringen. Att de höjer bolagsskatten, som ärganska låg vid en internationell jämförelse, bedöms dock somganska troligt. Utvecklingen på ränte- och valutamarknadernatyder inte heller på någon större oro över vad som skall händaom labour vinner valet. Den reala effektiva pundkursen(motsvarande ungefär ett realt TCW-index) stärktes med över tioprocent under förra året. De långa räntorna ligger 1,5-2,0procentenheter över de tyska.

Med tanke på att inflationen ligger ungefär en procentenhethögre i dagsläget och att skillnaden väntas bli större framöver,förefaller det inte särskilt högt. Det verkar inte finnas någonlabourpremie i räntorna.