”Storägare måste få rösta”

Malin Björkmo, som på uppdrag av ESO, Expertrådet för studier i offentlig ekonomi, gjort en utredning om AP-fonderna, föreslog i förra veckan att man borde slå ihop Första till Fjärde AP-fonden till en fond. På så vis skulle förvaltningskostnaderna minska med 330 miljoner kronor per år, eller 150 miljarder av pensionärernas pengar på 75 år.

Utredningen har lett till ett offentligt bråk mellan Anders Borg och Mats Odell om huruvida AP-fonderna ska få ta aktivt ägaransvar. Dessutom har den väckt kraftiga reaktioner från såväl fack och näringsliv, som från AP-fonderna själva. Malin Björkmo är inte förvånad.

– Det är inte så konstigt. Det finns många egenintressen inbyggda i systemet. Ska fyra fonder bli en är det många personer som berörs och då är risken för kritik stor. Men de inblandade vet att det finns ett grundläggande problem.

Andra, såsom Urban Bäckström, menar att en fond skulle leda till alltför kraftig maktkoncentration.

– Det verkar inte som han har läst hela rapporten. Jag har lagt fram flera förslag för att minska risken för statlig inblandning.

Anders Borg och Mats Odell är oeniga om huruvida AP-fonderna ska få utöva ägande eller inte. Vad tycker du?

– Så länge det inte är frågan om styrning med politiskt syfte bör AP-fonderna få utöva ägande. Att förbjuda dem att använda rösträtten vore mindre lämpligt. Storägare måste få rösta.

Kerstin Hessius, vd för Tredje AP-fonden, har argumenterat för att just konkurrensen mellan AP-fonderna har lett till stabila och låga förvaltningskostnader för fonderna.

– Det tycker jag inte hon har lyckats visa. Hon har lagt ut en presentation på hemsidan, där hon hänvisar till kostnaderna i PPM-systemet, men det är inte jämförbart. Hon menar att kostnaderna är låga i dag, men ännu lägre kostnader skulle ju vara ännu bättre. Du kan ju fråga henne om hon tror att hennes förvaltningskostnader skulle bli fyra gånger högre om hennes fond blir fyra gånger större.

Kerstin Hessius menar dessutom att systemet med flera fonder gjort att systematiskt sämre förvaltningsresultat

i en fond inte har tolererats.

– AP-fonderna har haft alldeles för dåliga resultat. Totalt sett har fonderna förlorat 8,5 miljarder i den aktiva förvaltningen, sedan starten 2001. De förlusterna har inte skett under det sista året. AP-fonderna har under flera år inte slagit sina index.

I dag har flera av AP-fonderna samma riktlinjer och hamnar därmed i samma bekymmer efter it-bubblor, fastighetsbubblor och så vidare. Är det inte viktigare med olika placeringsstrategier, än med lägre förvaltningskostnader?

– Det behöver man inte fyra olika fonder till. Då måste man föra över kapital mellan fonderna om man vill ha mer viktning mot något instrument. Det är en omständlig lösning. Något man kan fundera över är att inget annat land har valt att ha flera pensionsfonder. För ett tag sedan var australiensiska pensionsutredare här för att lära sig av vårt system. De kom fram till att det viktigaste var stordriftsfördelar och att man tog pensionärernas intressen tillvara. De skulle inte göra som vi.