Stor bantning med liten effekt

Förra veckans stora inrikespolitiska händelse var bantningen avförsvaret. 25 militära förband föreslås bli nedlagda, enligt enarbetsgrupp bestående av representanter från försvarsmakten ochförsvarsdepartementet.Ett 20-tal orter berörs och nio orter blir helt utan militärer ifortsättningen (Kiruna, Kalix, Sollefteå, Falun, Norrtälje,Södertälje, Fårösund, Ängelholm och Hässleholm). Nästan 10.000personer förlorar sina jobb. Försvarsorganisationen halveras ochÖB Owe Wiktorin talar om den i fred mest genomgripandeförändringen av svenskt försvar under detta århundrade.

Flexibel framtid

Bakgrunden är den så kallade ominriktningen av det svenskaförsvaret. Invasionsförsvaret skall ersättas av ett merflexibelt försvar, som kan möta framtidens hot och risker. Det

är främst armén som berörs eftersom arméns huvudsakligakrigsfunktion är att försvara Sverige mot landstigningsstyrkor.Vi behöver därför inte lika många värnpliktiga och därmed hellerinte samma antal utbildningsenheter.Bantningen minskar de årliga utgifterna med ca 4 miljarderkronor, till 36 miljarder kronor från och med år 2002, alltså 10procent. Att det blir en så blygsam besparing av att halveraförsvaret beror på kostnadsstrukturen. Personalkostnaderna utgörbara en dryg fjärdedel av totalkostnaderna. Den stora posten,ungefär hälften, är krigsmateriel, och den berörs inte såmycket.

JAS påverkas inte

Armén är den mest personalintensiva delen av försvaret. Flygetoch marinen är materieltunga och kräver dyra vapensystem för attklara sina krigsfunktioner och kommer därför undan med måttliganeddragningar. JAS-programmet, den enskilt störstakostnadsposten, påverkas inte.Bantningar inom försvaret brukar inte leda till att kostnadernaminskar särskilt mycket. Trots att det redan skett en hel delnedläggningar ligger försvarsanslagen kvar på en ganska högnivå, cirka 40 miljarder kronor, motsvarande 2,4 procent av BNP.Med den aviserade bantningen skulle BNP-andelen gå ned till 2,1procent, vilket fortfarande är mer än vad våra nordiskagrannländer i dag spenderar. Det gäller även Finland som liktSverige står utanför Nato (1,6 procent). Andra europeiska staterutanför Nato ligger också lägre: Österrike 0,9 procent, Irland1,1 procent och Schweiz 1,5 procent.Sverige har alltså ett ganska dyrt försvar. Det kommer också attkosta en hel del att ställa om. Bara att säga upp 10.000anställda och kanske ge dem en och en halv årslön kan kostaomkring 4 miljarder kronor. Till detta kommer samhällsekonomiskakostnader när civila ersättningsjobb ska skapas, statliga ochprivata. Då statliga verk ska utlokaliseras brukar verksamhetenmer eller mindre upphöra att fungera en tid därför att en såliten del av personalen flyttar med. Stöd tillföretagsetableringar innebär alltid en lockelse för lycksökareutan bärande affärsidé.

Kapitalförstöring

Sättet att styra försvaret gör det också extra dyrt att ställaom. Många har, med rätta, upprörts över att en flygflottilj (F10i Ängelholm) skall läggas ned trots att den nyligen upprustats.På tre år har 360 miljoner kronor satsats, bland annat i ettnytt bansystem för JAS-systemet, en nybyggd hangar och ettmotorprovhus. Arbetsgruppen förordar istället F17 iRonneby/Kallinge, av regionalpolitiska skäl.Förklaringen till denna misshushållning med samhällets resurserfår sökas i det sätt som försvarsanslagen utdelas. Det är intehotbilden som avgör utan statsfinanserna. Och försvaret har inteenbart målet att förbereda landet på ett anfall, utan också attstödja regionalpolitiken.

Nedrustning i världen

Runt om i världen sker en nedrustning. Under 1990-talet harförsvarsutgifterna minskat med 34 procent enligt Sipri, mest igamla Östeuropa (92 procent). Men anslagen har ökat på flerahåll: Nordafrika, Sydamerika, Asien och Mellanöstern. Såsäkerheten i världen har inte förbättrats på något avgörandesätt, enligt Sipri.

BILDTEXT: Soldater är omoderna i det krympta försvaret.