Stoppa tidstjuven

Valör ser en ny möjlighet att rationalisera svenskt näringsliv. Besparingarna skulle kunna vara så stora att de motiverar ett kurslyft på Stockholmsbörsen med åtminstone tio procent. En hel “standardavkastning” för ett börsår med andra ord.

Rapporterna från all världens börsbolag är på väg. Allting ska förklaras. Helheter ska tolkas. Enskildheter ska analyseras. Och trots att teknikens alla medel står oss till buds är det sättet på vilket informationen framförs som avgör hur den tas emot. Det gäller såväl vd:s presentationer, analytikernas förklaringar, som mäklarnas malande. Men har du tänkt på, käre läsare, hur stor del av dagens kommunikation som egentligen är meningsfull?

Signaturen retar särskilt upp sig på en sorts kommunikationsförstörare. Låt oss kalla dem för “eeehh-människorna”. Dessa misshagliga personer har lärt sig av amerikanerna – vilkas kontinent till övervägande del befolkas av just eeehh-människor – att skjuta in ett utdraget, ofta knarrande eeehh- eller aaahh-ljud i sina meningar när de inte har någonting bättre att säga. Och det har de ofta.

Så här kan det låta. Valör har hört det till leda: “Eeehh, jag har tittat litet på, aaahh, de senaste siffrorna och, eeehh, det, aaahh, ser inte så, eeehh, bra ut.”

Varför gör de på detta viset?

Det finns åtskilliga förklaringar. Först, som sagt den amerikanska påverkan. Sedan kanske en del personer är rädda för att åhörarna slutar att lyssna på dem, om de inte ger ljud ifrån sig hela tiden. Andra ägnar sig säkert åt missbruket därför att högste chefen gör det.

Vilka konsekvenser får det språkliga oskicket?

Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv – eller varför inte ett börsvärderingsmässigt – är följderna, när man väl räknar på det, ohyggliga.

Låt oss göra ett tankeexperiment. Vi tar ett kommunikationsintensivt företag i mängden, säg SEB. Företaget är väl valt eftersom det – trots den ökande rekryteringen av bondkaniner – fortfarande arbetar en skrälldus väldigt fina och välbetalda människor där. Och de är mer eeehh- och aahh-benägna än folkgenomsnittet.

Låt oss anta att varannan medarbetare lider av farsoten. Låt oss vidare gissa att tjugo procent av den effektiva taltiden fylls av oljud. Vi antar att den effektiva taltiden motsvarar hälften av arbetstiden – någon tid måste ju användas till eftertanke och internetsurfande också. SEB har omkring tjugotusen anställda runtom i världen. De kostar i runda slängar en halv miljon vardera per år. Tiotusen av dessa kastar alltså bort tjugo procent av hälften av sin tid, tio procent, motsvarande 50 000 kronor, på eeehh-anden. Lägg till detta att den som vederbörande eeehh-människa talar med får sin tid bortkastad. Om det nu råkar vara en annan eeehh-människa blir det inte mycket vettigt sagt alls. SEB:s effektivitetsbortfall blir i exemplet ovan (med bara en eeehh-människa inblandad) så mycket som en halv miljard per år. Det motsvarar 2,5 procent av de totala kostnaderna, eller så mycket som 12 procent av vinsten. Och det motsvarar ett börsvärde vid p/e 13 på nästan fem miljarder kronor.

Fem miljarder spänn! Bara i en bank!

Om vi tittar något bredare över börslistan finns det fantastiska besparingar att göra för hela näringslivet. Valör hävdar att besparingspotentialen ligger på åtminstone 250 miljarder kronor. Maxtaxor och expertskatter bleknar i jämförelse. Bosse Ringholm, börsledningen och alla andra vare härmed underättade.

Låter det fantastiskt? Ändå är detta bara början. Valör tror att det kan finnas flerfalt mer att hämta när vi börjar leta efter riktigt meningsfullt informationsutbyte i samtalen.