Stökigt revisionsår

Revisionsbranschen kan åtminstone inte anklagas för att ha haft tråkigt den senaste tiden. På mindre än ett år har märkeshändelserna avlöst varandra: KPMG meddelade att de planerade att börsnotera sina anagementkonsulter, Ernst & Young sålde sina till Cap Gemini, Arthur Andersen miste systerföretaget Andersen Consulting i en uppmärksammad skiljedom i Paris och PricewaterhouseCoopers var en hårsmån från att sälja sina 35.000 konsulter till hårdvarujätten Hewlett Packard.

Det kan tyckas som en svindlande helomvändning sett i ljuset av att så sent som 1998 var branschens stora paroll fortfarande konsolidering. Då var det inte tal om en sådan demontering av verksamheterna som nu iscensatts, utan allt ljus låg på megafusioner som den mellan Price Waterhouse och Coopers & Lybrand samt en fusion mellan Ernst & Young och KMPG, som dock föll på mållinjen. Även i Affärsvärldens sammanställning av de största i den svenska revisionsbranschen syns effekterna av 1990-talets konsolidering. Utvecklingen har gått mot en starkt polariserad branschbild där det knappt finns några mellanstora spelare kvar. Hoppet från SET Revisionsbyrås 175 anställda ner till resten av aktörerna är mycket stort – de följande största byråerna har knappt fler än 20 anställda och har ofta stark lokal prägel.Av den turbulens som branschen utsatts för syns dock ännu inget anmärkningsvärt i tillväxtsiffrorna. Där tycks branschen fortfarande välmående. I Sverige växte exempelvis de största revisionsföretagen med ca 20 procent förra året, jämfört med året före, och internationellt har tillväxten fram till 1999 varit närmare 30 procent årligen för de mest framgångsrika revisions- och konsulthusen.

Men bakom de uppåtpekande kurvorna döljer sig alltså en allt svettigare tillvaro för de stora revisorsjättarna. Högre omvandlingstryck, större osäkerhet om framtiden och tvärare kast än de senaste åren har branschen förmodligen sällan upplevt.

Nya marknader

Det finns flera förklaringar till omvandlingstrycket. En är att globaliseringen medfört framväxten av helt nya marknader. Revisorsföretagen kan i allt högre utsträckning följa med sina kunder ut i världen, och dessutom har efterfrågan på kringtjänster fortsatt öka. En annan orsak är att arbetet med en internationell harmonisering av revisionsreglerna i viss mån ändrat marknadsförutsättningarna (se även artikel på sid 75).

Men den största förklaringen har varit kontroverserna kring revisorernas snabbväxande managementkonsultdelar. Från att ha varit de största framgångsfaktorerna bakom de globala jättarnas remarkabla tillväxt – under 1980- och även under 1990-talet var det till exempel den expanderande marknaden för affärssystem som kom att skapa betydande inkomster för revisorerna – har konsulttjänsterna förvandlats till en envis huvudvärk. Revisorerna har hävdat att utvecklingen av nya kringtjänster utanför den lagstadgade revisionen faktiskt i förlängningen har nära anknytning till kärnverksamheten revision och är ett resultat av att kunderna behöver och frågar efter detta. Skeptikerna har däremot befarat en ohållbar situation där revisorns oberoende kan ifrågasättas om denne också åtar sig konsultuppdrag vid sidan om.

Den störste skeptikern av dem alla har varit Arhur Levitt, ordförande för den amerikanska kontrollmyndigheten Securities and Exchange Comission och därmed en av de mäktigaste personerna i världen vad gäller inflytande på revisionsbyråernas globala verksamheter. (Se även artikel på sid 71). Det är till stor del hans motvilja och hot om ett kommande förbud mot att revisorer också säljer managementkonsulttjänster, som drivit det senaste årets trend mot att de stora revisionsbyråerna knoppar av eller säljer sina konsultverksamheter.

Levitt tycktes länge vara framgångsrik i sin strävan efter ett förbud, men i mitten av november nåddes överraskande en kompromiss mellan SEC och revisorerna. Kompromissens villkor är i skrivande stund inte offentliggjorda i detalj, men klart är att det är en betydligt mjukare skrivning än det förbud som revisorerna befarade skulle tvinga fram en försäljning av deras konsultdelar vare sig de ville eller inte.

Skärpta regler

Det SEC nu ska införa är dels skärpta regler angående i vilken utsträckning de amerikanska revisionsfirmorna får ägna sig åt IT- och andra konsultuppdrag; dels lättar SEC något på reglerna om hur anhöriga till revisorer får äga aktier respektive arbeta i revisorns klientföretag. Tidigare har reglerna varit mycket hårda, och att ha en ingift kusin som äger blott mindre aktieposter i ett klientföretag har räckt för att anses desavouerad.Ytterligare ett resultat av kompromissen är att klienterna i fortsättningen måste specificera i årsredovisningen hur mycket konsulttjänster de köper av sin revisor.

Det är en modell som faktiskt sedan ett par år tillbaka redan praktiseras i Sverige, om än i en mindre detaljerad form. Här räcker det med att redovisa en klumpsumma; det krävs ingen specifikation av vad det är för typ av konsulttjänster, något den amerikanska modellen väntas inbegripa.Modellen har redan fått kritik av revisorerna. Det är naturligtvis inte helt okontroversiellt för en kund att redovisa vilka konsulttjänster han eller hon köper. Det skulle kunna betraktas som affärshemligheter. Möjligheten är därför uppenbar att de för konsulttjänster i fortsättningen hellre vänder sig till en konkurrent, vars insatser de inte behöver redovisa, istället för till sin revisor – vilket i och för sig är exakt den effekt Arthur Levitt tänkt sig i sin amerikanska modell.

Mystisk klumpsumma

Den svenska modellen, utan redovisning av vilken typ av konsulttjänster som köps, har nackdelen att den snarare mystifierar än upplyser. Eftersom investeraren inte kan veta vad som döljs bakom klumpsumman öppnar det för spekulationer. Det kan ju vara allt från oskyldiga IT-installationer till stora kostnader för corporate financetjänster eller annan typ av rådgivning som skulle kunna tyda på att företaget står inför något slag av kris. Det går heller inte att se vilka kostnader som är löpande och vilka som är av engångskaraktär, vilket gör det svårt för en investerare att avgöra om klienten är så ekonomiskt viktig för revisorn att han kan anses ligga i riskzonen för att komprometteras.

Den invändningen hoppas alltså SEC kunna åtgärda genom att krä-va specifikation av tjänsterna. De spontana reaktionerna mot Levitts modell hittills är dock av “been there, done that”-karaktär. Enligt Björn Markland på branschorganet FAR har nämligen USA redan tidigare praktiserat modellen men avskaffat den, eftersom allmänheten inte utnyttjade den. Och om den tillkommit för att skydda allmänhetens – investerarnas – intressen genom att ge dem inblick i vilka penningtransaktioner som görs mellan revisor och klient, och de bedömer informationen som ointressant, varför då anstränga sig alls, resonerar revisorerna.

SEC:s kompromiss med de stora revisionsbyråerna har bidragit till att ytterligare spä på osäkerhetsmomenten i branschen. Att knoppa av managementkonsultverk-samheterna har varit en stark trend, men nu väljer de som kan att avvakta ytterligare en tid. Med de öppningar som kompromissen ger vad gäller att behålla konsultverksamheterna är det nämligen inte alls självklart för revisorerna att fortsätta avknoppningsplanerna.

Vill gå egna vägar

Men det är heller inte självklart att avknoppningstrenden dör. En god gissning är att revisorerna trots allt kommer att gå vidare i arbetet med att skilja sig från sina managementkonsulter. Det finns nämligen en stark vilja till självständighet hos de största konsultavdelningarna. Att ägas av en revisor innebär ju att man inte kan värva vilka kunder som helst, eller förvärva vilka företag som helst. Utan revisorsbojor skulle managementkonsulterna kunna spela mer på samma villkor som sina icke-revisorsägda konkurrenter. Därtill har delägare från managementkonsultdelarna inom vissa firmor också länge uttryckt motvilja mot att behöva dela sin vinst med delägare från revisorslägret, som inte alls växt lika snabbt eller kunnat visa samma vinster.Om utvecklingen går mot att stora delar av konsultrörelserna går sin egen väg, vad återstår då för revisorerna? Knappast enkom kärnverksamheten. Förändring är ingenting som är konsultbranschen främmande. Tvärtom är förmågan att ständigt flytta sina resurser till nya lönsamma tillväxtområden hemligheten bakom de mest framgångsrika konsultföretagen, en taktik som i högsta grad legat bakom de största revisorernas tillväxt hittills.

Revisorerna har också redan börjat se om sitt hus för att hitta alternativa kassakor den dagen managementkonsulterna inte längre kan dra in pengar. Det saknas knappast heller utvecklingsmöjligheter. Affärsjuridik är ett område som växer mycket snabbt, liksom corporate finance, outsourcing och olika typer av miljö- och sociala redo-visningar samt certifieringar.

På ett sätt kan det ses som naturliga vidareutvecklingar. Det revisorer i grund och botten säljer är trovärdighet, och förutsatt att de faktiskt lever upp till trovärdigheten kan det naturligtvis appliceras på väldigt många områden.

Locka begåvningar

Det är också mycket viktigt för revisorerna att kunna erbjuda diversifierade kringtjänster runt kärnverksamheten av en anledning utöver lönsamhetsaspekten – även rekryteringsaspekten är viktig. Revisor är idag inte ett yrke som lockar tillräckligt många av de bästa begåvningarna, och därför vill re-visorerna försäkra sig om att de kan erbjuda tillräckligt intressanta utvecklingsmöjligheter för att kunna konkurrera om den verkligt kvalificerade arbetskraften.

Det gäller dock att revisorerna kontinuerligt håller granskningsmyndigheterna nöjda när det gäl-ler sitt oberoende. Kompromissen med SEC kan liknas vid en vapenvila som ger dem möjlighet att i lugnare takt lägga upp framtidsstrategierna. Men flera av deras växande verksamheter, exempelvis affärsjuridik, är förknippade med liknande etiska problem som de som drev fram SEC:s kritik mot IT- och ma-nagementkonsultverksamheterna. Och vad är det då som säger att SEC om några år inte tar upp jakten igen, den här gången på affärsjuristerna?