Stjärnsmällen

Vid 57 års ålder är Li Haitao i Shanghai redan pensionär. Men hon är inte sysslolös. Det senaste året har hon fyllt sin tid med det som har vuxit till ett närmast maniskt intresse för tiotals miljoner kineser.

–?Efter rapporter i statlig media om börsens potential köpte jag aktier för en del av mina pengar på banken. Flera av mina vänner ville inte heller missa kursuppgången. Det blev som en hobby och vi jämförde framgångarna med varandra nästan varje dag, säger Li.

Under en rekordvecka i april öppnades 3,3 miljoner nya aktiedepåer, och samma månad brakade mjukvaran på Shanghaibörsen ihop då 1?100 miljarder aktier handlades på en enda dag – räkneverket klarade bara 999 miljarder. I mitten av juni i år nådde index i Shanghai 5?000 punkter, inte långt från nivåerna under den megabubbla som sprack hösten 2007. Det betydde en uppgång på 150 procent på ett år.

I slutet av juni var det dock dags för fru Li och de andra nya aktiespararna att nyktra till. På drygt två veckor föll Shanghai-börsen med över en fjärdedel. 3?000 miljarder kronor i marknadsvärde försvann. Det tekniktunga indexet i Shenzhen tappade ännu mer, nästan en tredjedel.

Eftersom myndigheterna hade uppmuntrat folk att köpa aktier så försökte de kontrollera raset. Vid ett tillfälle stoppades handeln i över hälften av aktierna i Shanghai, tusentals bolag frystes i veckor. Innehavare med en ägarandel över 5 procent i ett bolag förbjöds att sälja några aktier alls i bolaget, och många nynoteringar ställdes in. Omfattande stödköp inleddes, liksom en kampanj mot ”olagliga aktiviteter” som blankning. Index i Shanghai klättrade så smått från en lägsta notering strax under 3?400 punkter i juli, men det var inte slutet på den turbulenta börssommaren.

En devalvering av valutan yuan tillsammans med dyster statistik tryckte ner Shanghaibörsen med 20 procent på fyra handelsdagar i augusti. Måndagen den 24 augusti blev känd som ”Kinas svarta måndag” och såväl regionala som västerländska marknader drogs med i fallet. Under rekordomsättningen 34 miljarder kronor föll Stockholmsbörsen som mest 6 procent under dagen, men återhämtade sedan en del av fallet.

Att det skulle komma en priskorrigering på de kinesiska börserna förr eller senare rådde inga större tvivel om. Med europeiska mått mätt var värderingen av kinesiska aktier hårt uppskruvad. I snitt kostade en aktie på Shanghaibörsen vid toppen i juni 30 gånger den förväntade årsvinsten för 2015 (det så kallade p/e-talet). I dag, efter börsrasen, ligger snittvärderingen på 16 gånger årsvinsten. Jämförelsevis är Stockholmsbörsens p/e-tal omkring 15.

Chen Xingyu, analytiker vid Phillip Financial Advisory i Shanghai, tror att turbulensen i Kina fortsätter på kort sikt men sedan stabiliseras tack vare myndigheternas målmedvetenhet.

–?Den största utmaningen ligger dock i att återfå spararnas förtroende efter den senaste nedgången. Men riskerna är nu betydligt mindre än tidigare och värderingarna mycket lägre.

De statliga stödköpen av aktier – motsvarande 1?700 miljarder kronor på två månader – har visat sig vara verkningslösa i längden och den kinesiska staten har skiftat fokus till att jaga journalister, förvaltare och tjänstemän inom regleringsmyndigheten som har ”skapat oro” på marknaden genom olika uttalanden. Den sista augusti tvingades exempelvis en affärsjournalist ”erkänna” i direktsänd tv att han hade skapat panik genom att rapportera om börsen på egen hand, snarare än att återge officiell information. Det pratas nu även om att införa automatiskt handelsstopp för hela marknaden vid alltför stora rörelser.

Enligt Chen kommer myndigheterna förmodligen också att fortsätta med stöd-köpen, om än i mindre utsträckning och mer i skymundan för att motverka spekulanter att försöka dra nytta av stödköpen.

–?Myndigheterna lärde sig en läxa under sommaren. Man överskattade sina egna räddningsåtgärder, som i själva verket var både för långsamma och kaotiska, säger Chen.

Han påpekar också att investerarna, förutom myndigheternas eventuella åtgärder, också bör ha en möjlig amerikansk ränte-höjning i åtanke:

–?Jag rekommenderar försiktiga sparare att vänta och se om amerikanska centralbanken höjer räntan i september. Men till långsiktiga investerare vill jag ändå säga att nu är en bra tid för att köpa kinesiska bankaktier, finansbolag och andra stora statliga företag.

Han menar att risken nu är låg i stora banker och försäkringsbolag, som nästan alla har staten som dominerande ägare och därmed kan räkna med såväl stöd som subventioner.

–?Också stora företag inom infrastruktur kommer att gynnas av allt fler utländska kinesiska byggprojekt, som den nya Siden-vägen, säger Chen.

Däremot manar han till försiktighet med mindre företag i nya industrier och med höga värderingar.

Kanske har Chen rätt. Kanske stabiliseras Kina-börserna under hösten. Men den kinesiska aktiemarknaden är förhållandevis liten i förhållande till landets totala ekonomi. Hushållens förmögenhet påverkas inte i så hög grad av börsfallen som i ett liknande scenario i exempelvis Sverige. Börsutvecklingen i sig är därför inte tillräcklig för att sänka Kina eller världsekonomin, vilket betyder att den inte heller kan lyfta desamma. Börsen är egentligen intressantare som mätare över tillståndet i och förväntningarna på ekonomin, och i det perspektivet blir börs-turbulensen allvarligare.

***

”Enligt vår uppfattning innebär Kinas kombination av en trippelbubbla (med den tredje största kreditbubblan, den största investeringsbubblan och näst största fastighetsbubblan genom tiderna) den största risken för världsekonomin”, skrev den schweiziska banken Credit Suisse i en analys i juli.

Förra veckan förde den amerikanska storbanken Citi fram en liknande uppfattning. I en färsk rapport varnar Citis analytiker för att de flesta underskattar kraften i den kinesiska nedgången och dess effekter på den globala ekonomin. De bedömer att det är mer än 50 procents sannolikhet att Kinas svaga utveckling kastar in världen i en lågkonjunktur som kan vara i två år.

Det kanske mest intressanta – och oroväckande – i dessa resonemang är att Kinas ekonomi numera är så stor att den ensam kan skapa låg efterfrågan, låg tillväxt och hög arbetslöshet i hela världen. Tidigare styrdes världens ekonomiska öden till stora delar från Washington. I?dag är kinesiska politikers och centralbankschefers agerande nästan lika viktigt. Och den stora frågan blir då förstås om Kinas ledare klarar den delikata balansen att sänka trycket i de enorma tillgångsbubblorna och samtidigt behålla en gedigen tillväxt?

Under de senaste tio femton åren har Kina flera gånger blåst liv i den globala konjunkturen genom att gasa när omvärlden bromsar in. Hur många gånger det tricket går att upprepa vet ingen, men i takt med att Kinas ekonomi blir tjänste- och konsumtionsdriven, snarare än exportdriven, blir det svårare. Måndagen den 7 september justerade Kinas statistikbyrå ner den förväntade BNP-tillväxten för förra året från 7,4 till 7,3 procent. Det var den långsammaste tillväxttakten på 24 år. Enligt statliga nyhetsbyrån Xinhua berodde det på en inbromsning på fastighetsmarknaden, tillsammans med en osäker export och vikande inhemsk efterfrågan av konsumtionsvaror.

Xinhua påpekade också att tillväxten under första halvåret i år var ännu lägre med 7 procent. Detta utgör ”den nya normen” i ett Kina där den framtida tillväxten väntas bli lägre men ”av högre kvalitet”. Nyhetsbyrån citerade landets högsta ekonomiska planeringsmyndighet som påpekar att en viktig indikator som bopriserna har utvecklats till det bättre. Detta indikerar att ekonomin stabiliseras trots den senaste tidens turbulens, enligt Nationella reformkommissionen.

Här ska sägas att den officiella kinesiska BNP-statistiken alltid har betraktats med skepsis av utländska ekonomer. De siffror som rapporteras ligger lite väl ofta precis på det mål som regeringen tidigare har satt upp. Swedbanks tidigare chefsekonom Hubert Fromlet, i?dag professor vid Linnéuniversitetet, pekar i ett blogginlägg på varför Kina-analyser är så svåra:

•?Statistiken är i många sammanhang opålitlig.

•?Mycket statistik som vi är vana vid existerar över-huvudtaget inte.

•?Landets enorma storlek gör att det är svårt att åstadkomma mätningar som är representativa för hela landet.

•?Dagens Kina är annorlunda än gårdagens, det gör att historiska jämförelser ofta är svåra att göra.

•?Transparensen i ekonomin – och samhället i stort – är mestadels bristfällig.

•?Framför allt i vår del av världen råder en påtaglig flockmentalitet i Kina-bedömningarna.

I och med att landets betydelse för världsekonomin ökar har också BNP-siffrorna granskats allt noggrannare och godtyckligheten minskat något. Även med detta i beaktande finns en risk att världens näst största ekonomi växer betydligt långsammare än den officiella statistiken hävdar.

Hubert Fromlet kallar det planekonomisk statistik. När myndigheterna reviderade ner tillväxtsiffran för 2014 från 7,4 procent till 7,3 procent kan det indikera att det är sämre än de har sagt tidigare, men säger inte så mycket mer. Å ena sidan är det en reaktion på att tillväxten var lägre än väntat. Men man vill inte revidera för mycket.

–?BNP-prognoserna i Kina slår alltid in. Visst, de reviderar en tiodel hit eller dit, men det är ingenting. En sådan exakthet har jag aldrig sett någon annanstans i världen. Jag är ödmjuk, jag vet att det är svårt att göra bra statistik, inte minst i ett så stort land som Kina. Men det är inte bra när de låtsas att det är exakta data, säger Fromlet till Affärsvärlden.

Han anser att förtroendet för den kinesiska statistiken måste bli bättre, och vägen dit är inte minst ökad transparens.

Hubert Fromlet hör till dem som lutar åt att en tillväxtförsvagning är på gång i Kina, en uppfattning han bygger på de data som finns tillgängliga, men också myndigheternas reaktion med ökade stimulanser.

–?Men jag vågar inte säga någon siffra. Blir tillväxten 6 procent? 5 procent? 4? Vad vet jag?

Storbanken Citi litar inte heller på statistiken och tror i den ovan nämnda prognosen att Kinas verkliga tillväxt i år blir omkring 4 procent, att jämföra med myndigheternas tillväxtmål på 7 procent.

Det finns flera fundamentala indikatorer som pekar på att ekonomin växer långsamt för närvarande, såsom energiförbrukning och tågfrakten. Vidare har industristatistiken varit svag under hela året, liksom inköpschefsindex, och i juli noterades en minskning av landets export med 8,3 procent. Likaså har nybilsförsäljningen tvär-nitat (se Affärsvärlden nr 36/2015).

För att sparka i gång exportindustrin devalverade Kinas centralbank landets valuta med drygt 4 procent mot dollarn, den största rörelsen på två decennier. Samtidigt skulle den hårt reglerade valutan tillåtas röra sig aningen mer fritt mot dollarn. Det skedde den 11 augusti, mitt under börs-kaoset. Marknadens svar blev inte det vanliga vid en devalvering, det vill säga att handla upp kinesiska aktier på förväntningar om stigande exportintäkter. I?stället stärkte devalveringen misstankarna om att landets ekonomi inte utvecklas som önskat, vilket utlöste den säljvåg som fick börsen att sjunka 20 procent.

Börsfallet och devalveringen har bidragit till ett omfattande kapitalutflöde, då såväl företag som rika kineser letar efter säkrare hamnar och alternativa placeringar. Landets valutareserv, som har växt genom åren på grund av det stora handelsöverskottet mot omvärlden, toppade förra sommaren på omkring 4?000 miljarder dollar. I?dag ligger summan på drygt 3?500 miljarder dollar och den väntas sjunka till 3?300 miljarder dollar till årets utgång, enligt Citi. Valutareservens storlek i varje ögonblick är inte särskilt intressant, däremot är det faktum att valutaströmmarna uppenbarligen har bytt riktning ytterligare en indikator som pekar på att landets ekonomi, och förtroendet för den, har förändrats fundamentalt.

***

Det som talar mest för att Kina inte hårdlandar är regeringens uttryckliga vilja att göra vad som krävs för att stabilisera (den officiella) tillväxten på 6,5–7,0 procent. En annan bankbjässe, schweiziska UBS, spår i en ny rapport att myndigheterna ökar infrastrukturinvesteringarna kraftigt för att motverka en nedgång. ”Detta ger åtminstone en viktig (men inte fullständig) motvikt mot Kinas nedgång inom fastigheter och tung industri”, skriver banken. De första planerade investeringarna har redan presenterats.

UBS tror inte att Kina står inför någon finansiell kris, trots att den häftiga låne-expansionen har gjort att kvaliteten på bankernas kreditportföljer är minst sagt tveksam. Den höga sparkvoten och det faktum att staten kontrollerar en stor del av banksektorn bidrar till en förvånansvärd stabilitet i det finansiella systemet.

Det råder dock knappast något tvivel om att det ekonomiska läget ställer helt nya krav på landets politiska ledning. Och det är inte säkert att den nuvarande laguppställningen är den bästa för att bemästra läget. Premiärminister Li Keqiang, som har varit regeringschef sedan mars 2013, anses exempelvis vara den svagaste personen på den posten på flera decennier. Han pekas också ut som mannen bakom den operation där det så kallade ”landslaget” – alltså regeringen tillsammans med de statliga bankerna och företagen – under sju veckor spenderade motsvarande 1 700 miljarder kronor på stödköp av främst aktier. Programmet blev för dyrt och effekten tveksam. Nu ryktas det flitigt i Peking att Li är på väg att få sparken. Han skulle då fungera som en syndabock för sin betydligt mäktigare chef, presidenten och kommunistpartiledaren Xi Jinping.

Ett annat tecken på att ledningen inte har full koll är de allt starkare anklagelserna om att illasinnade ”utländska krafter” ligger bakom sommarens och höstens marknadsturbulens.

En statlig nyhetssajt publicerade en karikatyr som visade en äldre kvinna som tackar myndigheterna för att ha räddat börsen, medan hon skyller ”utländska spöken” för att vilja orkestrera en krasch. Teckningen spreds snabbt på sociala medier där tusentals användare uttryckte sin ilska mot de förmodade utländska aktörerna.

En inflytelserik finansblogg beskyllde den amerikanska investmentbanken Goldman Sachs för en av många utländska institutioner som blankat kinesiska aktier och värdepapper. Trots att Kinas internetpolis censurerade information om börsen noga, så fick inlägget ligga kvar i över ett dygn, och det tog ännu längre tid för myndigheterna att bestrida påståendet.

Enligt Washington Post har kinesisk media även nämnt George Soros och Morgan Stanley som potentiella förövare bakom nedgången. Nyhetsbyrån Xinhua uppmärksammade också att Financial News, en kinesisk tidning som tillhör landets centralbank, vid flera tillfällen beskyllde utländska banker och handlare för att ha blankat kinesiska aktier i syfte att få kurserna att rasa.

”Fientliga utländska aktörer” är visserligen ett begrepp som används ofta i Kina för att placera skulden för de många inhemska problemen utanför rikets gränser. Men att myndigheterna skyller marknadsturbulensen på något som närmast kan liknas vid svart magi antyder ändå hur maktlösa de känner sig.

Många har pekat på de enorma bubblorna som byggs upp i den statligt reglerade kinesiska ekonomin. Rädslan för en kraftig inbromsning gör att myndigheterna tar till samma medicin som de har använt tidigare. Stimulanser. Oron är förstås att patienten kanske är på väg att bli resistent. Och vad som händer med världsekonomin om den är det.

***

Att Kinas tillväxt och ekonomi mattas av råder ingen tvekan om. Men hur mycket påverkar det resten av världen? Enligt IMF stod Kina i fjol för 13,4 procent av den globala ekonomin, mätt som andel av BNP. Och landets bidrag till den globala tillväxten de senaste decennierna har varit ännu större. Ett Kina som saktar in från 7 procents årlig tillväxt till hälften eller ännu mindre, skulle därmed sänka världens tillväxttakt ordentligt – självklart också Europas. Problemet är för Europas och Sveriges del inte de direkta effekterna. Merrill Lynch räknar med att en sådan halvering skulle minska euroområdets BNP med 0,4 procent mer eller mindre automatiskt. Problemet är de indirekta effekterna om den globala ekonomins motor plötsligt stannar.

Från början var Kina i första hand ett tillverkningsland för svenska och andra företag från väst. Men minimilönen har stigit med dubbla procenttal under ett antal år vilket har fått två följder. Produktion i landet har blivit dyrare och andra länder är nu ofta mer konkurrenskraftiga. Samtidigt har Kina blivit en betydande marknad i takt med att kinesernas köpkraft har ökat.

Svenska H&M, som för inte så många år sedan hade Kina nästan uteslutande som ett tillverkningsland, har i dag 5 procent av sin försäljning i landet. För svensk-kinesiska Volvo Cars är Kina inte bara den snabbast växande marknaden, utan den har också gått om USA som den största. Atlas Copco, SKF, Autoliv, Assa Abloy, Hexagon, Sandvik – listan på stora svenska koncerner som är beroende av Kinas goda konjunktur kan göras lång. I stort sett alla dessa bolag har i de senaste kvartalsrapporterna noterat en minskad efterfrågan i landet. Fordonskoncernen AB Volvo har exempelvis sänkt prognosen för totalmarknaden för tunga lastbilar i Kina i år från 680?000 lastbilar till 620?000.

Exakt vad en avmattning på 3–4 procent i den kinesiska tillväxten skulle få för effekt på de svenska företagen, börsen och tillväxten i Sverige är förstås svårt att säga. Men med tanke på hur mycket Kina har betytt för Sveriges ekonomi de senaste 15 åren så ska riskerna vid en sättning, om den blir långvarig, inte underskattas.

***

Vad tror då kineserna själva? Förtroendet för att myndigheterna ska lyckas stabilisera situationen även denna gång tycks någorlunda intakt, åtminstone utåt. Småspararen Li Haitao har exempelvis inte övergivit börsen.

–?Jag kommer fortsätta köpa aktier, men är mer försiktig med att köpa företag jag aldrig hört talas om. Jag kommer också vara mer försiktig med vilken information jag ska lita på, säger hon.

Samtidigt är det kanske svårt för henne att säga något annat. Sedan myndigheterna hade skyllt marknadsoron på ”fientliga utlänningar” i augusti började de även spåra upp och straffa inhemska illojala spekulanter och ryktesspridare.

”Om vårt eget folk har samarbetat med utländska krafter, attackerat en sårbar marknad och tagit positioner mot regeringens stabiliseringsåtgärder bör de anses misstänkta för att ha skadat den nationella ekonomiska säkerheten och vi måste vidta beslutsamma åtgärder för att kuva dem”, gick det att läsa i statskontrollerade engelskspråkiga ekonomitidningen China Securities Journal nyligen.

Om inte morot hjälper för att vända utvecklingen i Kina, kanske det går med piska. l

Turbulens

Under årets fyra första månader öppnades fler aktiedepåer i Kina än de två föregående åren sammantaget. Under februari–april steg index i Shanghai från 3 000 till 4 500 punkter.

• Vid toppnoteringen hade en tredjedel av aktierna i Shanghai och över hälften av dem i Shenzhen ett p/e-tal över 50.

• Varje återhämtning under juli månad föregicks av åtgärder från myndigheterna, och följdes av ett nytt fall inom några dagar. Många analytiker menar att de klumpiga åtgärderna förvärrade situationen och minskade förtroendet för börsen.

• I början av september stabiliserades kursen på cirka 3 000 punkter, efter bland annat en fjärde räntesänkning på tio månader.