Staten borde köpa fler marijuanaaktier

”Det är inte beroendeframkallande att röka marijuana, bara att odla det”, står det i en av de hundratals böcker som lär ut konsten att odla cannabis. Och citatet är faktiskt inte helt osant.

Av de hundratusentals småodlare som finns i världen uppvisar många en ohälsosam fascination för botanik. Jordtyper, hydrokultur, koldioxidhalter, ljusstyrkor och ph-värden blir stoff för långa forumtrådar på nätet.

De snackar om underliga saker. Ska vattnet till växterna vara kolsyrat eller inte? Ska det vara tio eller tolv timmars ljus. 

De är helt enkelt beroende. 

Själva drogen är också beroendeframkallande. Men det är inte extremt på något sätt. Tvärtom är många av de lagliga droger som säljs och marknadsförs i världen mer beroendeframkallande, exempelvis alkohol och tobak. Det ”vet” vi – i en popperiansk betydelse – eftersom ansedda medicinska tidskrifter som The Lancet och British Medical Journal har gjort hårda granskningar av studier som visat det, och därefter valt att publicera resultaten.

Under lång tid var hemmaodlarna – tillsammans med några knarkkarteller och en och annan statligt semisanktionerad holländare  – spjutspetsen inom cannabisförädling. 

Idag är det annorlunda. Sedan legaliseringvågen spred sig över Nordamerika har olika företag i USA och Kanada, flera av dem börsnoterade, lett utvecklingen.

Igår spreds nyheten om att statliga AP7-fonden köpt aktier i två av dem –  Aurora Cannabis och Canopy Growth. 

Eftersom det här är Sverige kommer de förmodligen att tvingas sälja dem snart. AP-fondernas etikråd har redan kommit fram till att cannabisföretagen bör exkluderas, så när portföljen revideras i maj lär de åka ut.

Det är förmodligen bra för avkastningen. Som Affärsvärlden tidigare skrivit är värderingarna på cannabisföretagen orimligt höga.

Men ur ett etiskt perspektiv finns det skäl att behålla aktierna

Även om cannabisbruk blir alltmer accepterat i flera länder innebär de flesta transaktioner att man smörjer de delar av världsekonomin som undergräver demokratin. Beroende på vad konsumenterna köper gynnas antingen den mexikanska maffian i Nordamerika, nåt gäng i New Mexico eller organiserad brottslighet i Nordeuropa. För så länge en drog är olaglig kommer det att vara mörkare krafter i samhället som säljer den.

Investeringsruschen till hederliga, börsnoterade cannabisföretag är troligen en av de mest demokratistärkande och korruptionsutrotande saker som hänt i världen de senaste decennierna.

Om AP-fondernas etikråd är intresserade av etik borde de kanske fundera på varför de vill dra in finansieringen för en så välfärdsskapande verksamhet. För även om svensk narkotikapolitik ofta döms ut som moralistisk – grundad i någon sorts protestantisk renlevnadskultur – tar den globala narkotikadiskussionen också spjärn i en etikdiskussion.

Den handlar om huruvida en förlegad syn på narkotika kan rättfärdiga ett krig med tiotusentals döda i Mexiko. Eller om det är rimligt att läkemedelsberoende subventioneras av stater medan andra typer av drogkonsumtion bestraffas.

Om de vågar ändra sig kan AP-fonderna gott köpa på sig några fler cannabisaktier. Inte som investering, utan som ett slags bistånd till världens demokratiska system – som trots allt är en förutsättning för den globala tillväxt som AP-fonderna rider på.