Ständigt ifrågasatt

Hösten 2001 porträtterades hela Stenbeckkoncernen Our Group i en artikelserie som prisbelönades av Föreningen Grävande Journalister. Här blev Affärsvärldens slutsats om Stenbecks ledningsstil: “Om man studerar några av de verkligt stora entreprenörerna slås man av att få är personer ‘som man skulle vilja tillbringa en semester med’. Viljestarka, egensinniga, provokativa, ibland skrupellösa och inte sällan gnidna – inte precis några ‘nice guys’. “.

Orden är på något vis symtomatiska för Affärsvärldens förhållningssätt under de 66 år som tidningen följt Kinnevik : ständigt skeptiskt avvaktande. Kinneviks expansion gick i långsam takt under bolagets två första decennier. Affärsvärlden noterar bara ett par mindre affärer, med aktier i bolag som Halmstads Järnverk och Höganäs. 1958 gjordes så “Kinneviks kanske mest framgångsrika placering, en första aktiepost i Sandvikens Jernverk”. Kinnevik kom över aktierna när Sandvik var i en finansiellt prekär situation. Stora investeringar skulle göras i det då revolutionerande coromantstålet, men bankerna sa nej till nya lån. Kinnevik och Korsnäs blev räddaren i nöden och kunde med små kapitalinsatser efter hand ta kontrollen över Sandvik.

Det var först i och med generationsväxlingen till Jan Stenbeck i mitten av 1970-talet som tidningen på allvar fick upp ögonen för koncernen. I oktober 1981 publiceras den första företagsanalysen av format av koncernen: “Ägarfamiljen Stenbeck (har) valt att verka inåt men inte synas utåt. Bakom Kinneviks fasad döljer sig emellertid miljardtillgångar i form av skog och inflationssäker vattenkraft”.

1983 kom så de dramatiska turerna kring ägandet i Kinnevik. Stenbeck ryckte åt sig kontrollen från syskonen bland annat med hjälp av Handelsbankens pensionsstiftelse, och midnattsräden i Sandvik. Affärsvärlden kritiserar Stenbecks njugghet mot minoritetsägarna, som var Skanskas officiella motiv för sin räd in i Sandvik:

“Stenbeck har framför allt sig själv att skylla. Han har inte ord om sig att lyssna och har skött sin PR i Sverige dåligt. Man kan ha många synpunkter på det svenska etablissemangets ryggdunkarmentalitet men som framgångsrik affärsman borde Stenbeck ha lärt sig att ‘all business is local'”.

1986 var det så dags för en en lång intervju med Stenbeck. Här uttalar han sig bland annat om sina barns framtid:

“Mina barn är ännu för små för att jag ska kunna se deras anlag och talanger. Om dom vill eller kan göra det som jag gör vet jag alltså inte… spåren av tredje generationer förskräcker ofta…” På frågan om det är farligt att födas till förmögenhet svarar Stenbeck att “pengar utan moral och värderingar är farligt. Pengar med moral och värderingar är ett verktyg”. Vid denna tid har Stenbeckssfären redan ett stort engagemang i tillväxtbranscher genom satsningen på mobiltelefoni i Comviq och Millicom i USA. Affärsvärlden konstaterar dock:

“Ännu har inte någon av Stenbecks satsningar på tillväxtområden fått luft under vingarna. Innan dess är det svårt att betygsätta Jan Stenbecks strategi”.

Men under 1990-talet bygger koncernen upp mångmiljardvärden. Affärsvärlden anser, intill en bild på Stenbeck med bassetthundar, att “hundåren är över”.