Stålbadet är över

KÖP President Trumps märkliga beslut i slutet av förra veckan, att först införa ståltullar och sedan avskaffa dem, gör knappast någon förvånad längre.

Och till vilken nytta är det att beklaga sig? Bättre då att utnyttja situationen. Bland länder som är kvar ute i kylan märks Kina, som står för hälften av världens stålproduktion. Landets stål drabbas av 40-procentiga påslag från och med nästa vecka. I fredags svarade Kina med strafftullar på amerikanska varor, och handelskriget tycktes vara ett faktum.

För den som ändå spår att världspolitikerna sansar sig och kan komma överens finns några alternativ – inte minst inom den hårt ansatta stålbranschen. På följande sätt resonerar Handelsbankens råvarustrateg Martin Jansson:

Kinas president, den i juni 65-årige Xi Jinping, är i praktiken installerad på livstid. Därmed behöver han inte längre ägna sig åt att flirta med väljarna/invånarna. Man kan, enligt Jansson, i stället anta att han lämnar det vardagliga politiska käbblet bakom sig och koncentrerar sina krafter på sina hjärtefrågor.

En sådan fråga är miljöfrågan. Kina har som bekant drabbats hårt av industrialiseringens baksida när luft, mark och vatten förgiftats av industrier, fordon, kraftverk och gruvor. Stålbran­schen är en av världens största miljöförstörare, inte minst på grund av att det går åt stora mängder kol i tillverkningen.

Betänk nu att världen under de senaste tio åren har dragits med överkapacitet i stålproduktionen, inte minst för att miljöförstörande och ineffektiva kinesiska stålverk inte läggs ned. I stället har ny kapacitet tillkommit, vilket bidrog till att Kinas andel av världens stålproduktion förra året steg till rekord­nivån 49,2 procent.

En viktig orsak till att kinesiska förlustverk drivs vidare är uppfattningen att ståltillverkning är en militärstrategisk angelägenhet för ett land med stormakts­ambitioner. Dessutom vill inte landets politiker riskera att Kina drabbas av massarbetslöshet.

Nu har Kina nått dithän att det är billigare att omskola eller flytta personal än att köra olönsamma industrier vidare. Därför kommer landets ledning, under den livstidsvalde presidenten, att minska stödet till olönsamma stålverk.

– Produktionen kommer att minska, spår Martin Jansson.

Flera positiva följdeffekter kan komma ut ur ett sådant beslut. Miljöförstörningen minskar ­eller upphör. Kinesernas förlusttyngda export, som under så många år upprört inte bara amerikaner utan också européer, kan upphöra – alltså även utan nya tullar.

– Stålmarknaden som under de senaste åren blivit internationell kan mycket väl bli en lokal business igen, säger Martin Jansson som påpekar att kineserna inte har intresse av att driva förlustverksamhet vidare.

Det skulle betyda slutet för dumpat kinesiskt stål i Europa och att farhågorna för att billigt stål, som tidigare sökt sig till USA, nu skulle hamna i Europa är överdrivna.

– Europeiska stålföretag kommer att tillverka mer stål om fem år än i dag. De exportmarknader som Kina har stått för kommer att ersättas av inhemskt producerat stål. Och aktierna kommer att vara mer värda då, säger Martin Jansson.

Kinesernas tillbakagång har faktiskt redan inletts. Stålexporten från Kina rasade 30 procent i fjol, vilket helt vänder på bilden som varit allenarådande under 20 år.

Seth Rosenfeld, analytiker vid den amerikanska investeringsbanken Jefferies, konstaterade nyligen i Financial Times att i takt med att Kinas export minskar kan vi vänta oss mer robusta stålpriser i väst. I USA har den utvecklingen redan tagit fart. Under perioden maj 2017 till december 2017 närapå dubblades stålpriserna i USA. Och det var innan president Trump började skramla med tullvapnet.

För svensk-finska SSAB betyder de här tullarna nästan ingenting. Nästan allt stål, 90 procent, som SSAB säljer i USA tillverkas också där, i bolagets båda stålverk i Alabama och Iowa. Resterande 10 procent är stål av högre kvaliteter som visserligen kan bli tullbelagda, men där ”försvinner” höjda stålkostnader i andra produktionskostnader.

Utdelning för första gången sedan 2012 signalerar att SSAB:s svåra år är förbi. Vi skissar på en rejält höjd vinst för i år och nästa år, och då är aktien inte dyr. B-aktien betalas till p/e 10 för nästa år. Köp med riktkurs 48 kronor.