SPECIAL: MAKTEN ÖVER RYSSLAND – Ryssland väljer maktfaktor

Kommunism eller icke-kommunism. Det var den stora frågan närRyssland valde president 1996. Det var den sittande presidentenJeltsins spin doctors som mejslade fram det vinnande konceptetnär opinionsundersökningar visade att kommunistledaren Zjuganovvar på väg att vinna. Taktiken lyckades – med god hjälp avekonomiskt stöd från landets oligarker och styrda medier.Idag finns än så länge ingen sådan enkel frågeställning.Parlamentsvalet närmar sig visserligen; det äger rum strax förejul och det är underhuset, duman, som ska väljas. Detta val tasinte på särskilt stort allvar; makten ligger ju på annat håll.Men ett slags förövning för presidentvalet i juni år 2000 är detändå, och marknaden sägs betrakta det som en indikator påRysslands framtida väg.

Tvåpartisystem

De politiska krafterna håller på att formera sig infördumavalet. De stämningar som väntas styra väljarna i sakfrågornakan sammanfattas i två nyckelord: anti-reformism ochnationalism. Opinonsundersökningarna visar att det finns tvåstora partier: kommunistpartiet och det centristiska blocketkring Moskvas borgmästare Jurij Lusjkov och den populäre förrepremiärministern Jevgenij Primakov.Dessa politiska krafter väntas kunna exploatera stämningarna avanti-reformism och nationalism i folkdjupet. Inget av dem ärnågot uttalat reformparti och båda appellerar tydligt tillnationalistiska känslor.Skulle det dessutom visa sig att dessa två stora block kansamarbeta, kan det bildas en mycket stark kraft i duman. Den kananvändas till att godkänna nästa presidents politik, eller sättasig på tvären mot den. Hämtas presidenten från samma block -till exempel Primakov, kan den kommande valperioden bli lugnareoch stabilare än den som håller på att avslutas.

Om centristblocket istället väljer att samarbeta åt höger, medexempelvis Grigorij Javlinskijs parti Jabloko, som är det endareformistparti som säkert kommer in i duman, får politikensannolikt mer tilltalande för marknaden. Med Jabloko samarbetari detta val även den förre premiärministern Sergij Stepasjin,som är ganska populär och ligger bra till i mätningarna. Men ompresidenten inte kommer från samma politiska läger, om han harsin egen agenda och egna maktambitioner, ökar risken förkonfrontationer mellan duman och presidenten.Den verkliga striden om makten kommer att inledas först undervåren, då presidentvalkampanjen drar igång. Huvudaktörer blirvinnarna från dumavalet samt det så kallade Maktpartiet.Maktpartiet kallas den politiska kraft som utgår från depersoner som har makten, i första hand presidenten, men hit hörockså en presidentstödd premiärminister – för närvarandeVladimir Putin – och den krets av rådgivare och oligarker somfinns i presidentens omgivning.

Diffust

Maktpartiet är ännu diffust i kanterna, och definitivt ingetkonsoliderat parti. Det kan växa fram kring Putin. Men det ärinte säkert. När han tillsattes i augusti hade han presidentJeltsins uttalade stöd. Men nu har Jeltsins talesman uttalat sigpå ett sådant sätt att detta stöd inte förefaller självklartlängre. Putin har lyckats bygga upp en popularitet under sin korta tidvid makten. Han har förekommit mycket i TV, där han talat omkrafttag mot de tjetjenska terroristerna efter attentaten iMoskva som ägde rum strax efter hans tillträde. Putins ökadepopularitet kan mycket väl upplevas som ett hot av denoberäknelige och maktmedvetne Jeltsin och dennes närmasteomgivning. Även om president Jeltsin är oerhört impopulär, kan hansskyddsling uppenbarligen undgå att förknippas med honom ifolkets ögon. Den person som har presidentens stöd och dessutomkontroll över statsapparaten har – vem det än är – oerhördamöjligheter att styra valresultatet till sin egen fördel.

Maktmedel

Han kan till exempel använda de stora monopolbolagen, där statenäger en del, för att styra medel till guvernörer och regioner iutbyte mot stöd och röster i valen. Detta händer redan, enligten artikel i Wall Street Journal (se artikel sid 32).Men för att vinna krävs också ekonomiskt stöd, från de somsitter på resurserna (oligarkerna) och tillgång till de storamedierna, framför allt TV-kanalerna.Det största hotet mot det blivande Maktpartiet är idagkonstellationen Lusjkov/Primakov, och mot den har stötar sattsin redan i förövningarna inför dumavalet. Den vanligaste metodenär att plocka fram eller fabricera kompromat (gammal KGB-slangför komprometterande material). Det är för att kunna spela dethär spelet riktigt effektivt som tillgången till medierna är såviktig. Maktpartiet har kontroll över både tidningar och en avde viktigaste TV-kanalerna genom oligarken Berezovskij, somtillhör Jeltsinfamiljens allierade.

Men även Lusjkov/Primakov-blocket har starka ekonomiska resurserbakom sig och dessutom kontroll över vissa medier – inte minstvia gasjätten Gazprom, som stöder blocket. Det är alltså upplagtför en hård och smutsig strid. Jämfört med denna personinriktademaktkamp spelar de politiska partiprogrammen en underordnadroll. I presidentvalet anses kommunisterna under Zjuganov näst intillchanslösa. De har den oslagbart starkaste partiorganisationen,och ett politiskt program som faller i god jord när ilskan motmarknadsreformer är så utbredd. Men det har ingen kontroll övernågon mediekanal. Och den nuvarande partiledaren saknar karisma.Då är det troligare att presidenten kommer att heta Primakov.Eller kanske Putin?

Hanka sig fram

Hanka-sig-fram-scenariot fortsätter att dominera när olikabedömare ska försöka analysera sig fram till vilken politik detvå valen kommer att resultera i. De ekonomiskaförutsättningarna ser bättre ut nu än tidigare, eftersom ryskindustri fått en kick av den mycket kraftiga devalveringen iaugusti 1998 och börjat producera. På livsmedelssidan finns tillexempel ett mycket större och bättre utbud av hemmaproduceradevaror än före devalveringen. Men för att åstadkomma en uthålligökning av BNP krävs emellertid strukturreformer. Och sådanaligger inte i korten i hanka-sig-fram-scenariot.