Sparkad, kickad eller självvalt avsked

När vd Lars-Åke Helgesson slutade hösten 1997 hävdade Storas dåvarande ordförande Bo Berggren att det var frivilligt. Snart framkom att vd:n utlöst en fallskärm på 58 miljoner kronor, vilket betydde att han hade tvingats bort från bolaget.

Skulle samma sak kunna hända i dag? Kanske. Men troligen inte. Det är inte längre standard.

När Handelsbankens vd Frank Vang-Jensen fick gå tidigare i år var det ord och inga visor från styrelse­ordförande Pär Boman. ”Han levde inte upp till de krav man kan ha på en vd i Handelsbanken”, sa Boman. Bland annat. Liksom Helgesson fick Vang-Jensen sin fallskärm. Men budskapet var inte inlindat i förmildrande fraser.

Läs Calle Frostes reportage om bryska avsked och priset för vd-karusellen på sidan 16.

Ett säkert sätt att få ett argt samtal eller mejl som journalist är att skriva att någon har fått sparken, när de egentligen inte har fått det.

Den årliga snittersättningen för vd:arna på Sveriges 50 största börsbolag låg på 17 miljoner kronor, enligt en sammanställning från LO i fjol. Om arbetsgivaren – styrelsen – tar initiativ till att vd ska lämna utgår i regel mellan 18 och 24 månaders lön.

En vd som fått kicken kan dessutom kassera in summan på arbetsbefriad tid, eftersom bolaget och styrelsen helst inte vill ha med den avpolletterade vd:n att göra längre. I teorin ska ersättningen räknas av mot andra inkomster, men så sker sällan i praktiken.

Så en viss förståelse kan man ha för att vd:ar som sagt upp sig själva inte vill att motsatsen publiceras i media. De har bokstavligt talat betala ett högt pris för att rädda ansiktet. I runda slängar 30 miljoner kronor.

Rätt chefredaktör

I nummer 38/2016 på den här platsen skrev jag om hur vår sajt Affärsvärlden.se startades i slutet av år 1993 av Dan Ola Holmsand. Det är korrekt, men Holmsand var inte chefredaktör då (det skulle dröja några år). Chefredaktör år 1993 var Carl Rosén.