Sparindikatorn: Av 7 får du behålla 2

Oväsentlig är väl ett rimligt sätt att beskriva en extra procentper år i avgift, om avkastningen samtidigt är 23 procent per år.Och 23 procent per år är precis vad svenska aktier i snitt hargivit sina ägare sedan 1980.Men alla experter är överens om att börsföretagensvinstutveckling inte räcker för att motivera 23 procent per år iall evighet. Det är minst lika sannolikt att erfarenheten frånde tjugo åren dessförinnan istället upprepas framöver.Från januari 1960 till januari 1980 steg Affärsvärldensgeneralindex bara 3,5 procent per år. Inklusive direktavkastningpå lika mycket gav svenska aktier sina ägare sju procent per år.Inflationen var samtidigt i snitt sex procent per år. Detbetyder att den reala avkastningen bara var en procent per år.Eftersom skatten inte tar hänsyn till inflationen utan beräknaspå den nominella avkastningen, sju procent per år, så blirresultatet att den genomsnittlige aktieägaren förlorade köpkraftpå sina aktieinvesteringar mellan 1960 och 1980.

20 år framåt

Antag att aktier 20 år framåt också ger en avkastning på sjuprocent per år. Samtidigt är vi optimistiska och antar attdagens låga inflation består och håller sig på en procent perår. Det innebär att den reala avkastningen blir sex procent perår, vilket är riktigt hyfsat i ett längre historiskt perspektiv.Men sex procent är före skatt och avgifter. Spargrisen på bildenhärintill visar vad som blir kvar om pengarna placeras i enaktiefond med en totalkostnad på 2,5 procent per år (en heltnormal totalkostnad, särskilt i utlandsfonder). Då blir det barakvar två procent realt per år kvar till spararen, efter avgifteroch skatt. Av sju procent nominellt får du alltså bara behållatvå procent realt.

Två frågor

Två procent per år betyder att 100.000 kronor växer till 148.000kronor på 20 år. Hade spararen sluppit skatt och avgifter ochfått behålla sex procent avkastning per år så hade kapitaletistället vuxit till 317.000 kronor.Det är denna typ av beräkningar som fått Affärsvärlden att lägganed mycket möda på att konstruera Sparindikatorn. Syftet är attjämföra kostnaderna för olika typer av sparande genom att svarapå två frågor: Hur mycket får du tillbaka vid spartidens slut?Hur stor del försvinner i avgifter och skatt?För att kunna göra denna jämförelse på ett rättvist sätt måsteman göra vissa förenklande antaganden. Ett är att allaaktieplaceringar förväntas ge samma bruttoavkastning. Dettaantagande är nödvändigt, för om man antar att olika förvaltareoch sparformer kommer att ge olika avkastning baserat på derashistoriska prestationer (som knappast kommer att hålla i sig 20år framåt) så drunknar skillnader i avgifter och skatt.

Svårt att spå mer än 2 år

Visst är det även viktigt att försöka förutspå vilka förvaltaresom kommer att överträffa genomsnittet. Affärsvärlden publicerardärför med jämna mellanrum Fondindikatorn, som i huvudsakfokuserar på vad förvaltarna historiskt har presterat (senast inummer 10/1999). Men på Affärsvärlden tror vi inte att man kanspå fonders avkastning mer än ett eller högst två år in iframtiden.Samtidigt visar erfarenheten att många människor stannar bådetio och tjugo år hos samma fondförvaltare utan att omplacera.Orsakerna är bland annat en vilja att minimera skatten, reglernaför bundet pensionssparande och bristande intresse. Detta talarför att fokusera på låga kostnader, för det är troligt att desom idag konkurrerar med låga avgifter kommer att fortsätta meddet. Då är Sparindikatorn ett utmärkt hjälpmedel

Nyheter: Veckans analys på de kommande nio sidorna innehåller fleranyheter jämfört med förra året. En är att vårt antagande om attden framtida inflationen har sänkts från 2 till 1 procent perår. Vägledande har varit skillnad i ränta mellan nominellaobligationer och realobligationer. Samtidigt har de nominellaräntorna fallit, så den förväntade avkastningen frånräntesparande är nu 5 procent per år.Ett nytt antagande är att sparande på bankkonto innebär en extrakostnad på en procent per år jämfört med att binda pengarna i enobligation. Erfarenheten visar nämligen att låntagare normalt ärberedda att betala mer (en slags försäkringsavgift) för bundnaräntor än för rörliga. Slutsatsen av det är att om man enbartser till det förväntade resultatet så är det normalt bäst attlåna rörligt och spara bundet.Den förväntade riskpremien som man får genom att investera iaktier istället för i obligationer är oförändrat 2 procent perår. Det gör att även den förväntade avkastningen från aktiersänks, från 8 till 7 procent per år. 7 procent är ett försiktigtantagande jämfört med de senaste årens erfarenhet. Men dagenshistoriskt höga värdering av aktier kombinerat med en realistiskprognos för börsföretagens framtida vinstutveckling talar föratt aktier de närmaste 20 åren kommer att ge betydligt lägreavkastning än vi blivit bortskämda med de senaste 20 åren.Slutligen har den förväntade beskattningen av bundetpensionssparande, alltså fondförsäkring och IPS, sänkts från1,15 till 0,75 procent per år. Orsaken är att skatten tas ut som15 procent av den genomsnittliga statslåneräntan, och denna föllkraftigt förra året.Veckans exempel gäller en person som sparar ett engångsbelopp på100.000 kronor i 20 år. För att tas med i Sparindikatorn måsteen sparprodukt vara öppen för detta sparande. Dessutom måstesparprodukten marknadsföras aktivt i Sverige.

Denna vecka:

Antaganden

Engångsbelopp 100.000 krEngångsbelopp 100.000 krSpartid 20 årAvkastning aktier 7 %Avkastning räntesparande 5 %Inflation 1 %Utan skatt och avgifter skulle en aktieplacering därmed växatill 317.138 kronor och en ränteplacering skulle växa till217.450 kronor, båda i dagens penningvärde.